Vad betyder utseendet för er?

[Morgan]

Jag bryr mig verkligen inte alls om utseendet på ljudprylarna. Däremot vill jag gärna att det skall se snyggt ut i rummet, vilket gör att jag föredrar undangömda eller diskreta placeringar.

Jag avskyr hifi-porr, när man ställer ett svindyrt avancerat rack och en massa kromade lådor mitt mellan högtalarmna, och ansluter det hela med en massa tjocka eller kanske silverblänkande designkablar. Anläggningen får gärna stå bakom ett skynke eller i en garderob eller något i den stilen.

Jag gillar också attityden då man ställer en superful stapel elektronikprylar i kanten av ett stökigt akustikreglerat rum och lyckas fullkomligt spela skjortan av alla påkostade svindyra hifi-porriga anläggningar man lyssnat till. På något vis är det roligt då något som ser ut som en tonårspojkes billigt ihopskrapade skrotanläggning låter bättre än allt man någonsin hört...

Antingen undangömt eller skitfult, det är min filosofi. Ingen hifi-porr tack! Då börjar det osa prestigejakt lång väg...

[Svante]

Jag bryr mig sällan om hur saker ser ut, utom när något är trendigt. Jag är anti-trendig. Blå lysdioder går bort. Likaså sånt som ser stort och tungt och macho ut.

Däremot får det gärna ligga ett råttbo med synliga kondingar, kylflänsar och transistorer.

[JTarnstrom]

Vinylspelare kan se underbart vackra ut. Just nu är jag inne på Denons lakritssvarvar, DP-47F och allt vad de heter. Kommer jag över en sådan billigt så slår jag till. Synd bara att många verkar ha problem med kvartsstyrningen. Det skulle definitivt vara ett köp baserat på utseende men då har jag ju redan en välljudande Thoréns 125MkIII förlita mig på när det gäller ljudet.

Tärnström

[mapem]

Det mesta är fult. Men med ett juste skåp att hiva in grejerna i kvittar det ju.

Om de ändå ska synas så har jag en viss förkärlek för minimalistiska prylar. Så lite knappar och så diskreta lysdioder som möjligt. Jag tycker mina naim CD3 och nait3 är rätt snygga i sin rätt brutala enkelhet och accepterar den svagt grönlysande naim-loggan som en lite halvporrig kontrast till enkelheten.

Min Thorens TD 150 är rätt snygg i sin enkla låda, men den vore ännu snyggare med en SME 3008 i stället för den fula kularmen. Min förra spelare, en Ariston PRO, är brutalsnygg med svart MDF-platta och rak svart arm, men den lät sämre än Thorensspelaren, så den befinner sig nu i källaren där ingen kan se den (900:-, någon?)

De andra lådorna är en Arcam tuner med trist ordinärt apparatutseende och ett gammalt Technics kassettdäck från 70-talet med väldigt mycket knappar. Superfult men låter dessvärre så bra att jag inte har nännts göra mig av med det.

Så visst bryr jag mig om utseendet. Annars hade jag inte skrivit det här.

[Lust]

Jag bryr mig sällan om hur saker ser ut, utom när något är trendigt. Jag är anti-trendig. Blå lysdioder går bort. Likaså sånt som ser stort och tungt och macho ut.

Däremot får det gärna ligga ett råttbo med synliga kondingar, kylflänsar och transistorer.

Vad säger du om den här då?

Kombinerat macho och totalt deffat, dock inget råttbo.

[Jax]

För mig är utseendet en bonus. Det påverkar inte på något sätt min ljudupplevelse. Det händer ofta att jag har en rishög utspridd på golvet när jag prototypar något. Det är då jag inte bjuder hem någon av säkerhetsskäl

[Hetsporren]

Utseendet är (för mig) ungefär lika viktigt som innehållet.

