Här kommer jag att berätta en historia om hur det kan gå med gamla projekt... Detta har tyvärr omständigheterna sprungit ifrån rent praktiskt. Man skulle kunna misstänka att detta passar bättre i diy-delen men eftersom det är ett projekt som används för att undersöka en teknologi snarare än om ett enskillt bygge så får det vara här. Detta är historien om:
Lilla Hjärtat!
Varför det heter så är lite smånaturligt...
Det hela började för något mindre än 10 år sedan när jag höll på med mitt första tekniskt och ljudfilosofiskt genomgripande bygge - Fullregisterstrevägaren AH-1. Då fanns det funderingar på olika metoder att öka den spatiala känslan hos ljudet från h-talarna. Ge dem mer ambiens kan man säga. De vanliga sätten genom att sätta en diskant baktill som exempelvis hos Snell och Von Schweikert eller mer fullregistrigt som hos Infinity och Mirage innebär lite olika problem varav två av dessa adresserades i den lösning jag kom på. Det ena var en akustisk lösning och den andra var elektrisk. Det senare har berörts lite redan i en tråd men det kan jag kanske återkomma till. Det akustiska problemet och dess lösning (som iofs kan lösa andra problem) är vad denna tråd handlar om.
Problemet är när man sätter en högtalare på baksidan av en befintlig och inte har så stor bakbaffel så kommer ljudet från den bakre att "läcka" runt kanten och interferera med ljudet från de främre elementen. Det blir lite grumligare än vad det behöver vara och man får kamfiltereffekter. Ju längre upp i frekvens man låter de bakre elementen arbeta destu mindre blir detta problem men jag ville av diverse ha en bakåtriktad högtalare som gick ner så långt så det täckte nästan hela talområdet. Och högtalaren var 'bara' 40cm bred. Blir rejält med läckage då med normala lösningar. Så då får man se till att åtgärda det...
Första bilden på det som verkade fungera ungefär som det var tänkt:
Ambiensmodulen (som fick ett namn som jag tyvärr har glömt
) monterad på den ena av trevägarna när den står i det Ljuddöda rummet på Inst. för byggnadsakustik på LTH.
Konfigurationen är ett 5" Beyma-element med 95dBs känslighet och Vifas trattgrammo... *err* horndiskant med samma känslighet. Elementen valdes just för den då den skulle kunna dämpas på andra ställen om det hade behövts. Här kunde det eventuellt ha stannat med dessa små rimliga skapelser om inte hade varit blivit inblandad i en viss förening där diskussioner med dess ordförande fick mig lite nyfiken på om man inte kunde dra det hela lite längre. Och visst kan man det vilket fortsättningen av denna tråd kommer att berätta...
