goat76 skrev:Nattlorden skrev:Oavsett vad man tycker dominerar så är det vid normal hifilyssning 2-3ggr mer gammalt ljud än direktljud som når dig, om du inte medvetet valt närfältslyssning och även där är det typiskt lika mycket gammalt ljud som nytt.
De starkaste första reflexerna i mitt lyssningsrum ligger ungefär 20 dB under direktljudet, och resten av refexerna betydligt mycket lägre. Direktljudet dominerar således rejält över det ”gamla ljudet” som till största del upplevs som ett sekundärt inkommande diffusljud.
Från mellanregistret och uppåt är det direktljudet som dominerar i de flesta normala lyssningsmiljöer, så av den enkla anledningen är det högtalarnas direktljud man EQ-justerar om så behövs.
Här måste man noga skilja mellan hur vi uppfattar ljud och hur den fysikaliska verkligheten är beskaffad.
Man kan härleda uttrycken på olika sätt, men det blir nog enklast att följa resonemanget med nedanstående upplägg.
En källa som strålar i fri rymd uppvisar en ljudtrycksnivå för direktljudet Lpd som på referensaxeln kan uttryckas p.f.s:
Lpd = 10*log(W*gamma/(4*pi*r^2)), där W är den utstrålade ljudeffekten, gamma är riktfaktorn och r är avståndet.
Rumsbidragen/efterklangsljudet Lpe kan statistiskt uttryckas som:
Lpe = 10*log(4*W/A), där W är den utstrålade ljudeffekten och A är den ekvivalenta absorptionsarean.
Om man nu sätter Lpd = Lpe så kan man lösa ut den s.k. efterklangsradien re, där ljudtrycksnivåerna är lika:
re = sqrt(gamma*A/(16*pi))
Med en för mellanregistret typisk riktfaktor om 3 och en likaledes typisk absorptionsarea om 20 m^2 blir efterklangsradien inte mer än 1,09 m. Inte ens i ett extremt dämpat rum och med extremt hög riktverkan från högtalarna blir efterklangsradien större än ca 2 m i mellanregistret. Om man ska vara noggrann så är riktfaktorn frekvensberoende och varierar för typiska högtalare från 1 vid låga frekvenser (rundstrålande) till ca 3 i mellanregistret och ca 7-14 i diskanten, men inte ens här dominerar direktljudet på normala lyssningsavstånd.
Man har alltså även med korta lyssningsavstånd vanligen tydlig dominans av efterklangsljudet i hela det hörbara området. Som tur är kan dock hörseln i normala rum skilja mellan direkt och reflekterat ljud från mellanregistret och uppåt. Om så inte vore fallet skulle lyssningen bli mycket rörig utan extrema åtgärder.
Inom taluppfattbarhetsområdet har man kommit fram till att direktljudet via den tidigare ankomsttiden
upplevs lika starkt som efterklangsljudet på ett avstånd som är 3,5 gånger efterklangsradien (direktljudnivån är här drygt 10 dB lägre än efterklangsljudnivån). Intressant nog har undertecknad i en egen undersökning kommit fram till att runt 3 gånger efterklangsradien går även gränsen typiskt för när hörselns klangbedömning över 500 Hz börjar att få ett tydligt inslag av efterklangsljud snarare än enbart direktljud vid musiklyssning. Eftersom hörseln här, precis som i det flesta andra avseenden, uppvisar störst känslighet runt 3 kHz så motsvarar detta ett avstånd om ca 5 m för typiska högtalare/rum med lyssning på referensaxeln.
(Denna övning visar förstås även varför ljudtrycksnivån inte minskar särskilt mycket ens när man fördubblar lyssningsavståndet, vilket de flesta säkerligen har märkt. Under ca 500 Hz har hörseln i normala lyssningsrum för övrigt svårt att skilja direktljud från reflekterat ljud, varför man bör ekvalisera efter ofönstrade mätresultat medan man över ca 500 Hz bör ekvalisera efter fönstrade mätresultat:
viewtopic.php?f=10&t=73271)