[Ronnie]

Jag väljer nog inte apparater så mycket efter utseende, men lite lycklig blir jag när det ser ut såhär tillexempel:

Atwater Kents radioapparater


Effektröret Western Electric 205D


Kompressionsdrivern Vitavox S2


Teragaki skivspelare

[PekkaJohansson]

Just skivspelare är ett gissel. Jag har bytt skivspelare, mestadels enkla modeller, allt efter humör och ambitionsnivå. I mitt studentrum hade jag uppåt tio spelare. En tidig favorit var en helautomatisk Pioneer med glansig ädelträlåda. Snyggast bland dem jag ägt var Thorens TD124-2 med teaklåda och SME 3012. Den åkte ut på ett tidigt stadium. En Luxman med vaacuumpump orkade jag inte ställa i ordning så jag sålde den till en person på forumet (och saknar den ibland). Mestadels har jag haft Dualer och Regor. Just nu har jag alltså en av varje som jag nog kommer att behålla. Frågan är hur mycket jobb man ska lägga ner på vinylandet med tanke på systemets alla inneboende svagheter. Ändå tycker jag att det har varit riktigt kul att åter spela vinyl efter att ha handlat nästan gratis på den lokala second hand-butiken under en tid. Kunde jag bara orka fixa den något för snabbt snurrande Regan (tänkte pröva med ett par varv tejp runt innertallriken) och anpassa PP-9:an till Ortofon-pickupen så vore allt frid och fröjd. Drömmen om den perfekta vinylsvarven lever - kanske får det bli ett projekt efter pensioneringen...

Mvh Pekka

[phloam]

Nåt jag avskyr så är det typ stora rattar i guld (minns inte märket...)

Densen DM-20?

Exakt. Hur har de tänkt där? Visserligen rätt karaktärsfull, men.. inte min kopp te om man så säger


Rickard, hade helt klart hållit med om att gammal "ful" teknik är snyggt

Svante, råttbon är också kul, en "rat bike"-anläggning vore coolt Eller nåt "skitfult" som Morgan skriver

Lust, rackhandtag kan vara helt rätt (men naturligtvis inte på allt)!

Själv skulle jag vilja se vackra VU-mätare på nya apparater, eller smakfulla (i/urkopplingsbara?) led-arrayer. Jag tycker belysningen är en viktig del av apparatens själ på nåt sätt.


Annars tycker jag det är lite konstigt att ställa "ljud före design" eller tvärtom. Jag har mycket höga krav på designen, men det har egentligen inget med mina krav på ljud att göra. Jag tror att det borde ställas högre krav på snygg design på så pass dyra apparater. Håller inte med Pekka om att apparater bara ska höras Både och!

[i]

Funktion och ljudkvalitet går först.

Sedan kan jag tänka mig att lägga till en mindre slant för att undvika det fulaste eller få något med stil.

Men jag kan nöja mej med:
1. Svart
2. eller Enkelhet
3. eller Ovanlig Design med Stil

[Lust]

Funktion och ljudkvalitet går först.

Sedan kan jag tänka mig att lägga till en mindre slant för att undvika det fulaste eller få något med stil.

Men jag kan nöja mej med:
1. Svart
2. eller Enkelhet
3. eller Ovanlig Design med Stil

Här är ett steg som jag tycker stämmer på alla tre punkter. Då kan man byta ut "eller" mot "och":

[i]

Funktion och ljudkvalitet går först.

Sedan kan jag tänka mig att lägga till en mindre slant för att undvika det fulaste eller få något med stil.

Men jag kan nöja mej med:
1. Svart
2. eller Enkelhet
3. eller Ovanlig Design med Stil

Här är ett steg som jag tycker stämmer på alla tre punkter. Då kan man byta ut "eller" mot "och":

Stämmer. ( )

[Sanny_X]

Jag köpte mina slutsteg delvis för att de är så snygga...

delvis för det var ett bra pris/hört dem tidigare/kan vara bra när jag skaffar nytt delningsfilter.

[subjektivisten]

Inom hifin så finns det alltid dom som hävdar att dom inte bryr sig hur apparaten ser ut, det är funktionen som är viktig. Jag ät tveksam om så är hela fallet, skulle dessa personer köpa vilken ful soffa som helst, det är ju ändå "funktionen som är viktig". Eller en vidrigt fult bord. Fan, går ställa saker på den med.

Som sagt, jag är tveksam om dessa skulle köpa en förstärkare som är mintgrön med två älghorn på sidan och där en discolampa snurrar om den spelar högt.

[Ronnie]

inte så pjåkigt...

[Morgan]

Inom hifin så finns det alltid dom som hävdar att dom inte bryr sig hur apparaten ser ut, det är funktionen som är viktig. Jag ät tveksam om så är hela fallet, skulle dessa personer köpa vilken ful soffa som helst, det är ju ändå "funktionen som är viktig". Eller en vidrigt fult bord. Fan, går ställa saker på den med.

