Jag håller med om att det är ett ganska vanligt problem det där med att det saknas dämpning i registret 200 - 500 Hz (även om jag nog tycker att problemet ofta sträcker sig en oktav djupare än så), men oftast beror det då på att det inte är någon som varit där och försökt dämpa rummet på ett vettigt sätt överhuvudtaget. Det är i varje fall min erfarenhet.
Ett rum vars möblemang består huvudsakligen av hårda möbler och det därför BARA är mattor på golvet som står för absorptionen - är ju tvivelsutan ett problematiskt rum sett akustiskt, men sådana rum skall man väl inte bry sig om? Det är ju ingen bra utgångspunkt för vad man vill åstadkomma.
Eller rättare sagt: Jag menar att ett rum med bara mattor på golvet som absorption (och för det mesta dessutom bara mattor på en liten del av rummets golv) är så i grunden fel att det känns (i mig) tokigt att se rummet som "ett faktum", och därefter söka metoder att tillföra "speciellt mycket absorption i registret 200 - 500 Hz" för att lägga till det som fattas. I synnerhet är jag tveksam till det receptet om det sker i form av glasullsbalar med plastfolie runt...
Jag ser hellre rummet (varje rum jag går in i) som ett "icke-faktum", utan som inget annat än sex angränsningsytor - som är en möjlighet att skapa ett för ljudåtergivning lämpligt rum.
Jag menar - om problemen från början berodde på att rummets utformning var estetiskt styrd (men en ljudfientlig estetik) så är näppeligen lösningen att få rummet ljud-bra genom att förstöra just utseendet. Det torde inte bli lätt att få acceptans för fula lösningar, ju.
Och är det ok att ändra utseendet så kan man ju hellre göra det snyggt på ett nytt sätt - så att det blir akustiskt bra från början, således att man slipper ställa in smalbandiga absorbenter som skall "bota symptomen" i ett i grunden sjukt rum.
Så tänker i varje fall jag.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).