Långsam bas, måste åtgärdas! ( Betydelsen av grupplöptid )

[Richard]

Snabb bas, musikalisk bas fås oftast genom att anpassa högtlarens frekvensgång till rummets egenskaper.
Detta kan göras hyffsat bra redan i konstruktionen av bas-delen. I mitt nuvarande system använder jag själv dock parametrisk eq istället vilket också fungerar bra - faktiskt riktigt bra

Håller med ovanstående inlägg till hundra 100%.

Jag har själv byggt ett 10-tal subbasar på hobbynivå och naturligtvis försökt få fram en djup, och snabb, bas.
Mitt subjektiva recept för en snabb basåtergivning är:

Satellithögtalare med en BRA artikulation i dess 5/2 el. 6/2 baselement
( snabb transientåtergivning )
Upplevelsen av en snabb bas är nämligen till största delen beroende på musikens övertoner( mellanbas och uppåt ) skall återges korrekt i tiden, med hög atikulation, d.vs. Satelliterna har en , ofta, långt större betydelse av upplevelsen av en " snabb" bas än en subwoofer.

Basmodulens konstruktion bör( måste inte ) vara sluten, detta ger teoretiskt och praktiskt en hög artikulation i tiden.

Man bör använda BRANTA, välkonstruerade filter till subbasen.
Subbasen bör ha, steglös, variabel fas.
Basmodulen bör placeras mellan sidosatelliterna, dock ej exakt mellan dessa.
Subbasen MÅSTE stå still ( vilket kan fixas med sonicdesigns mjuka fötter, eller, något sämre, med spikes ).
Använder man två subbasar placerar man dom i satelliternas omedelbara närhet.

Bygger man basmodulen själv är ett påkostat, bra element ett måste, en stabil,stagad låda, en kraftfull förstärkare med branta filter och steglös fas, man kan laborera med olika mängd dämpmaterial i subbaslådan och man kan använda element med Q-värde som är anpassat till ditt rum ( betongväggar och träväggar påverkar ljudet oerhört olika, element med lågt Q till betongbunkrar och tvärt om till trälador ).

Således ett subjektivt utlåtande som, enligt mig, förvisso, är helt sant.

Edit:
Kan lägga till den stora psykoakustiska/fysiska effekten av att ha ett vibrerande trägolv t.ex.
Lyssnaren kommer att uppleva subbasljudet i otakt om vibrationerna i golvet från basmodulen fortplantar sig till lyssnarens FÖTTER, vibrationerna blir starkt fördröjda och man upplever att ljudet är grumligt och i otakt, vilket dock genast försvinner om lyssnaren lyfter sina fötter från golvet!

Allternativt pallar man upp dessa ( fötterna alltså ) på sonicdesigns mjuka dämpfötter, specialgjorda efter lyssnarens vikt !
Jo, sista meningen var det nog lite humor i....

[tvett]

...Subbasen MÅSTE stå still ( vilket kan fixas med sonicdesigns mjuka fötter, eller, något sämre, med spikes )...

Till skillnad från vad? Det du presenterar är två direkta motsatser och ingen av dem är lösningar på att få basen att stå still...


(..något som jag inte anser är så viktigt. Men det beror självklart på tidsrymden under vilken man mäter förflyttningen. Lillkub stod still om man mätte under tillräckligt lång tid för den att ta sig tillbaka till ursprungsläget )

[Morello]

Finns två triviala lösningar om man vill att lådan skall stå till. Rikards förslag rendrear ett resultat som är raka motsatsen.

1. Montera elementen så att reaktionskrafterna släcker varandra (ett element framåt och ett bakåt).

2. Inför kopiös massa i lådan.

[rikkitikkitavi]

du glömde alternativ 3) Morello:

Förankra lådan icke-flexibelt i något stort och tungt.

det är en undergrupp till 2, genom att man lägger till en stor massa (resten av planeten) fast utanför lådan.

Tex bultad låda i betongvägg?

Vilket av alternativen som är enklast att genomföra kan jag inte säga här, det beror givetvsi från fall till fall.


/rickard

[Svante]

Finns två triviala lösningar om man vill att lådan skall stå till. Rikards förslag rendrear ett resultat som är raka motsatsen.

