Det andra slutsteget var ett kvasikomplementärt slutsteg med MOSFET, konstruerat av svensken Bengt Ohlsson. Uppbyggnaden var lite ovanlig, men intressant, eftersom den endast använde N-MOSFETAR som sluttransistorer. Detta innebar att man (åtminstone potentiellt) kunde välja riktiga jättebamsingar till MOSFET med extremt låga Rds-on och många hundra watts effekttålighet. Om man kunde driva de saftiga kapacitanserna, det vill säga
Det finns ju flera flinka elektroniker här på forumet: vad säger ni?
Undrar,
Dahlqvist
PS. Self och Ohlsson debatterade Ohlssons konstruktion i E&WW. Svårt att bli klok på vem som hade rätt. En hel del empiriska data saknades. I sammandrag gick det ut på att Self inte gillar MOSFETar i audioförstärkare och så var det inte mer med det. DS
