av Max_Headroom » 2006-10-08 20:49
Nedanstående är köpt igår, på en affär för begagnade skivor och filmer. Någon gång när jag har mer tid och tålamod ska jag snoka deras stora, men helt osorterade vinyl-avdelning.
Artist: Malta
Då jag bläddade förströttbland jazzplattorna hittade jag denna. En japansk jazzplatta med orginellt omslag. Titeln på albumet är skriver på japanska. Men inuti kan man läsa på engelska vilka som är med och spelar och vilka instrument. Utgivningsår är 1986. Lustigt nog står det att någon spelar trummor på alla låtar. Men det låter precis som trummaskin. Det jag kan tänka mig är att man använt D-Drums eller liknande och att trummisen spelat så maskinaktigt han kan. Cymbalerna låter inte maskin, nämligen. Malta själv heter så i efternamn och spelar saxofon. Men vad den här skivan har på jazzavdelningen fattar inte jag.
Det låter stundtals som varuhusmuzak kombinerat med sådan hårdrock som brukar kunna höras i amerikanska reklamfilmer och sånt när det ska "verka häftigt". Nästan komisk musik. Alla msuiker verkar vara mycket skickliga, men musiken, musiken...
Lite som Sheffiled Lab och DMP: Utsökt inspelning med duktiga musiker men skit-musik... Fast den här musiken känns mer humoristisk än dom ovan nämda.
Ljudkvaliteten är såvitt jag kunnat bedömma hitills mycket bra.
Jag vet inte vad jag ska den här plattan till. Kankse som bakrundsmusik om jag skulle råka spela in en porrfilm någon dag...
____________________________________________________
Artist: Nacho Sotomayor
Album: La Roca Vol 2.
Småfräckt omslag i papp istället för den vanliga palstasken och all text på spanska. 50 spänn, vad fan, bara att köpa och prova. Men nja, det var inte Latino-house, som jag trodde, utan någon jävla smetig "World musik". Trist är bara förnamnet, alla låtar låter likadant. Köp nåt med Loreena McKennitt istället. Den här plattan blir ett bra öl-underlägg.
________________________________________________
Artist: Sabrina
Album: Sabrina
Alla som var med på 80-talet minns väl sabrina med sina stora begåvningar... Detta, gott folk, är en platta ENDAST för verkliga finsmakare. För er som inte vet: Detta är Italiensk Disco från 1987, slutet på den Gyllene Eran som varade från 1984-1987.
Skivan innehåller mest covers, men den verkliga pärlan är låten "Get Ready" som var baksida på "Boys"-singeln. Den låter som tidig Kim Wilde.
Denna signatur är endast för privat bruk. Vänligen läs ej!