1. Montera elementen så att reaktionskrafterna släcker varandra (ett element framåt och ett bakåt).

2. Inför kopiös massa i lådan.

Hehe, vilket väcker den smått filosofiska tanken att alternativ 1 kan ses som en "aktiv massa". Detta i sin tur leder till tanken på en närapå totalt onödig uppfinning som blir ett ytterligare alternativ:

3. En massklump som drivs av en högtalarmotor och ger de nödvändiga motkrafterna.

[tvett]

Men är lådrörelser ett problem? Helt fjädrande eller dämpat fjädrande.

[Svante]

Men är lådrörelser ett problem? Helt fjädrande eller dämpat fjädrande.

Mitt favvosvar: det beror på. De är en realitet, och de är aldrig bra, men i många fall tillräckligt små.

Edit: En sak som man behöver kontemplera är att de relativa lådrörelserna (relativt konrörelserna alltså) är speciellt intressanta. Alltså hur mycket ljud genererar lådrörelserna i förhållande till elementljudet? Det är alltså inte speciellt vid höga ljudnivåer som det är ett problem, klangfärgseffekterna finns redan vid låga nivåer, om de finns.

Undantaget förstås om lådvibrationerna ger upphov till distorsion.

[i]

Är det inte enklast att ge en s k sparkcykel till basen ? Det gör att han tar sig fram mycket snabbare med mindre ansträngning; det har jag sett i bl a korridorerna i Danderyds sjukhus källare.

[Richard]

Allvarligt talat.

Med sonic designs mjuka fötter får du verkligen högtalaren att stå still I SITT VERKSAMMA OMRÅDE ( Molt -98 ).

Du befriar också dina fötter från psykoakustisk/fysisk påverkan från trägolvsvibrationer.


Faktiskt står högtalaren mera stilla än med spikes! ( som i värsta fall kan förvandla en högtalare till en vibrerande stämgaffel )

Att högtalaren står still och att detta har en stor ljudmässig betydelse vet alla som provat, och hört skillnaden.

[_Fredrik_]

vilka aktiva subwoofers på marknaden är åtminstone helt ok?

Undrar jag också?

[jeppe]

Att döma av mätningarna gjorda här borde väl den här aktiva subwoofern inte tappa takten?

http://www.hometheatershack.com/forums/ ... th-df.html

Finns även utan inbyggt slutsteg.

[RogerGustavsson]

Men vilken hög distorsion!

[jeppe]

Jo, men den minskar väl ordentligt vid 22Hz och över, hur hörbar är egentligen 5% dist under det?

[RogerGustavsson]

Jo, men den minskar väl ordentligt vid 22Hz och över, hur hörbar är egentligen 5% dist under det?

Men det ena diagrammet visar 7-8% vid 100dB för såväl andra- som tredjetonen även vid 70-80 Hz. Diagrammet ovanför visar lägre värden men knappast låga. Har sett bättre värden på några gamla AR från tidigt 60-tal... Lite längre än så har vi väl kommit?

[paa]

Här finns lite andra basmoduler uppmätta med distorsionsvärden som jämförelse:
http://www.ultimateavmag.com/features/604way/

[jeppe]

Kollade igen, rätt hög dist ja..

Med mina icke existerande mättolkningskunskaper så ser fördröjningen (grupplöptid?) bra ut?

[paa]

Det ser ju ut som grupplöptiden ligger innanför 40 ms vid 20Hz, som Ingvar menade skulle vara under hörseltröskeln för fördröjning, om det nu är riktigt uppmätt.

[Piotr]

Allvarligt talat.

Med sonic designs mjuka fötter får du verkligen högtalaren att stå still I SITT VERKSAMMA OMRÅDE ( Molt -98 ).

Du befriar också dina fötter från psykoakustisk/fysisk påverkan från trägolvsvibrationer.


Faktiskt står högtalaren mera stilla än med spikes! ( som i värsta fall kan förvandla en högtalare till en vibrerande stämgaffel )

Att högtalaren står still och att detta har en stor ljudmässig betydelse vet alla som provat, och hört skillnaden.

Richard, läs Morellos inlägg igen!


/Peter

[Xiro]

Dammar av denna intressanta tråd.

