Trött på populärkultur

[Slartibartfast]

Funderade på att flytta denna tråd från början, men då var den inte så musikinriktad. Nu är den stämplad som en musiktråd, och jag lägger den på ett bättre ställe så man vet vart man ska leta i framtiden!

/slrt

[soundbrigade]

man vet var man ska leta i framtiden!

/slrt

Språket!!

/Arnold C Besserwetter

[DrMabuse]

. Inget uruppförande kommer längre betyda så mycket som Våroffer i Paris 1913, Kind of Blue 1958

Våroffer var en stor skandal när den kom men har haft/har stor betydelse.

Kind of Blue 1959 har endast haft marginell påverkan på jazzmusikens utveckling, men de som inte förstår sig på jazzmusik höjer den till skyarna.

Att vi inte hittar motsvarigheter till Våroffer eller varför inte Coltranes "Giant Steps" beror på att det var bättre förr. Inte för att det var förr utan för att det var bättre.

[soundbrigade]

Jag har gjort en ansats att berika min värld och har sålunda (således) beställt från MissingPiece:
Quintessence - In Blissful Company (raga meets psychedelia)
Renaissance - Song for all seasons (symfonirock på topp)
Ars Nova - Biogeneis Project (tung symfonisk synthrock - den här är lite ruggig)
King Crimson - USA (för alla KC-älskare)
Curved Air - Phantasmagoria (spejsat värre men ruggigt bra)

[phloam]

. Inget uruppförande kommer längre betyda så mycket som Våroffer i Paris 1913, Kind of Blue 1958

Våroffer var en stor skandal när den kom men har haft/har stor betydelse.

Kind of Blue 1959 har endast haft marginell påverkan på jazzmusikens utveckling, men de som inte förstår sig på jazzmusik höjer den till skyarna.

Att vi inte hittar motsvarigheter till Våroffer eller varför inte Coltranes "Giant Steps" beror på att det var bättre förr. Inte för att det var förr utan för att det var bättre.

Kanske en modern motsvarighet är Marilyn Manson, en nihilistisk protestreaktion mot det kommersiella mediasamhället (där det helt i enlighet med att image numera är viktigare än innehåll, så är det inte Mansons musik som är det väsentliga, utan helhetsintrycket). En reaktion mot hyckleri, ytlighet, såpa-idioti osv osv...

(Manson själv är ju en riktigt sympatisk och klok person, märks i intervjuer)

Sen har vi techno/rave-kulturen som i början av 90-talet hade sån kraft och ett så subversivt budskap att Brittiska regeringen ansåg sig tvungen att lagstifta mot den (Criminal Justice Bill). Här hemma satte Rejv-kommissionen effektivt stopp för en av de mest positiva ungdomskulturerna på länge. Trist!

[Almen]

Kind of Blue 1959 har endast haft marginell påverkan på jazzmusikens utveckling, men de som inte förstår sig på jazzmusik höjer den till skyarna.

Så om man tycker om Kind of Blue så förstår man sig inte på jazzmusik? Dessutom: måste musik ha haft betydelse för en speciell genre för att vara bra? Kind of Blue kanske hade stor betydelse för musikanter utanför jazzkretsen?

Vad viktigt det är för somliga att pinka revir...

[hajen1]

Kind of Blue 1959 har endast haft marginell påverkan på jazzmusikens utveckling, men de som inte förstår sig på jazzmusik höjer den till skyarna.

Så om man tycker om Kind of Blue så förstår man sig inte på jazzmusik? Dessutom: måste musik ha haft betydelse för en speciell genre för att vara bra? Kind of Blue kanske hade stor betydelse för musikanter utanför jazzkretsen?

Vad viktigt det är för somliga att pinka revir...

För egen del hade " Kind of blue " en enorm inverkan på mig och mitt jazzintresse. Från den plattan så gick jag vidare till Coltrane, Cannonball, Mulligan, Miles övriga plattor, Brubeck, Oscar P, Art Blakey o s v. Plattan fick mig bort från den då tradiga 50-talsrocken till nya musikaliska upptäckter!
Miles öppnade även mina öron för den s k " klassiska musiken " genom
inspelningen av " Sketches of Spain ". Från Miles till Bach, Beethoven, Mahler o s v.
Även om man tröttnar på populärmusiken så gör det mig inget. Det kryllar av god musik. Århundraden av musikskapande finns det att gräva i!

[phloam]

Vad gillar du för sorts musik?

/ B

Vete f*n, bra musik. Jag har hittat japanska Ars Nova (hård symfonisk synthrock), David Sylwian, Fläskkvartetten på senare tid.

