Svante skrev:Ska vi säga detta också, kanske är det det Hedlund menar.
På den gamla tiden körde man ut signalen från en DAC som verkligen klockade ut analoga "trappstegar" med frekvensen 44100 Hz. Denna signal har spegling runt 22050 Hz och måste alltså lågpassas så att spegelfrekvenserna tas bort. På den gamla tiden gjorde man det med ett brant analogfilter. Eftersom analoga filter måste vara kausala så kan de inte för-ringa. En konsekvens av detta är att sådana filter, även om de närmar sig "brickwall" amplitudmässigt, inför en fasvridning. Fasvridningen ger en svans av ringningar, men ingen förringning. Ett brickwallfilter har alltså inte en sinc som impulssvar om det fasvrider.
En översamplande omvandlare stoppar in nollsampel mellan ursprungssamplen. Den nya digitala signalen är precis lika drabbad av speglade frekvenser som den analoga, men eftersom den är kvar i den digitala domänen, fast med högre samplingsfrekvens kan man lågpassa i den digitala världen. Eftersom man kan göra digitala filter icke-kausala* så kan man bibehålla fasinformationen, dvs filtret kan ges nollfas. Om fasinformationen är intakt, men amplituden begränsas till "brickwall" kommer filtret att förringa. Impulssvaret blir en sinc.
Vi har alltså en situation där den gamla tekniken gav icke-faskorrekt-ickeförringande impulssvar, och den nya tekniken ger faskorrekt-förringande impulssvar. Båda teknikerna ger (i princip) identiskt amplitudsvar.
I princip är det dock inget som hindrar att man gör de digitala filtren på samma sätt som de analoga, dvs man tillåter fasvridning för att slippa förringningen.
Menar Hedlund att tidskorrekt implementering är just detta?
I sådana fall kan jag ge honom visst stöd. Alltså, jag är iofs av uppfattningen att man inte hör någon skillnad alls mellan implementeringarna om de har samma amplitudsvar, örats faskänslighet vid de höga frekvenser som det är tal om här är försumbar. Men om vi extrapolerar ner till hörbara frekvenser och delningfilter så vet man att förringande filter inte låter bra. Men den extrapolationen är mycket tveksam.
Men i den här debatten finns ett faktum som man inte får glömma: ett antivikningsfilter måste alltid ha ett amplitudsvar som tar bort "allt" över halva samplingsfrekvensen, oavsett om filtret är digitalt eller analogt, nollfas eller fasvridande. Glömmer man det så kan man glömma alla fördelar som man fick ur andra synvinklar.
*I varje fall om det rör sig om ljud lagrat i någon buffer. Man kan ju tjyvkika på vilka sampel som ska komma.
Bra beskrivning Svante. Ganska precis är det just så här jag menar.
Genom att använda lämpliga filter (Bezier) så kan in och urrigningarna runt den tänkta "pulsen" minimeras.
Skillnaden i våra åsikter är att jag har erfarenheten att detta har extremt stor betydelse för ljudåtergivningen efter att vid åtskilliga tillfällen fått se mina DAC byggen förbisprungna av just spelare med pulskorrekt digitalfilter. Dom vanliga spelarna med traditionella digitala filter klarar jag av att slå, men inte dom från dCs, Wadia eller T+A.
Således är jag numer en glad ägare av T+A D10 och har lagt mina DAC projekt på hyllan. Finns ingen anledninga att bygga något förrän vi normala DIY har tillgång till samma typ av digitala filter som marknadens ledande audio företag har.
Har man inte hört en CD-spelare som har digitala filter av den typen som jag refererar till bör man göra sig tjänsten att börja med det.
Det kommer garanterat att förändra din uppfattning om vad CD-ljudet är kapabel till
Hoppas nu bara att alla ADC, fyrkantsnissar och DAC diskuterare förstår vad det var jag ville säga från början och inte blandar in en massa andra oväsentligheter.
Puuust.