Har även jag funderat på övertonernas betydelse för upplevelsen av artikulerad bas. Mina små satelliter verkar i min setup inte kunna förmedla övertonerna som hamnar i midbasen tillräckligt bra.
De är specade att klara ner till 48Hz, men det är gissningsvis vid direkt montage mot stadig oavbruten bakvägg (nyckelhålsfästen bak) och i ett mindre rum, och kanske är då bakväggen rummets kortsida, och kanske hyfsat nära hörn? (Och det är kanske -6dB-punkten som specats?) Hos mig står de istället en bit ut från långväggen, med närliggande fönster - i ett stort rum, minst två meter från närmsta hörn. Och dörrlös öppning i motstående vägg.
Dessutom tror jag inte midbasen är min Yamaha-CD-spelares starkaste sida. (Tänker nog byta, ev till Bluray - tips på lämplig CD- eller Bluray-spelare?)

Basen upplevs mer artikulerad när jag vrider upp subwoofern till runt 85-90 Hz, utan högpassfilter innan satelliterna. Kanske beror det på att den djupare basens övertoner då återges i subwoofern, och då får mer amplitud och dynamik? Artikulationen känns sämre med högpass till satelliterna (har bara 100 Hz-filtret som är inbyggt i subwoofern).

När artikulationen ökar kan jag sänka subwooferns nivå, och därigenom blir anslagsdynamiken mer balanserad mot satelliternas. Vid sämre artikulation vill en del av mig skruva upp nivån, men då blir anslagsdynamiken i subwoofern väldigt stark i förhållande till satelliterna - vilket tröttar ganska snabbt.

Subwoofern står assymetriskt mellan satelliterna och cirka 10-20 cm framför deras frontbafflar.

En ton från ett musikinstrument, upplevd av lyssnaren i rummet, har väl grundton, och respektive övertoner med olika amplitud över tiden? Och fasningen dem emellan kan väl också vandra i tiden, och ge intressanta svävningar och skimmer?
Då gäller väl att hifin måste bevara den informationen så intakt som möjligt - amplituderna i grundton och övertoner, och deras timing och fasning - och då, enligt min gissning, upplevs väl artikulerad bas som just väl artikulerad.
Hur åstadkommar man detta? Är det "bara" att hålla amplitud och fas linjär, samt transientsvaret tight, över frekvensområdet? Det uppstår väl dessutom nya övertoner och övertonssamspel vid uppspelning (vet inte facktermerna), som man ska hålla i shack?


Summa sumarum - Jag tror rätt mycket på övertonernas betydelse för basens artikulation - Hur stor är betydelsen enligt ni andra? Hur säkrar ni övertonsåtergivningen? Resonerar jag rätt?


Använd utrustning: 1 st Subwoofer Audio Pro Evo Sub 8 DC, 2 st satelliter Audio Pro Evo 10 DC (alla tre på gummifötter). Yamaha CDX-390. Arcam Alpha 7R.

Ps. Detta är väl också ett inlägg som pekar på vikten av att lyssna och inte bara titta på och följa angivna siffror - och vikten av grundläggande kunskap för att lyssna-trimma-loopen inte ska bli olidligt långdragen, som så många gånger i mitt fall...

[phon]

Finns två triviala lösningar om man vill att lådan skall stå till. Rikards förslag rendrear ett resultat som är raka motsatsen.

1. Montera elementen så att reaktionskrafterna släcker varandra (ett element framåt och ett bakåt).

2. Inför kopiös massa i lådan.

Hehe, vilket väcker den smått filosofiska tanken att alternativ 1 kan ses som en "aktiv massa". Detta i sin tur leder till tanken på en närapå totalt onödig uppfinning som blir ett ytterligare alternativ:

3. En massklump som drivs av en högtalarmotor och ger de nödvändiga motkrafterna.

Som en balansaxel på en bilmotor då. Senast såg jag en sån på en SAAB V4-motor.

[Hum]

För min del är det bättre med liten bas än bompig bas eftersom jag får ont i magen av den.
En anledning till att jag för tillfället bara använder Dröm... och lurar.
I.o.f.s. så har jag exponential... men där är för oframkomligt där den står.
Frågan är om den inte går igång nu i sommar, kan ju vara spännande att dra igång dom ungefärliga 1000l.

Bompig bas innebär en ej tillräcklig acceleration och extra svängningar.

[MagnusÖstberg]

Jag har hellre korrekt basåtergivning än resonant.

[Hum]

Magnus det låter ju kanon, vid en resonans då blir basen precis som jag beskrev bompig eftersom dessa resonanser inte avstannar i brådiga rasket.
Jag är på samma linje men det tog lång tid innan jag kom på det.

[IngOehman]

Har precis upptäckt den här tråden.

Det gick mig helt förbi även när det begav sig!

