Det gick inte att använda någon av de nya potentiometrarna för att ersätta originalet. Så min plan blev att åtminstone ha en ratt för balanskontroll, oavsett om den funkar eller inte. Så jag monterade isär den med långa styrdonet, med det våld som behövdes (den går inte att återställa), och monterade in styrdonet på original-potentiometern. Det gamla styrdonet sträckte sig ca 2 cm in i potentiometern, medan det nya bara ca 5mm. Det gick ändå att få ihop utan att trilla isär så fort jag rattade lite. Ändå bra. Ner till vänster i bilden syns den nygamla Frankenstein-potentiometern.

- 20250831_150850.JPG (595.91 KiB) Visad 273 gånger
Men på det hela gick det
sådär. Det
såg rätt och snyggt ut när det var klart och det kändes hyfsat rätt på ratten, men det
lät inte alls rätt. Det lät bara skrapskräp. Så det blev plan D. Att kapa benen till jord på var sida om balanspotentiometern och kortsluta mellan de poler som normalt skulle vara 0 Ohm emellan. Då får jag ändå en snygg ratt på framsidan som går att ratta på liksom, även om den inte gör något. Det räckte dock med att kapa benen till jorden (det måste göras för annars skulle man kortsluta förförstärkaren), för sen lät det bra. Det finns en anings balansfunktion kvar t.o.m.
Sen gjorde jag något som jag aldrig kommer glömma eller helt förlåta mig för. Alltså jag är pedantiskt rädd om fronterna på mina förstärkare och vårdar dem ömt när jag mekar med elektroniken. Elektroniken går alltid att rädda men en repad front får man leva med. Änyväjs, så glappade det lite mellan den tunna plåten på fronten till HK670:n och plast-skelettet bakom. De hade varit ihoplimmade, men lossnat lite. Det gick att bända upp aningens mellan plåt och plast litegrann från undersidan, så jag bestämde mig för att sätta lite lim bakom. Tuben med gel-superlim hade såklart torkat så då tog jag det vanliga superlimmet, som jag sällan använder för det är rinnigt och fäster helst mellan fingrar och torkar innan man hunnit säga ecklesiastikmagister åtta gånger. Men här kändes det ok, så jag tryckte in superlim från undersidan och satte klammer och tving på front och plastbaksida. När jag sen vänder på det hela så rinner det ut superlim från knappraden på ovansidan (som var undersida när jag limmade)

Snabbt paniksprång till pappersrullen och det gick ändå att torka bort det mesta. Men en knapp var dränkt i superlim, och det tog mig en god timma dagen efter med aceton och rakblad att få loss. Som tur är så tålde utskriften på fronten aceton! Skriften på fronterna är faktiskt ganska tålig normalt sett, och jag brukar oftast grundrengöra med isopropanol. Det är inget någon ska ta efter för det finns fronter som inte ens tål vatten (men jag har bara varit med om en Pioneer-tuner med det problemet). Det är bara någon timmas rengöring kvar på fronten till HK670:n så blir den ok. Men det är svårt att smälta en så total blunder. Snabbt gjort och väldigt långsamt fixat. Extra sugigt när elektroniken känns så bra fixad och den låter som den ska. Jaja, jag önskar jag kunde tänker efter bättre
före, men superlim kommer iaf användas högst sparsamt i fortsättningen.