Efter många års sökande har jag nu äntligen lyckats få tag på ett par äkta SSS - Sony Studie Speakers.
Det kostade på, men så är det ett par genuina originallådor också.



Tänkte att jag skulle undersöka dom lite närmare, det är ju trots allt ett par SSS. Först lite koll under tyget som täcker själva elementen. Där sitter en plastram som går i linje med den futuristiska basporten. Plastramen tackar man lite extra för då den fångar upp flygande membran och förhindrar allvarliga skador på hus och människor. Tyget sparas för senare bruk.

Med plastramen borttagen ser man de kraftfulla elementen och deras inbördes placering. Lite rita och räkna skymtar också, bra att ha för senare bruk.

En kontroll av högtalaren visar att det kommer ljud ur den, och dessutom ser det helt OK ut, allt ligger inom de 10dB som jag brukar ha som gräns. I det här fallet får jag nog sträcka lite på den och lägga till plus/minus för säkerhets skull.

Det kraftiga baselementet undersöks här lite närmare, en plåtkorg med membran av extrakraftigt baspapper. Som synes tål det rejält med effekt, betydligt mer än de 1-2 watt som är den normala medeleffekten vid vardagsrumsmusik.


Här ett direktkopplat bassvep, samt ett med 82 ohm i serie. Inga stora problem här, kurvan håller sig snällt inanför skärmen på datorn.

Basporten är av en något säregen konstruktion. den börjar som ett rektangulärt rör och slutar som ett horn. I plotten ser man tydligt två toppar, det är alltså en DAP, en Dual Action Port, som stämmer av lådan till två frekvenser samtidigt. Mycket fiffigt även om det är omöjligt i praktiken. Dessbättre fungerar porten som humlan, och vet inte att det inte går.

Ordentligt tryck både vid 100 Hz och 40 Hz, smart lösning.

Basreflexlådor skall dämpas med viss omsorg, det går inte att bara proppa dom fulla med täckjackor. Det är viktigt att det finns utrymme vid basröret så att inte luftströmmen hindras. Här är en bild på dämpningen, det tunna svarta skiktet under basporten, resten av lådan har lämnats tom för obehindrad vågutbredning. Dämpningen är i huvudsak verksam i basområdet i ljusets spektrum, och reflekterar inget utom den relativa basen. Möjligen är det en kontaminasammanblandning av ljus och ljud som skett.

Högtalarfiltret är enkelt men mycket brant, det sitter faktiskt nästan helt vertikalt med nära 80 graders flank. Inga stora åthävor utan sunt och nyttigt skall det vara. Filtret betjänar mest diskanten utan att göra intrång och förstöra något i basens område. Diskantsvepet är rakt och fint utan några större pucklar, allt håller sig inom sina 10dB, plus/minus då.


Slutligen en test av höljets mekaniska egenskaper. Jag brukar köra knacktestet, det är speciellt intressant på dom stora ytorna. Här har jag knackat lite på framsidan, själva baffeln. Den visade sig ha några små problem på vissa punkter, men det går antagligen att åtgärda rätt enkelt.

Nu återstår bara själva reverse-engineeringen av reverse-engineeringen så att säga. All systems have a go ......
.