Tack för det fina svaret Svante, men jag tror du svarade i fel tråd, i den om multipla basmoduler diskuterades det du kommenterade, se:
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 1&start=30

Ojdå, jaja, nå, hursomhelst så tror jag att jag tycker så om rumskompensation.

För att du inte testat själv hemma (ännu)?
Gemensamt för allas optimering av installationer är väl att försöka undvika rumsresonanser i största möjliga mån som om det görs fysiskt, eller passivt i filter eller aktivt i filter eller i kombinationer av dessa så är målet detsamma? Sen kommer utfallet att variera förstås.
Men om IÖ equar i ett filter passivt eller jag equar i ett aktivt filter, eller en kombination, tror du verkligen att du i blindtest skulle kunna säga vad som är vad?

Njae... nu måste det väl ändå föreligga någon sammanblandning, och even-
tuellt även ett större missförstånd.

Jag förespråkar DEFINITIVT att man åtgärdar problem som finns och som


stör. Jag förespråkar PRIMÄRT att man åtgärdar rumsresonanser I RUMMET,
alltså med akustiska åtgärder.

I nödfall kan eq av enstaka resonanser (främst de fundamentala) vara
bättre än att göra ingenting alls. Men man bör minnas att sådana åtgärder
inte påverkar mönstret i rummet, alltså att olika platser låter väldigt olika
varandra.

Men vettiga rumsakustiska åtgärder vidtagna blir lyssningszonen i rummet
mycket, mycket större, och man slipper trängas i sweet-spoten.

I många fall är dock den fundamental resonansen i djupdimensionen (som
faktiskt har linande karaktär i uppåt 1/3 av rummet, där man kanske sitter
och lyssnar) så svår att få stil på utan rejäla ingrepp, att en eq-insats kan
vara bästa valet. Inte det bästa för musken, men den bästa kmpromissen.
Den som går att göra när man av olika skäl inte kan göra vid rummet.

Min uppfattning är dock att det fortfarande inte är möjligt att förenkla
processen till att försöka "räta ut tonkurvan på lyssningsplats", för den är
en blandning mellan resonanser och ståendevågor* från nära väggar, och
de senare bör få finnas där om saker som hörs skall "gå ihop" för hjärnan.


Vh, iö

- - - - -

Edit: Främst stavning (ett "men" skulle ha varit ett "med") + liten fras tillagd.

[IngOehman]

Inte linjärt, utan logaritmiskt.

Eftersom en oktav dubblar frekvensen, och ett normalt tempererat system består av 12 jämna halvtoner, så om varje halvtonssteg är en multiplikation med k, blir k^12 = 2. Alltså blir k = 12-roten ur 2, vilket är ungefär = 1,06. A är sju halvtoner under E, vilket ger 1,06^7 = 1,5, alltså 42/1,5 = 28 Hz.

Close, but no cigar.

För det svaret får du en cigarill.

För att få cigarr måste det ju vara felfritt, och även om matematiken var
det så bidde det ändå fel, eftersom utgångspunkten var att en fyrsträngad
bas' E-sträng är 42 Hz. Så är det inte. Det är 41,2 Hz.

A därunder är 27,5 Hz.

Det behöver man inte härleda från ekvationen för de logaristiska sambanden
mellan halvtoner, utan det räcker med att dela 440 Hz (stämtonen) med
2^3.

440/16 = 27,5 Hz

Att sedan vissa moderna symfoniorkestrar vill dra A ytterligare uppåt (när
skall det sluta???) är ett oryg för sig, som är en annan diskussion.


Vh, iö

[IngOehman]

Tack Martin!

Nu kanske jag tillhör en gammal skola men jag har fått lära mig att element med låga Q har bättre transientåtergivning än de med högre Q. Jag tycker att det kan bekräftas av hur jag upplevt olika högtalare. Tung kon och / eller liten magnet ger höga Q som analogt med resonemanget ovan skulle leda till sämre transientåtergivning, eller?

Jodå, men det fattas några saker i resonamanget.

1. Din definition på liten magnet tidigare i tråden, på stora element, var relativ. Du konstaterade att de har lite kraft PER KONAREA. Det betyder bara att de ehöver större låda för att orka slå (eller för att orka sätta fart på en Helholz-resonans). I absoluta mått mätt är dock motosystemen på stora element oftast betydligt större än på små.

