Svante skrev:Ok...
Attans knepigt det här, för om man är högtalartillverkare så vet man ju inte vilket rum högtalaren ska stå i. Alltså måste man ju hitta en sån här medelkurva som är lämplig att räkna med, en kurva som gör det hyfsat bra i de flesta rum.
Njae... Riktigt så illa är det kanske inte. Vissa saker vet man ju, väldigt bestämt till och med, och vissa andra saker kan man diktera.
Exempelvis vet man väldigt väl hur högt över golvet en golvstående högtalare hamnar. Eller hur?
Och vet man det inte (kanske på grund av att det är en stativhögtalare?) så kan man diktera stativhöjden.
Detsamma gäller avstånd till bakre väggen. Den väggens beskaffenhet kan man dessutom föreslå vara mycket tung och styv, försedd med dämpning med den ena eller andra tjockleken, ytan eller placeringen... eller hur man nu har avsett att högtalaren skall samarbeta med rummet.
Naturligtvis är det sedan upp till varje användare att följa eller bryta mot allt detta - men det viktiga är ju att användaren får
möjlighet att inte göra det - det vill säga kan få information om avsedda förhållanden!
Trots det ovanstående är det inte direkt ovanligt med högtalare som utvecklas för att prestera som bäst i ekofria rum och/eller tidskrifter som lab-testar högtalarna som om de vore avsedda för ekofria rum.
Kan lägga till att den kompensation för dippen som inte sällan hamnar mellan 100 - 150 Hz är justerbar i alla större Ino Audio-sidosystem. Med det vill jag inte säga att detta är varken den enda eller den bästa lösningen (det får var och en bedöma själv), utan bara tydliggöra att man inte som högtalartillverkare behöver vara slav under förutsättningar som:
Svante skrev:Alltså måste man ju hitta en sån här medelkurva som är lämplig att räkna med, en kurva som gör det hyfsat bra i de flesta rum.
Man
kan faktiskt kontemplera problemet - och sen försöka konstruera runt det.
Svante skrev:Det här måste ju nästan bli lite tumregelmässigt, det kan ju inte bli rätt överallt.
Kan och kan... Kan kan det nog, med kommer kommer det nog inte.
Inte om du med överallt menar "i alla rum" som en specifik högtalare kan komma att hamna i. Men möjligheten att göra det så bra som det går, går att ge användaren.
Svante skrev:I alla fall... Rent konkret är nu min fråga vad jag ska låta Basta! föreslå. Kurvorna ovan är genererade med ett polpar och ett nollställepar vardera (Nq fick polparet satt till 0,01 Hz, för att bli av med den).
Frågan är om det räcker. Du (Ingvar) vill alltså ha en kurva som dippar svagt vid 100 Hz, och lutar svagt ner till 40 Hz (+5-6 dB) och därunder med -12 dB/okt...? Jag får inte till det med två poler och två nollställen. Ska man fläska på med fler tro...
Jag tror nog att det kan räcka, kanske, för att satisfiera min "tumregelkurva" (som alltså INTE innhåller kavitetseffekten). Tycker det blir ett fjärde ordningens system, typ...
Fast det beror förstås på hur noga man vill ange kurvan...
Om du utgår ifrån den gröna kurvan (som ser ut att vara ett 6 dB/okt lyft nedåt med knäet vid 64 Hz, sisådär?) och sen flyttar du upp knäet till cirka 78 Hz, så tror jag du har en bra utgångspunkt.
Därefter adderar du ett stopp på höjningen gissningsvis 16,5 Hz.
Ungefär så fungerar ju rum med kavitetseffekten exkluderad. Det vill säga så fungerar "det som matar logen med ljud". Kavitetseffekten är ju en bieffekt som uppstår då man kopplar ihop ljudbildsgeneratorn med logen.
Till sist lägger du till en hyggligt smalbandig notch vid sisådär 100 - 150 Hz (frekvensen beroende på högtalarens närhet till väggar, och dippen beroende på i viken grad direktljud dominerar över reflekterat ljud*).
Då får du nog en rätt bra approximation av hur högtalarna som ljudbildsgeneratorer påverkas av rummet.

(alltså fortfarande oräknat loge-delens påverkan!)
Att det inte med lätthet går att approximera beteendet med väldigt få poler och nollställen (fast jag la bara till en va?) beror förstås på att det är en tidfördröjningsorsakad interferens med i det hela. Noga i poler och nollställen räknat, blir det ju liksom oändlig komplext...
Vh, iö
- - - - -
*Ju större dominans av direktljudet (vilket här betyder högtalare
PLUS väggreflex!), desto större dipp, och vice versa.
Därtill gäller: Ju större dominans av direktljud (här
oräknat reflexionen från väggen bakom högtalaren) desto mindre blir dippen. Medlet i senare fall är i regel en tjock absorbent på väggen bakom högtalaren.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).