Annars är det tung, svulstig symfonirock som är basen - Moody Blues, Renaissance, King Crimson, Yes, Jethro Tull. Där finns en hel del psycedelia (San Franskrisko). En hel del rysk rock som låter väldigt mycket rock (den brittiska varianten) eller spejsad rock (lite PinkFloyd) eller etnorock.

Om du kan tänka dig saker som maffig, psykedelisk, rock, blås, gospelkör... då säger jag Spiritualized !! Speciellt då plattan "Ladies and Gentlemen were floating in space", svinbra.



Helt fantastiska live f.ö., kolla kanske deras live-plattor också...

[soundbrigade]

Ska kolla.
Hade tankat ner DDTs senaste två plattor och satt och njöt av dem igår. Den ena en en live-platta. I varenda låt hörde man hur publiken sjöng med - mäktigt.

[DrMabuse]

Kind of Blue 1959 har endast haft marginell påverkan på jazzmusikens utveckling, men de som inte förstår sig på jazzmusik höjer den till skyarna.

Så om man tycker om Kind of Blue så förstår man sig inte på jazzmusik? Dessutom: måste musik ha haft betydelse för en speciell genre för att vara bra? Kind of Blue kanske hade stor betydelse för musikanter utanför jazzkretsen?

Vad viktigt det är för somliga att pinka revir...

Kind of Blue var ett försök att nå en större publik genom att spela snällare och oförargligare. I det avseendet lyckades Miles bra. Det blev en kommersiell framgång men det var inget musikaliskt framsteg utan den representerar den första skivan i en lång nergångsperiod som fortsatte under hela 60-talet. Vill man höra Miles Davis som bäst föreslår jag LP´n "Milestones" 1958 eller "Cookin" 1956 eller varför inte "Miles" från 1955. Problemet med dessa skivor var att de inte sålde bra. Musiken var komplex och många av de som fortsatte att lyssna till jazz vid rock´n rollens genombrott valde istället en snällare jazzmusik som exempelvis den som Dave Brubeck gjorde. Kind of Blue såg till att Miles också tjänade lite pergar. Inget fel med det men den platsar enkelt inte i samma innovationens sammanhang som Våroffer.

När John Coltrane lämnade Miles 1960 och bildade en egen permanent grupp kan man säga att han fortsatte på arvet från tiden 1955-1958 med djärv och innovativ musik. Så här mer än 40-år senare så framstår Coltranes 60-tals vandring som något av det mest betydelsefulla som hänt inom jazzmusiken. http://www.drummerworld.com/m3u/arttaylorgiantsteps.m3u platsar vid sidan av Våroffer

Jag som är en stor Miles Davis beundrare tycker att det är trist om man menar att Kind of Blue är representativ för Miles Davis musik och jazzmusik i största allmänhet när det finns så mycket mer som är betydligt kraftfullare.

Jag håller med om att Kind of Blue har fördelen att den kan sprida jazzmusik inom lite bredare spektrum an vad jazzen annars gör. En sorts ingångsport kanske men då tycker jag att det ska leda vidare till mer avancerat tonspråk, annars blir det Kind of Blue och inget mer.

[viktor]

Jag rekommenderar John Adams. Amerikansk tonsättare, nu levande. Börja med hans A Short Ride in a Fast Machine.

[Koffe]

I korthet. Nej, det har inte blivit sämre. Inte mer likriktat heller. Musikscenen är mer mångfaceterad än någonsin, det finns fler utövare än någonsin. Men det är lika svårt som någonsn att hitta pärlorna!

Jag kan bara hålla med.

last.fm var det verktyget som jag behövde för att förlösa mej ur musik-jag-har-fastnat-gamla-banor-tristessen. Men du måste registera dej och ge det lite tid (ca 1 000 låtar) innan magin börjar hända. Om jag skall nämna en artist... - Sufjan Stevens.

(Tackar trådskaparen med fler för en underbart välskriven tråd)

[Manzarek]

Jag noterar att jag köper mindre och mindre skivor, beroende påa tt all "bra" musik redan är producerad (i stort sett). På önskelistan står dock en rad titlar - alla producerade före 1980!

Har suttit fast i samma rävsax. Det är en smärtsam process att ta sig ur. Långa stunder sitter man mest där, med blodstopparen kring vadens hemska sår, och låter Dark Side Of The Moon, Never Mind The Bollocks, Hotel California samt resten av gänget sjunga sin hymner. Inte förrän man accapterat att musik inte är någonting som föddes 1954 (Rock Around The Clock släpps) och dog 1981 (MTV grundas) kan armarna ges styrka nog att pressa isär metall klaffarna.

