Jag tillhör nog också dem som ser 80-talet som ganska sorgligt. Vissa soloartister etablerade sig/konfirmerade sin position som nyskapande (Peter Gabriel, Laurie Anderson, Paul Simon, etc) men i stort sett var det vakuum. Den intressanta synthmusiken kom redan på 70-talet (räknar man med Stockhausen så var det på 50-talet), sedan bara populariserades det.
Ekomomiavdelningarna på skivbolagen tog över det "artistiska" urvalet. Musik blev mer och mer ett sätt att göra pengar på och mindre och mindre ett sätt att uttrycka intressanta saker.
Arenakulturen blev legio - ju större desto bättre (ekonomisk sett).
De riktiga banden försvann till förmån för slickade produkter för en allt större marknad. Finns några få undantag, men...
Den rockmusik som experimenterade åt det hårdare hållet på 70-talet stannade i utvecklingen och blev till dinosaurier som bara åkte omkring och spelade hits, eller slutade.
