Som f.d. ägare till Linns högtalare, ett par aktiva linn kaber på mitten av 90-talet har jag fått ta del av och lärt mig en del " sanningar" från detta läger. Jag hade en komplett anläggning från linn där jag successivt bytte signalkällor i hierarkin tills jag hade en fullfjädrad Linnanläggning.
Man kan väl säga att jag slukade filosofin med hull och hår under denna tid.
Tiden gick och till slut upptäckte jag att jorden inte var platt, utan rund.
Det är väl relativt vedertaget numera att mjuka, speciellt avpassade fötter är bättre än spikes under högtalare i många fall, eftersom högtalaren med spikes förvandlas till en vibrerande stämmgaffel.
En sak dock, som Linn tryckte/ trycker mycket hårt på, är betydelsen av att diskantelementet absolut inte får vibrera, dvs., diskanten skall helst skruvas fast så hårt i högtalarlådan som möjligt, gärna en diskant med metallfront och bultar med genomslagsmuttrar.
Då högtalaren är ny skall diskanten efterdragas efter några veckor.
Det är viktigare att diskanten sitter orubbligt fast, än basen .
Det jag då undrar: Ligger det något i detta ? Finns det någon fysikalisk orsak till att man bör göra detta ?
Finns det något forskat om det?
Vad säger Ing. Ö. om detta ?
Vänlig hälsn. Richard
Vet inte om jag riktigt kan hålla med om den definitionen 