2. Du har förbisett en av resonansfaktorerna. Fjädringen. Resonansfaktorerna sammanslaget (R) är sqr(k*Mm). Dämpfaktorerna (D) är De + Dm, alltså den elektriska plus den mekaniska dämpningen. Den förstnämnda är dessutom proportionella mot kraftfaktorns kvadrat, enligt: De = Bl^2/(Re+Rg).

Kort sagt: En tung kon på ett element med given motor, kan faktiskt ha lägre Q-värde än en lättare kon med samma motor, om den förstnämndas upphängning är mjukare.


Vh, iö

[IngOehman]

Jag tycker det verkar som Isidor betonar högpassfunktionen hos subben som viktigast för fördröjningen, inte delningsfiltrets lågpassfunktion.

Det gör jag också, men båda har betydelse.

Morello exemplifierar tidigare i tråden att en sluten låda (andra ordningen HP) där elementets resonans hamnar vid 15 Hz och Q=4 ställer till det så illa som i mitt exempel. Men i verkligheten finns det ju subwoofrar som är basreflexsystem kompletterade med tredje eller fjärde ordningens HP-filter. Då blir det ett 7-8 ordningens system, och grupplöptiden drar iväg något alldeles väldeliga, redan utan att tonkurvan avviker från den räta linjen.

Men allra värst är förstås rummet, där ju Q-värden som dramatiskt överstigen 4 inte tillhör ovanligheterna. Dock är vi, som kanske nämnts, något okänsligare för resonanser som ligger efter högtalarnas ljudfältsdekoderåstadkommanden.

Rensonanser som ligger inom den stereofoniska transmissionslänksvärden, är mycket värre, eftersom de sprider sig i alla rumsliga dmensioner vid uppspelningen.


Vh, iö

[IngOehman]

Jag tror fortfarande att små basar är snabbare än stora sedan får ni vara elaka, hånfulla eller bara ignorera den uppfattningen om det passar er! paa - det ligger något i din synpunkt!

Massan (Mm) och kraften (Bl) är viktiga komponenter i accelerationen! När det visar sig att en genomsnittlig 6,5"-are har ett förhållande på Mm/Sd - MM/Bl - Sd/Bl som är 2ggr gynnsammare än för genomsnittliga 12"-are så kan man inte dra någon annan slutsats än att små högtalare är snabbare än stora! Visst - de små pumpar inte lika mycket luft men man kan ju använda många!

/Jocke

PS. ja, ja kände mig träffad!

Redogjorde inte Ingvar Öhman om hur detta med snabbheten för små och stora element för inte alltför länge sedan?

Jovisst gjorde han det! Jag har inga invändningar mot resonemanget och har den största respekt för Herr Öhmans kunskaper och erfarenheter (=insikt).

IÖ: Med en given Re, fs och tillika given kvot Bl*Sd/Mm* blir egenskaperna identiska i basområdet oavsett om elementet är på 3" eller 18", fast vissa dimensioneringar för förvisso svårare att åstadkomma i vissa storlekar

Vad jag avser är att de element vi ofta väljer utifrån att de ska klara av att producera någon bas alls får olika egenskaper som till viss del beror på diametern. En stor kon är ofta tyngre per cm2(Mm/Sd), har lägre Bl/cm2 och lägre BL/gram. Jag tolkar det som att det fordras mer material för att ge bärighet och stadga i en stor kon vilket väl inte är orealistiskt?

Om man då ska lita på Svante, vilket man brukar kunna, så verkar ju sambandet solklart!

Svante: Nu är det så, att utstrålat ljud är proportionellt mot konens acceleration. Och visst är en större massa svårare att accelerera, men detta kan kompenseras helt och fullt med en kraftigare motor. En dubbelt så tung massa tillsammans med en dubbelt så stark motor ger samma slutresultat.

...om både Bl och m ökar till det dubbla, så blir hastigheten konstant

... (BL/sqrt(Re)) /Mms .

Ökningen av massa är vanligtvis inte direkt proportionell mot konytan utan ökar som regel mer ju större elementet är. Visst kan man kompensera med en kraftigare motor men det finns ju gränser för vad materialet tål.

IÖ: Fysikens grundprinciper står sig, nämligen. Det som gällde för 100 år sedan gäller fortfarande!

Jag kan inte tolka det här på något annat sätt än att de grundläggande förutsättningarna är olika för små resp stora element och att de därför får olika egenskaper. Jag vill inte ge mig in i diskussionen om vad snabb egentligen betyder men nog måste högre acceleration ha betydelse för slutresultatet?

