Album utan ett svagt spår - finns de?

[I-or]

Slog just på In Transit med bra blås. Rush är inte i närheten...

O Canada!
Our home and native land!
True patriot love in all of us command.
With glowing hearts we see thee rise,
The True North strong and free!

[sprudel]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Jag börjar med att nominera Michael Ruff, "speaking in melodies".

Albumet är genomgående starkt och som lax på löken spelar svensken och slagverksöverdängaren Per Lindvall trumma.

Musikaliskt ingen höjdare, platsar inte i tråden. Mera av demomusik med bra inspelningskvalitet.

[Morello]

Det är ju en smaksmak - som sagt, jag tycker det är ett oerhört starkt album.

[I-or]

Speaking In Melodies har i mitt tycke förvisso ett aningen för snällt uttryck överlag, men är ändå mycket starkt musikaliskt sett.

[momotom]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Nja, nej då faller ju massor av 80-talsmetal bort. Vinande gitarrer, spandex och obligatoriskt O-face på trummisen.

[eljulio]

Allt nedan uppspelat via Qobuz.

Lite kommentarer från mig och bara om de plattor eller artister jag inte har hört tidigare.

Fluke: Lite industriellt, repetetivt men ändå rätt så melodiöst. Påminner om ett annat 90-talsband som jag just nu inte kommer på namnet på... Möjligen risk för att ljudmattan efter ett tag blir lite jämntjock. Ok ljud. Ett bra tips som jag kommer att återkomma till.

Blondie, Parallel lines: Jävlar vilka stänkare till pop/rocklåtar. One way or another är ett bra exempel på attityd! Grym platta!!

Black Sabbath, Heaven & hell: Tungt... Och bra ljud. Gillar Sabbath och hade inte hört denna platta.

Therion - Vovin: Fy fan så jävla bra! Kan man kalla det för modern symfonirock? Funkar utmärkt att spela starkt också.

Carole King, Tapestry: Välbehövligt skifte efter några tyngre plattor. Det här är mer i linje med det jag brukar lyssna på. Fin inspelning och mycket bra musik. Inga fillers över huvud taget. Och så några fantastiska hits, exempelvis You´ve got a friend.


Det får räcka för idag.

[Calleberg]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Då blir det inte mycket kvar, redan kriteriet "inga svaga spår" tummas det redan kraftigt på, men som sagt, inte gör det nåt, kul ändå,

Ska det snävas in ytterliggare blir det mindre kul... Tycker jag alltså dårå.

[eljulio]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Då blir det inte mycket kvar, redan kriteriet "inga svaga spår" tummas det redan kraftigt på, men som sagt, inte gör det nåt, kul ändå,

Ska det snävas in ytterliggare blir det mindre kul... Tycker jag alltså dårå.

Nej, vi kan inte göra sådan insnävningar i denna tråd, då faller typ 98% bort av tänkbara plattor och det är ju inte så kul. Bra musik är ändå viktigast. I alla fall för mig. Sen får man gärna lägga till information om ljudkvalitet också.

[eljulio]

Då blir det inte mycket kvar, redan kriteriet "inga svaga spår" tummas det redan kraftigt på, men som sagt, inte gör det nåt, kul ändå,

Allt är väl tycke och smak och var man drar gränser. Inga svaga spår kan ju betyda lite vad som helst egentligen, men om man säger så här att man inte kastar sig på fjärrkontrollen i panik när låten dyker upp för att skifta spår. Men jag anser att ska vara vääääääldigt begränsat med mellanmjölkslåtar för att albumet ska kunna klassas som starkt rakt igenom.

[eljulio]

Även om jag inte håller med p.g.a. lite för stora inslag av aningen oinspirerad hästjazz på sina ställen skulle I-ora definitivt vilja ta med:
Eagles - Hotel California

Alltså "hästjazz" har jag aldrig hört förut. Var har du fått det ifrån I-or?

[I-or]

Det är förstås ett gammalt nedsättande uttryck för kaooontry (som musikkritikern Jan Gradvall alltid säger), men detta är ju också kul: https://www.tidningenridsport.se/hastjazz/

(För övrigt har jazzen försetts med en omotiverat stor andel av liknande pejorativa musikkopplade benämningar som mässjazz, hissjazz, struljazz, jazztobak o.s.v.)