Som sagt, jag är tveksam om dessa skulle köpa en förstärkare som är mintgrön med två älghorn på sidan och där en discolampa snurrar om den spelar högt.

Om det var så att jag hittade en fullt välfungerade Rotel RB-1090 som såldes för kanske halva priset mot andra begagnade steg för att någon hade fått för sig att lacka plåten mintgrön och fästa små paljetter i olika färger på bakstycket så skulle jag inte tveka en sekund att köpa det! Jag skulle köpa det utan ambition att fixa till utseendet... Bara funktionen finns där, så betydet utseendet ganska lite.

Men du har givetvis helt rätt i ditt antagande om att man kanske inte är helt okänslig för den estetiska dimensionen. Visst vill jag ha en snygg soffa - den kan man ju inte gömma! Likaså bordet måste stå framme. Och högtalarna måste vara snygga, eftersom de inte kan gömman undan.

Det är kanske där vi skiljer oss åt mest - att vissa har för ambition att ha en så osynlig eller dold anläggning som möjligt, medan andra vill visa vilka prylar de har. OM jag skulle vara tvungen att ha anläggningen synlig och i strålkastarljus så som vissa har det, så skulle jag dock ändå kunna tänka mig de saker som står på min önskelista dock: NAD208, Rotel 1090, Denon 2105, Pioneer 668, etc... De är tillräckligt snygga, och de ser inte alltför anskrämliga ut tillsammans.[/b]

[JTarnstrom]

Till skillnad från en ful soffa kan ju en ful, men kompetent, förstärkare signalera kompromisslöshet.

Tärnström

[MichaelG]

Som sagt, jag är tveksam om dessa skulle köpa en förstärkare som är mintgrön med två älghorn på sidan och där en discolampa snurrar om den spelar högt.

Tja om den var den uppenbart mest prisvärda inom min budget, så skulle jag nog köpa den. Sedan skulle jag plocka bort älghornen och discolampan av såväl estetiska, som praktiska skäl. Däremot skulle jag inte orka att måla om den. Den fick vara mintgrön.

Hälsn. Michael

[Max_Headroom]

Tycker precis tvärtom i det här fallet. Det är handtagen som gör utseendet på Nakamichin.

Vad säger du om dessa handtag då? Jag tycker dom utgör en del av designen och det skulle se tomt ut utan.

http://www.minhembio.com/bild/94374.jpg

Mycket fin radio! Skulle gärna ha en själv!

[phloam]

Det är kanske där vi skiljer oss åt mest - att vissa har för ambition att ha en så osynlig eller dold anläggning som möjligt, medan andra vill visa vilka prylar de har.

Ska man då även dölja att man har kompromisslös ljudåtergivning för att inte verka skrytig alltså? "Jag har monterat min 208 i en Hitachi-låda, som spelar med ett par Sony-högtalare när vi har gäster.... man vill ju inte framstå som någon som vill skryta med jättebra ljud" Typ


Om nu anläggningen är ett bruksföremål så är det väl viktigt att den inte är så ful att man måste gömma undan den?!?

Dessutom så tycker jag halva nöjet med HiFi är att se, känna, handha en estetiskt tilltalande och ändamålsenlig anläggning.


Jag tycker utseendet ska vara lika kompetent som funktionen. Allt annat är ett misslyckande från producentens sida. Finns ingen ursäkt för att paketera bra ljud på ett oestetiskt sätt, problemet är att den design som tillämpas i mina ögon ofta är kass. Det hade varit bättre om de istället varit så lite designade som möjligt. (Se Densen förut!)

Ta en bil t.ex, inte fan väljer man bil (som ju _måste_ exponeras) enbart efter prestanda... därför anstränger sig biltillverkarna mer än hifitillverkarna när det gäller designen kanske?

[guldfisk]

Inte handtag, inte kylflänsar!

Hifi ska vara diskret och stilful, möjligen med en liten twist som i skrev. Beroende på hur rummet i övrigt ser ut kan en piggt elegant apparat (eller två i samma stil) utgöra en trevlig accent i inredningen, men i allmänhet bör elektroniken gömmas undan i ett skåp eller liknande.

[Svante]

Jag bryr mig sällan om hur saker ser ut, utom när något är trendigt. Jag är anti-trendig. Blå lysdioder går bort. Likaså sånt som ser stort och tungt och macho ut.

