Efter lampbyte och allmän rengöring hamnade den på en hylla där den stått mer eller mindre hela tiden fram tills igår. Har sålt hembio-förstärkaren pga. tappat intresse och ställde fram min gamla Pioneer.
Har nu lyssnat i ett par timmar och vet inte riktigt vad jag ska säga. Det har gått 33 år men vad har egentligen hänt? 2x27 Watt räcker gott till mina Carlsson OA51.3/52.3 och allt finns med där det ska vara. Detaljer, dynamik, värme, närvaro mm. Den gamla receivern gör sitt jobb riktigt, riktigt bra.
Visst, lite mer effekt kanske, men hur ofta spelar jag så högt? Någon sa till mig en gång att "det är fina förstärkare" när jag ställde frågan vad hifibutiksinnehavaren hade att säga om min dåvarande receiver som också var en Pioneer, fast en något nyare modell SX-535.
Jag har också hört någon säga att konstruktörerna var noggranna på den tiden eftersom förstärkarna skulle göra det bästa av ibland ganska bristfälliga ljudkällor såsom kassettbandspelare.
Kanske skrönor, men jag tror faktiskt att det kan ligga något i det. Att en 33 år gammal förstärkare fortfarande kan spela felfritt med sådan musikalitet och glädje är inte annat än beundransvärt. Lyfter man på locket och tittar på innanmätet blir man inte heller besviken. Väl placerade komponenter, avskilda från varandra med näst intill överdriven skärmning. En radiodel som borde vara mycket kostsam att producera idag och en mycket vacker skalbelysning (är bara tvungen att nämna denna)
Någon mer som förundras över hur fina de gamla receivrarna är?
/Fredrik
Kommer att användas tills den faller sönder.
