Lyssnar just nu på dvorak/vlachkvartetten, op.106 (supraphon ~1963).
Skivan finns i två versioner, en stereo och en mono. Jag drar då slutsatsen att stereosystemet som använts vid inspelningen inte är monokompatibelt, så det måste alltså vara ett system som innehåller tidsskillnader, t.ex. AB-stereo. Mycket riktigt har inspelningen också ett bra perspektiv även om jag som nu avnjuter den sittandes i ena soffhörnet.
Jag har börjat undra om det inte är så att det är ett kvalitetstecken att en skiva getts ut i mono och stereo-version. Det betyder ju att teknikerna kunnat använda inspelningstekniker som ger bästa stereoperspektiv istället för att kompromissa och vara monokompatibelt. Kan det vara så?
Jag brukar i alla fall alltid slå till på kvartettinspelningar från 60-talet utgivna i stereo. Låter förvånansvärt ofta väldigt bra.
Någon som har synpunker på detta?