Däremot får det gärna ligga ett råttbo med synliga kondingar, kylflänsar och transistorer.

Vad säger du om den här då?

Kombinerat macho och totalt deffat, dock inget råttbo.

Nja, alltså, tungt och macho går bort...

[Vee-Eight]

Tycker alla saker som har en vettig och uttrycksfull formgivning som inte gått över gränsen till att få märkliga proportioner både i semantik och uttryck är vackert och skönt för hjärnan. Personligen gillar jag stram form, funktionsfulländning utan extrafinesser och bling-bling. Skönhet genom teknisk funktion. Sober, "sleak" design. Jag vill också ha utrymme för andra perceptiva intryck; känslan i vred, tyngd, ytjämnhet etc. Ingenting får tala emot ngn annan aspekt, tex en tung apparat skall också se tillräckligt tung ut. Korsreferenser mellan sinnesintrycken är ngt som fascinerar mig en hel del.

[phloam]

Tycker alla saker som har en vettig och uttrycksfull formgivning som inte gått över gränsen till att få märkliga proportioner både i semantik och uttryck är vackert och skönt för hjärnan.

Bra sagt. Jag funderar på om man kanske borde se tillverkning av hifi mer som ett "konsthantverk", där man skapar bruksföremål som är vackra dels genom sin funktion, dels genom design.

Det trista uppstår när man massproducerar "teknik" paketerad i "nån låda" som sedan hyfsas till kosmetiskt lite till nöds eller beroende på trend.

[theSaint]

För mig är design av stereon oviktig i realiteten. Har alltid gått efter prestanda. Därför har jag ej heller vackra stereoprylar. De är gömda i ett skåp av en viss anledning. Min sambo som sätter form och design högt dissar nog 98% av alla stereoprylar på marknaden. Vill nog hålla med henne egentligen. Prylarna är inte särskilt vackra. Ifall hon fick bestämma så hade det räckt långt med en tivoliradio, i musikväg. Enda anledningen till att hon vill ha en LCD TV beror på att den är mindre ful än en vanlig TV.

Jag måste dock tillägga att de som moddat fronten på sina 208'or (även andra saker i trä) lyckats synnerligen väl.

[Piotr]

Bryr mig inte ett smack om utseende. Dvs ljudet går till 100% först men sen är det ju såklart trevligare med ett trevligt utseende än med ett otrevligt sådant.

Planer finns på att gömma undan det mesta, kanske tom. högtalarna. När det gäller högtalarna så finns det en grej som känns viktigt nuförtiden. Jag vill (om man ser högtalarna) inte ha en högtalare som är högre än ca en meter. Har tidigare haft alster på 180cm men de ger ett för dominerande intryck för mig.

Sedan handlar det kanske om psykoakustik, jag vill ha fri luft sas. ovan högtalarna där ljudbilden tillåts breda ut sig. Med en hög högtalare så känns det som baffeln är ivägen för ljudet, alltså visuellt/psykoakustiskt.

/Peter

[Brickman]

Fantastisk vad rediga många av er är här

För min del så lägger jag gärna på lite på utseendet OM den hifi jag väljer är minst lika bra som den som går bort pga att den är fulare.

Jag är som sagt lite svag för biffiga transistorförstäkrare men måste erkänna att jag också gillar sk minimalism. Jag var nog en av få som tyckte att ex Linns gamla små svarta lådor-design var snygga . Eller typ dessa www.avihifi.co.uk .

Annars är det naturligtvis så att öronen får välja.

[Bill50x]

Sedan handlar det kanske om psykoakustik, jag vill ha fri luft sas. ovan högtalarna där ljudbilden tillåts breda ut sig. Med en hög högtalare så känns det som baffeln är ivägen för ljudet, alltså visuellt/psykoakustiskt.

Carlsson-högtalare?

"50-serien" ser egentligen inte så kul ut designmässig men man kan ju inte påstå att den lilla lådan på golvet direkt dominerar synintrycket...

80-talsserien med OA14/12 osv är designmässigt de snyggaste Carlsson enligt mitt tycke.

/ B

[Piotr]

Lyssnat på Carlsson nån gång. Var väl bra men tror det var dämpat tak så ljudbilden hamnade lite väl lång ner.

Mjaaa, 80-100cm är helt ok och känns inte "i vägen".

/Peter