[subjektivisten]

Som sagt, enligt mig så görs det bättre musik nu än någonsin. Det finns mer musik, mer variation och mer ny spännande musik än någonsin. Det är bara öppna öronen och leta runt. Internet är kanon på det sättet. Har redan sett fler bra förslag i denna tråden (Spiritulized är grymt bra)

[phloam]

Som sagt, enligt mig så görs det bättre musik nu än någonsin. Det finns mer musik, mer variation och mer ny spännande musik än någonsin. Det är bara öppna öronen och leta runt. Internet är kanon på det sättet.

Kan bara hålla med. Men - är det samtidigt så att det blir allt lättare att kategorisera musik? Har trädets grenar vuxit ut och fått så många blad s.a.s.? Måste kännas omöjligt att som musiker försöka skapa nåt helt nytt, där en skivrecensent inte bara kan avfärda det med "tydliga gabber-jazzinfluenser" typ....

Man skulle rita nåt slags diagram där alla huvudstilar och dess avarter fanns med... om det nu ens är möjligt att reda ut!

[Almen]

Kind of Blue var ett försök att nå en större publik genom att spela snällare och oförargligare.

Det är din tolkning - är inte så säker på att varken Bill Evans eller Miles Davis skulle hålla med dig. Som jag förstått det ville Miles med Evans hjälp komma närmare den europeiska konstmusiken (Debussy och Ravel, inte minst). Den stora populariteten hos skivan var nog knappast något som var kallt kalkylerat.

Jag som är en stor Miles Davis beundrare tycker att det är trist om man menar att Kind of Blue är representativ för Miles Davis musik och jazzmusik i största allmänhet när det finns så mycket mer som är betydligt kraftfullare.

Jag har aldrig antytt att den skulle vara repreasentativ för Davis (förresten, vilken av denne kameleonts skivor är "representativ" för honom?), precis som jag inte skulle säga att Toccata och Fuga i d-moll är det för Bach, men att verket ändå spelat en stor roll i musikhistorien.

Har inga som helst problem med om folk stannar på Kind of Blue, även om jag själv också uppskattar hans senare verk.

[Manzarek]

Idag ser jag inget forum för oss 70-talsnostalgiker. Man gör emellanåt reklam för någon CD Greatest hits from the 70's med Gary Glitter

Polyfona ringsignaler som spelar highway to hell, smoke on the water etc. Ännu en vända till Sverige för Bruce Springsteen. Andres Lokkos och Fredrik Stages - duktiga skribenter - omfamnande av hela poulärkulturens spektrum, nu senast i DN med en krönika om James Bond (skriven av den senare.). Talar vi om samma 70- tal? Det jag menar tillägnas inte best of skivor emellanåt, utan ständigt. Varje dag. Sätt på teven nu, knappa in valfri reklamkanal, bli exponerad för ännu en smokie-samling.

[soundbrigade]

Jag lyssnade på Moody Blues alldeles för middagen - man blir frälst av sådant.
Å andra sidan mycket 70-tal var skit, men jag har en fundering om att kanske de som hade idéer och drömmar fick möjlighter att genomföra sina projekt. Syd Barret gjorde två totalt olyssningsbara album (Madcap och Opel). Skulle någon kunnat göra det idag (förutom alla de där feta halicktyperna med namn som låter som ett sprängämne (TNT)).
Låtar fick vara mer än 3 minuter långa och ....

Det finns något idag som gör mig vemodig. DÅ var vi fräscha unga och villiga att utforska världen and beyond, idag ...??? ... ungdomarna är så S@t@ns rigida och fantasilösa, som man farfar, salig i åminnelse (gubbstrutt).

[soundbrigade]

Sätt på teven nu, knappa in valfri reklamkanal, bli exponerad för ännu en smokie-samling.

När det kommer ut ett album med musik från all reklamfilm, då har man tryckt på själdestruktionsknappen tycker jag. Den producent som tänker ut en sådan skiva har automatiskt sagt upp sig legala och mänskliga rättighet att längre existera.
Jag lägger 100 spänn till insamlingen av en poloniumdrink till alla sådana *****.

[phloam]

Syd Barret gjorde två totalt olyssningsbara album (Madcap och Opel). Skulle någon kunnat göra det idag (förutom alla de där feta halicktyperna med namn som låter som ett sprängämne (TNT)).
Låtar fick vara mer än 3 minuter långa och ....

Men visst finns det låtar som är minst lika Syd Barretska och långa och allt möjligt idag! Det är bara det att de typer som överhuvudtaget sysslar med sådant inte längre väljer just genrer som du kanske gillar, t.ex. "70-talspsykedelia"

Dagens pionjärer har kanske Syd osv. som grund, men rör sig i andra domäner. Kan du lära dig att urskilja dessa referenser så kanske du kan njuta mer av "modern" musik. Men Syd Barret lever iaf i hög grad

Ska försöka komma på konkreta exempel på vad jag dillar om

[soundbrigade]

Grejen är nog att jag inte lyssnar på radio - har ingen heller, och inte tittar på TVns musikprogram. Utom när Anthony & the Johnsons spelade i något av 1nas eller 2ans kulturprogram. A & the J är sådant jag njuter mycket av.
Det går ju att följa gamla favoritartister när de skapar nya konstellationer. Fast farbröderna börjar bli gamla och jag kan ju säga att inga av de "stora" nya band som Oasis och "tja, vad som helst" får mig att lyssna. kanske för att många av dem är "stora i orden", uppkäftiga och övervärderade därför.