/Jocke

Jag tror att du "tittar" på fel dimension. Du tittar på accelerationen, men det förslår inte om du skall jämföra olika element med varandra.

Svantes beskrivning var en förenkling där han underförstod samma konarea. Eller rättare sagt - han utgick ifrån bara den variabel som var på tal.

Mellan två olika element är det dock många variabler som skiftat.

Och ljudutstrålningen av t ex en volt, från ett element i säg en sluten låda, är INTE proportionellt till bara Bl/Mm. Det är proportionellt mot (Bl*Sd)/(Mm*Re).

Det stora elementet Har helt enkelt bättre koppling till luften, och accelerationen har därför bättre "verkan" ut mot den akustiska världen. Även om konaccelerationen för en given spänning bara skulle vara hälften mot ett element med halva diametern, så genererar det ändå det dubbla ut, eftersom membranarean är den kvadruppla.

Jag som inte läst T&S när jag började försöka förstå hur högtalarfysiken såg ut, har byggt upp ett lite egen formelsystem, och där använder själv några "hjälpbegrepp" och två av dem är KP* (känslighetsparametern) och PF** (tryckfaktorn) och även om nog ingen annan använder dem tror jag många låter sin intuition bolla med liknande begrepp. Och jag tror att det är väldigt vanligt att dessa två fundamentalt olika mekanismer sammanblandas.

KP bestämmer vad elementet för för känslighet (den blir ungefär 8,7 bel högre än dubbla tiologaritmen för KP). PF bestämmer bara (tillsammans med en massa annat) hur lådan måste vara utformad för att tillåta tillgodoseende av önskade prestanda.


Vh, iö

- - - - -

*=Bl/(Re*Sd) (enhet = Pa/V)

**=Sd*Bl/(Mm*Re)

[Almen]

Inte linjärt, utan logaritmiskt.

Eftersom en oktav dubblar frekvensen, och ett normalt tempererat system består av 12 jämna halvtoner, så om varje halvtonssteg är en multiplikation med k, blir k^12 = 2. Alltså blir k = 12-roten ur 2, vilket är ungefär = 1,06. A är sju halvtoner under E, vilket ger 1,06^7 = 1,5, alltså 42/1,5 = 28 Hz.

Close, but no cigar.

För det svaret får du en cigarill.

Åh, tack!

...utgångspunkten var att en fyrsträngad
bas' E-sträng är 42 Hz. Så är det inte. Det är 41,2 Hz.

Ah, jag tog 42 Hz från Jockes exempel, hade inte exakta siffran i huvudet.

Att sedan vissa moderna symfoniorkestrar vill dra A ytterligare uppåt (när skall det sluta???) är ett oryg för sig, som är en annan diskussion.

Men det har nog slutat nu, va? Nästan mer populärt är väl att som barockorkestrarna stämma ned till till exempel 435 Hz för att spela "tidstroget"?

[IngOehman]

Jag önskar att jag skulle kunna säga ja, om det sistnämnda, men det har
tyvärr fortgått under större delen av 1900-talet.

Ett otyg är det. Tycker det är respektlöst mot kompositörerna. Men som
du skriver är ju faktiskt barock-kompositörerna de som respekteras bäst.
(Även om det kan vara svårt att veta exakt vilke stämton som har använts
under den tiden, i olika delar av världen. Visst finns det stämgafflar bevar-
ade, men de är inte så överens som man skulle kunna önska sig, de varierar
både över tid och land. Och det är även svårt att bevisa att de inte glidit
lite de också, men givet de materialkunskaper vi har är det väl förvisso
troligt att de är att lita på, eller i varje fall att vi kan bedöma vilka som är
det. )

För där gör man ju faktiskt bot ock bättring för att göra kompositörerna
rättvisa. Värre är det med musiken som skrevs på 1800-talet och 1900-
talets första halva.


Jag förstår inte varför folk (dirigenter) vill pressa upp A? Om de (som ty-
värr ofta är fallet idag) inte tycket att 440 Hz duger så kan de väl vara
raka nog och skriva om partituen och transponera upp dem en halvton
istället! Då fragår det ju dessutom att det är en ändring från originalet.

Själv tycker jag att det finns gott om exempel på musik som gör sig bättre
i andra tempi än de av kompositörerna avgivna. Tycker därför att dirigenter
bör få göra sådana avvikelser också, men att de gärna får berätta om det.


Vh, iö