Man skall nog akta sig att prata i termer av bättre och sämre musik. Jag tror att det handlar om vad man går i gång på. För de människor där texterna spelar stor roll, kan nog några välformulerade rader kompensera för stora brister i fantasi vad gäller rytmik, melodik och harmonik. Andra måste ha dansant musik för att gå igång. Ytterligare andra vill kunna tralla med. För somliga har lyssnandet nostalgiska värden, för andra handlar det om att söka nya sensationer. Osv...
Abba främsta (musikaliska) kännetecken var väl de mäktiga produktionerna och de (snudd på) genialiskt lättillgängliga melodierna. Jag förstår mycket väl att många fascineras av detta. Rytmik och harmonik var dock relativt simpla. De av oss som trakterar kompinstrument finner det ganska enkelt att ackompanjera en ABBA-låt. Det händer inte jättemycket och det som händer är relativt förutsägbart.
Jämför med en annan känd popgrupp; "The Beatles". För att på "frihand" ledigt kunna kompa Beatleslåtar (förutom de simplare rockstyckena) måste man ha en helt annan arsenal av ackord och en helt annan insikt i (medvetet eller intuitivt) harmonilära jämfört med ABBA-musik.
Detta gör inte per definition Beatles musik till "bättre" än ABBAs. Men det gör den till harmoniskt mer komplex.
Musik är ett av de områden som väcker mycket känslor hos folk. Och olika musik väcker olika saker hos olika människor. Att döma ut viss musik som "skräpmusik" e.d. visar inte bara på ett von oben- perspektiv hos "domaren", utan också på en bristande respekt gentemot de människor som finner värden i denna musik.
Hälsn. Michael
Ps. Men jag har väldigt svårt för ABBA...