[Nattlorden]

Allt av Adolphson&Falk.

[eljulio]

Det är förstås ett gammalt nedsättande uttryck för kaooontry (som musikkritikern Jan Gradvall alltid säger), men detta är ju också kul: https://www.tidningenridsport.se/hastjazz/

(För övrigt har jazzen försetts med en omotiverat stor andel av liknande pejorativa musikkopplade benämningar som mässjazz, hissjazz, struljazz, jazztobak o.s.v.)

Ha, ha... det var ju en underbar artikel du länkade till!

[Max_Headroom]

Fluke: Lite industriellt, repetetivt men ändå rätt så melodiöst. Påminner om ett annat 90-talsband som jag just nu inte kommer på namnet på...

Underworld, kanske. De är dock mycket mer ojämna. Bitvis genialiskt, bitvis njae... Chemical Brothers är på samma avdelning. Geniala grejjor blandas med rena kalkoner.

Nämner Fancy - Get Your Kicks. Många tycker säkert inte den platsar, men det gör den! TIll skillnad från många andra (inom euro-synth-disco) samma tid som körde med Juno 60 och DX7 prestes, så lade man ned ett stort arbete på att modellera fram ljud specifikt för albumet och en enhetlig ljud-stil. Gillar man inte stilen blir ju hela albumet knas, men för den sofistikerade finsmakaren så blir albumet bra rakt igenom.

[eljulio]

adele-21-blackvinyl-1_1800x1800.jpg

[ YouTube ]

Dotterns absolut favoritartist så dessa låtar har jag hört om och om igen... Och de är bra. Nu var som sagt ljudkvalitén inte i fokus i denna tråd, men jag tycker det är synd att man inte gärna drar på så mycket, när man vill göra det i baladerna då ljudet blir väl hårt/pressat då.

[makesrain]

Flera bra förslag hittills. Här är några som (nog) inte har ett enda svagt spår:
Paul Simon, Graceland
Paul Simon, There Goes Rhymin' Simon
Dire Straits, Love over Gold
Boston, Boston (såg att albumet redan tipsats om men det är så bra att det är värt att nämna igen)

[Tell]

Vore det inte ännu roligare om vi fokuserade på album utan svaga spår och som dessutom håller högklassig ljudkvalitet.

Nej det vore tråkigt, då skulle inte finfina album som detta inte platsa här:


Ja alltså det låter ju garanterat inte dålig, inte alls, men det finns ändå lite rum för förbättringar men eftersom musiken är så högklassig så det är inget som stör oavsett

[eljulio]

Vi jobbar på...

Nio broars väg - Peter LeMarc. Nej, inte helgjutet vid första genomlyssningen, men jag misstänker att detta är en platta som växer med tiden. LeMarc har en hög lägstanivå generellt. En av mina första CD-skivor var för övrigt Närmare gränsen som är riktigt bra.

Nu är det fokus Champions leauge, inte sant?

[Kenta]

Rush-Moving Pictures
Deep Purple-In Rock
Black Sabbath-Masters of Reality
Led Zeppelin-I och II
Lou Reed-Transformer
Prince-1999 och Sign of the times
Rolling Stones-Sticky Fingers
Beatles-Abbey Road
Kate Bush-Aerial
Budgie-Never turn your back on a friend och In for the kill
Captain Beyond
Jeff Beck-Blow by blow
Creedence Clearwater Revival-Green River och Willy and the poorboys
Groundhogs-Hogwash
John Mayall and the Bluesbreakers-With Eric Clapton och A hard road

Dessa får räcka för nu, finns ju så måååånga bra album!

[Ayrton]

Mera mera

The Traveling Wilburys-Vol.1
Slash-Slash

[Ted_B]

Russ Ballard med skivan Russ Ballard.
Verkar som han gett ut två skivor med samma titel, en 1974 och en 1984, det är den senare som är så jäkla bra.

