Man skulle kunna säga att den ursprungliga korsmatningen inte har ändrats alls. Den ser precis likadan ut fortfarande.
Det är ju fortfarande en både möjlig och lämplig korskoppling, som till och med skulle kunna påstås vara
mera adekvat (än den senare) i proffessionella monitorlyssningssammanhang.
Den senare korskopplingen, alltså den som sitter i exempelvis ear one, är försedd med lite ändringar, avsedda att på subjektiva grunder ge en mera tillfredsställande totalupplevelse. Den kompenserar nämligen flera egenskaper än de strikt audiologiska, som behöver kompenseras vid hörlurslyssning.
Orsaken att man kan tänkas vilja ha det på det viset i hemmiljö är att man, när man tvingas lyssna med lurar (och det inte är konsthuvudupptagningar man avlyssnar) vill komma så nära musikens intentioner som möjligt, snarare än att kunna göra de bästa bedömningarna av var mikrofoner skall placeras och hur mixen skall göras när man spelar in.
Lite förenklat kan man säga att
den ursprungliga Öhman X-feed (som vi kan kalla A som i angle) är utformad för att skapa samma stereolyssningbredd i grader räknat, som vid högtalarlyssning.
. Använder man den i professionella sammanhang (vilket den togs fram för) är det lätt att skapa korrekta mikrofonplaceringar eller mixningar för att få dem att fungera i högtalare - i de fall man inte har möjlighet att använda högtalare "på riktigt" alltså.
. Av psykoakustiska skäl är det dock så, att det är mycket svårt att vid hörlurslyssning förflytta upplevelsen från nära lyssnarens huvud till många meter framåt, såsom högtalare med lätthet gör. Orsaken till att det är så svårt är att varje lyssnarens öron är individunika, och de intrikata korrektioner som skulle behöva tillgripas för att lyckas är lika individuella, och därför otänkbara att lägga in i en apparat som alla skall kunna använda.
. Konsekvensen av det blir att man, även om man kan åstadkomma rätt vinklar (vilket är viktigt för att kunna mixa rätt) kommer att bli sittande med en förminskad totalupplevelse. Det man hör i lurarna får rätt vinklar, men ljudbilden låter nära och liten - som en dockskåpsversion av musiken skulle man kunna säga.
Den senare Öhman X-feed (som vi kan kalla S som i size) är avsedd att kompensera detta genom att berika det för nära perspektivet med att tillåta bredden att vara lite för stor, i vinkel räknat. Vinkeln mellan vänster och höger blir alltså för stor, men breddupplevelsen blir ändå mera "äkta". För musikupplevelsen är bredden ju en storlek som man kanske känner i "meter" snarare än "grader".
. Experiment har visat att det är lite svårare att åstadkomma en optimal mixning om man monitorlyssnar med Öhman X-feed-S. Men i hemmamiljö är det för de flesta viktigare att uppleva musiken rikt och stort - såsom man gör det i högtalare - än att kunna bedöma perspektivet såsom man har behov av att göra när man arbetar professionellt och skall kunna åtadkomma bästa möjliga mikrofonplaceringar eller en mix som fungerar optimalt högtalare.
En intressant sak är att när "proffsversionen" Öhman X-feed-A togs fram för över 25 år sedan, så skedde det helt med hjälp av mätningar på 400 öron i kombination med lite beräkningar, och när dimensioneringen testades visade det sig att den blev helt rätt direkt! Bredden blev perfekt (vinkelmässigt) och fokus rådde i hela ljudbilden.
När "hifi-versionen" Öhman X-feed-S togs fram däremot, saknades på grund av det mjukare, mera totalupplevelseorienterade målet, möjligheterna att luta sig mot stringenta, entydiga mätdata och deterministiska fysikaliska beräkningsmodeller. Istället behövdes hundratals timmar av lyssning och nästan ändlösa finjusteringar av dimensioneringen för att nå subjektivt rätt bredd i kombination med det knivskarpa fokus i olika delar av ljudbilden som var målet.
Vh, iö
- - - - -
PS. Även om de flesta tycks vara eniga om att Öhman X-feed-S är en mycket positiv utveckling, optimerad för maximal behållning vid avlyssning av högkvalitativa musikinspelningar, är det intressant att det finns ett fall (som inte är proffsfallet) där trots allt Öhman X-feed-A trots allt föredras av nästan alla!
Och det är för mobilt hemmabio-bruk! Exempelvis filmtittning på flygplan med läpptåpp eller bärbar DVD-spelare. I dessa fall kommer ju breddvinkeln in och den blir den relevantare parametern igen, eftersom man trivs bäst med perseptiv konsonans mellan bild och ljud. Dissonans stör filmupplevelsen illa (påminner om apparaturen, och tar intresset från filmen
).
Även om Öhman X-feed-S fungerar fantatiskt bra (jämfört med hörlurslyssning utan korrektion - det är en ohygglig perseptiv dissonans att se en grej försvinna ut åt höger på skärmen och samtidigt höra den
inuti höger öra
), är Öhman X-feed-A-versionen överlägsen S-versionen i just detta sammanhang.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
