Så, då kommer ett inlägg om mina intryck av Arendal 1723 Monitor S THX. Har testat dem i mitt lyssningsrum, och jämförelseobjekten är mina pi60s. Jag valde Arendal 1723 Monitor S THX, då det förefaller vara en ganska ljudtryckskapabel stativhögtalare, som enligt min uppfattning har en snyggare frekvenskurva än sin storebroder 1723 Monitor THX.
Mina lyssningstetser har varken varit nivåmatchade eller blinda, utan strikt subjektiva.
Därför står det alla fritt att tillskriva vilket värde de vill åt mina slutsatser.
Förutsättningar:Arendal 1723 Monitor S THX var placerade på ca. 53 cm höga stativ, med högtalarnas framkant ca 63cm från den främre väggen. De var invinklade så att elementens centrumaxlar möttes en kort bit framför lyssningsposition.
Delning vid 80Hz mot basmoduler via CR80s. Vägg bakom högtalare i betong, likaså golv och tak. Vägg bakom lyssnare samt höger sidovägg i reglad gips. Öppen planlösning, så ingen närliggande vägg på vänster sida. Lyssningsavstånd ca. 320 cm, och avstånd mellan högtalarna ca. 280 cm. Acoskivor bakom gardinerna bakom högtalarna. Drivning i båda fallen via Denon AVC-X4800 som reciever/försteg med AUDIOPHONICS HPA-S600NCX som slutsteg. Huvudsakligen lyssnat på Spotify Connect via recievern.
- thumbnail_IMG_8636.jpg (380.94 KiB) Visad 173 gånger
Initiala intryck:Det initiala intrycket av Arendalarna var definitivt trevligt (och här kommer HiFi-flosklerna)! De har ett klart och tydligt ljud, och en stor ljudbild. "Fantomcentern" är väldigt bra, och röster sitter knivskarpt i mitten av ljudbilden när inspelningar av den typen avlyssnas. Vidare så sträcker sig ljudbilden väl utanför högtalarna beroende på vad de matas med. Upplever också högtalarna som dynamiska, med bra "attack" i ljudet. De har också väldigt trevlig utsträckning uppåt i frekvens, vilket ger en känsla av "luft" i ljudet. En egenskap jag dock inte uppskattade var att basen mellan 100 och 200Hz var mer betonad än jag var van vid, vilket gav ett lite obalanserat intryck. På viss musik gav det ett extra "slam", medans i andra lägen så upplevde jag det istället som en färgning/olinjäritet i basområdet. Detta gjorde att jag pluggade portarna och flyttade fram dem enligt ovan nämnda mått. Ville inte ställa dem längre fram än så då tanken är att jag ska ha toppar på en bänk som är max 64 cm djup i ett senare skede. De pluggade portarna och den främre placeringen tog näst intill bort den obalans jag upplevde. Dock inte helt då de börjar rulla av rätt tidigt när de är slutna, vilket resulterar i att de hinner tappa något innan basmodulerna börjar ta vid. Detta problem med basen är såklart rumsberoende, och jag har hårda väggar runtom högtalarna.
Jämförelse med pi60s:Vid byte tillbaks till pi60s så framträder följande skillnader: Pi60s har ett "varmare sound" totalt sett. Arendalarna upplevs ha en mer "sluttande" kurva i mellanregistret, där mansröster låter i princip lika fylliga som på pi60s, medans kvinnoröster blir lite slankare. Pi60s upplevs också lite mjukare i mellanregisterområdet, medans diskantens lägre spektra känns likvärdigt. Arendal har lite mer energi i översta toppen, vilket ytterligare bidrar till ett lite ljusare/luftigare intryck. Denna ljusare karaktär gör dem dock inte "vassare" rent subjektivt. Basen i pi60s är inte lika framträdande som i Arendalarna, vilket resulterar i mindre attack i t.ex. bastrummor. Upplever dock att denna basnivå integrerar bättre med mitt rum. Jag skulle nog vilja påstå att pi60s "försvinner" mer i ljudbilden, men samtidigt tycker jag nog att Arendal är mer precisa i sin förmåga att placera instrument och röster. Dock så upplever jag att Arendalarna kanske kan bli lite väl punktformiga emellanåt. T.ex. så blev den, rätt elaka, gitarren i Yello's Desire lite väl lokaliserad i vänster högtalare, medans den befinner sig något närmre mitten av ljudbilden med pi60s. Detta gjorde den något mer njutbar på pi60s.
Pi60s upplevs generellt inte lika dynamiska som Arendal, utan har en mjukare approach.
Slutsatser: Tycker båda högtalarna låter bra, med respektive styrkor och svagheter. Tycker inte att någon av dem "sopar mattan" med den andra, utan båda kan leverera en bra upplevelse. Men, för mig som är uppvuxen med Carlsson-högtalare, så tilltalas jag lite mer av det måhända mindre precisa, men något mer förlåtande ljudet från pi60s. Och även fast mätningar numera visar att pi60s kanske lämnar en del att önska på det tekniska planet, så tycker jag att de låter väldigt naturligt i mina öron. Jag tycker nog inte heller att mitt lyssningsrum riktigt lämpar sig för de lite mer bastunga Arendal-högtalarna, vilket förvisso kanske kunnat lösas genom att flytta fram dem mer, men vilket då inte fungerar med mina möbleringsplaner. Dock så bör det ju nämnas hur jäkla prisvärda Arendal-högtalarna är. De är ju riktigt billiga jämfört med nya större Ino-högtalare
Så, detta var mina intryck kort beskrivet. Man får som sagt värdera dessa helt utefter egen smak, och jag är ödmjuk inför det faktum att jag levt med pi60s i mer än 15 år vid detta laget, vilket såklart påverkat min inre referens samt min bild av hur saker och ting "ska låta."
). Vi noterar i bilden förutom de väl valda strumporna vad som antagligen är vatten i glaset och smulor efter en viktig lyssnarmacka. Detta tyder på att det alltid lika nödvändiga lyssningstestfokuset var på plats. 
Men det är förstås viktigt om man INTE har tillgång till DSP i signalvägen och då är ju exempelvis Revel ett mycket bra köpealternativ som låter bra ur lådan så att säga.