[subjektivisten]

Det finns något idag som gör mig vemodig. DÅ var vi fräscha unga och villiga att utforska världen and beyond, idag ...??? ... ungdomarna är så S@t@ns rigida och fantasilösa, som man farfar, salig i åminnelse (gubbstrutt).

Detta visar bara att du inte har kolla på dagens musik. Det finns hur mkt som helst att utforska, nyskapande musik av alla dess slag.

[soundbrigade]

Detta visar bara att du inte har kolla på dagens musik. Det finns hur mkt som helst att utforska, nyskapande musik av alla dess slag.

Fan, ni ger er inte! Kesselmark (jag) ska frälsas. Tänk om det bara är så att jag inte tycker om dagens musik - det finns inget i min stil??

[subjektivisten]

Vad är din stil så ska vi nog visa att vi har rätt

[soundbrigade]

Vad är din stil så ska vi nog visa att vi har rätt

Här är en liten vink:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic&t=14468

[Koffe]

Ehhh!

Gick inte den här tråden ut på att blicka framåt? Eller hur man beter sig för att kunna/orka/våga fortsätta upptäcka nytt? Nu är det en massa snack om Beatles, Coltrain och annat gammalt dammigt och dö-trist. (Jag får en bild på näthinnan av konserverna man fick i lumpen - dom där kossan dog fem år innan jag föddes) Släpp det och blicka framåt. Det har aldrig gjort så mycket bra musik som NU. Det har aldrig låtit så bra som NU.

Ett tips för att upptäcka nytt - begränsa lyssnandet på gammalt. Jag hade ett tag en regel: - max en timme i veckan med musik som var äldre än 5 år. Lyssna aldrig (nästan) på artister som inte är aktiva.

Jag har mjukat upp detta en aning efter att ha genomgått en period med klassikt och opera, men det är en bra princip.

[Bill50x]

Detta visar bara att du inte har kolla på dagens musik. Det finns hur mkt som helst att utforska, nyskapande musik av alla dess slag.

Fan, ni ger er inte! Kesselmark (jag) ska frälsas. Tänk om det bara är så att jag inte tycker om dagens musik - det finns inget i min stil??

Ja, jo. Du har rätt.

Och samtidigt så fel. Alltså, man bygger inte hus med kakelugnar, 3 m i takhöjd och tjusig stuckatur längre. Bilar innehåller en massa elektronik som försöker uppehålla livet på oss användare ytterligare en tid. Förstärkare görs inte med rör längre och skivspelare har slutat snurra med 78 varv i minuten.

Trivdes man med detta och helst vill ha 3,1 m i takhöjd, mer stuck, varmare kakelugn, stabilare och effektivare mekaniska bromsar, bättre rörförstärkare och bättre inspelade "stenkakor" - ja då blir man förstås besviken över hur verkligheten ser ut idag. Då finns det inget nytt som är "bättre". Det finns ingen ny "King Crimson", lite bättre än de gamla. Ny musik är annorlunda men den är enligt mig lika bra eller bättre!

Vill man ha den gamla musiken, och inte den nya, lyssna då på den gamla. Det är inget fel i detta, tvärtom. Jag har lyssnat massor på gamla Beatles-skivor och tidiga Bowie i helgen. Någon bättre "Bowie" finns inte idag, så är det bara. Inte ens Bowie själv för den delen...

Men att lyssna på kommersiellt trams via MTV eller reklamradiokanaler och sedan tycka att det var bättre förr är att göra hela dagens musikscen en otjänst. Det finns massor med bra musik idag, precis som det fanns förr. Men det är inte samma eller likadan musik, den är annorlunda.

/ B

[soundbrigade]

Så är det bara!

Jag tar mig före att söka, aknske inte efter nutida musik utan dåtida. Det finns länder som frambringat artister som spelar musik som passar in i den tidens anda och som jag finner lyssningsvärt.
Emellanåt för detta sökande mig till ny musik. Jag ser ingen kris, det finns mycket kvar att lyssna på ...

Jag kanske inte behöver bli frälst, bara få en knuff. Jag nämnde om gamla artister som dyker upp i nya konstellationer som knäcks och bräcks och det poppar ut någon ny snubbe man aldrig hört talas om förut som ... ja osv.