[makesrain]

Whitesnake, Slide it in
Accept, Restless and wild
Def Leppard, Hysteria
Guns n’ Roses, Appetite for destruction
Prince, Purple rain
Jean-Michel Jarre, Oxygène

[eljulio]

Whitesnake, Slide it in
Accept, Restless and wild
Def Leppard, Hysteria
Guns n’ Roses, Appetite for destruction
Prince, Purple rain
Jean-Michel Jarre, Oxygène

Sköna plattor. Gun´s med Appetite är för mig helt klockren och därför är det väl också en klassiker inom genren. Jarre var faktiskt min första compact disc någonsin. Också bra rakt igenom.

[Hjalmar_Branting]

Mens vi fortfarande rör oss bland distade guror så ärmitt nästa bidrag;

Skid Row-Slave to the grind.

Stark platta rakt igenom. lite som Guns Appetite så var den lite skitigare, hårdare och råare än vad som var brukligt just då i den genren.

[data_foggen]

Flera av mina favoriter har omnämts redan t.ex Miles Davies - Kind of Blue, Rush - 2112. Men jag fortsätter med ylande gitarrer och dundrande dubbelkaggar.

1988 kom "Queensryche - Operation Mindcrime"
"A musical turning point" för lilla jag. Satan i gatan vad jag knarkade den plattan då och återvänder till den flera gånger per år.
Helt objektivt, inte ett dåligt spår på hela plattan.

Nästa "turning point" kom 2022 "An Abstract Illusion - Woe" som knockade mig helt. Fantastiska låtar som griper tag i en med hull hår (en liten paus får man i ett talat stycke).

Båda plattorna är som gjorda att plåga och uppfostra högtalarna med så att de vet att vad som helst kan spelas på dem.

[momotom]

1988 kom "Queensryche - Operation Mindcrime"
"A musical turning point" för lilla jag. Satan i gatan vad jag knarkade den plattan då och återvänder till den flera gånger per år.

Ett givet val.

[Ogjort]

Det är en knepig fråga...
Nivån sätts ju då jämfört med sig själv, så att säga, inte med andra.
(Och jag antar att klassiska verk går bort - det kan ju ofta vara bara en låt på ett helt album.)

Och ett albumbygge bör kanske ha några svagare spår för att helheten ska bli bra. Det kan vara påfrestande att ha allt uppinyllet hela tiden.

"Ikoniska" album som t.ex. Dark side of the Moon... så hoppar jag alltid över "Money". (vad har den där att göra?)
Abby Road så måste jag hoppa "Here comes the sun"
Conelis/Jan Johanssons Grimascher och Telegram ligger bra till - men så kommer den där "Jag hade en gång en båt", och sabbar...

Alltså i mitt tycke extremt bra album - men så har de var sitt bottennapp.

Så vad blir det då? Spontant så kommer jag på ett, där alla spår är bra på lite olika vis:

OverniteCover.jpg (211.89 KiB) Visad 3982 gånger

Ska fundera vidare...

/Anders O.

[Tell]

Asura - 360. Här av vi en redig resa, psychill på hög nivå rakt igenom!



(kom igen nu gubbar, ge oss Youtube-länkar så man slipper jaga runt på musiken för att lyssna på era tips )

[PekkaJohansson]

Och ett albumbygge bör kanske ha några svagare spår för att helheten ska bli bra. Det kan vara påfrestande att ha allt uppinyllet hela tiden.

Jag menar att man kan acceptera ett eller två inte fullt så starka spår på ett album - det kan vara två av sex, åtta, tio eller tolv spår beroende på eran - men inte av andrumsskäl utan för att det är rimligt att ha förståelse för att det är svårt att skriva, arrangera och framföra riktigt bra låtar.

Sagas fyra första album är alla starka alster. Just symfonirock framstår, tillsammans med vismusik, som en genre med hög och jämn standard.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Prozac]

Många många bra som redan nämnts...några jag inte kunde se att de fanns med:

Beastie Boys - Licenced to ill
Simple Minds - New Gold Dream
Ultravox - Vienna
Propaganda - A Secret Wish
Sophie Zelmani - A Decade of Dreams