Det är så enkelt!
Problem kan dock uppstå om kabeln efter potten är för lång, i synnerhet om det finns mycket EMI/RFI som susar runt. En stor kapacitans kan påverka signalen negativt om pottens värde är för högt. Det gäller naturligtvis också att se till så att den drivande elektroniken klarar av den resistansen som man valt till potten/spänningsdelaren.
Vad mer, jo, ingången som man matar med signalen från potten kan vara känslig för källimpedans. Man kan få ökat brus samt ökad distortion i de högsta frekvenserna.
Låter som att det bara e till å ge upp va?
Faktum är att det kan funka väldigt bra om man bara tar hänsyn till detaljerna.
Idealisk dimensionering:
God strömförmåga och sisådär 50-100ohm max utgångsimpedans/resistans från källan.
Kort kabel EFTER potten.. gärna max några centimeter eller åtminstone max 30cm.
Skärmad kabel, i synnerhet EFTER potten, kan reducera ev bruminstrålning om det skulle vara ett problem.
Potten skall vara av så låg resistans som möjligt... det är källan som bestämmer detta värde. 1k-5k kan vara lagom.
Potten bör inte kopplas "på vanligt vis" utan som ett shuntelement till jord efter ett seriemotstånd i signalvägen. Man kan fördelaktigt även prova ut ett fast shuntmotstånd till jord som sätter max volym, sen använder man potten för att dämpa därifrån. På detta sätt får man nästan samma kvalitet som en stegad shunt attenuator. Alltså ett motstånd i serie, ett paralellt, samt potten paralellt med paralellmotståndet.
/Peter