Men jag har inte hittat någon tråd (från senaste året åtminstone) om referenser etc så jag startar denna.
Detta är mina egna uppfattningar om hur ett test kan gå till.
Min uppfattning är att man för att testa utrustning måste börja med en referensanläggning placerad i ett vettigt lyssningsrum. Denna anläggning som ska användas för utprovning ska självfallet vara av "avslöjande" kvalitet, alltså så bra att man kan höra skillnader med den (inte minst då elektroniken ändras). Den ska alltså vara "välupplöst" och "tydlig".
Till denna referensanläggning hör ett antal referensskivor, skivor man vet hur de låter eftersom detta är en förutsättning för att kunna upptäcka skillnader på ett förhållandevis säkert sätt. Okända skivor är svårare, detta eftersom man inte är van vid dessa vilket påverkar förmågan till att urskilja skillnader av nyanskaraktär.
Referensanläggningen byggs upp på ett sådant sätt att man enkelt kan ABX-testa och köra tester direkt mot referenserna. Man behöver då självfallet flera uppsättningar skivor så man snabbt kan växla mellan olika apparater samtidigt som samma musik spelas i samtliga fall. Detta eftersom sådan växling t.ex under en låt gör att man lättare kan lyssna efter skillnader i återgivningen.
Man bör självfallet vara van att lyssna till referensanläggningen i sitt "originalutförande", alltså utan några testobjekt inkopplade. Man behöver ju veta hur det låter för att kunna detektera avvikelser när t.ex CD-spelaren byts ut eller en ny högtalare används eller förstärkaren byts.
Mätutrustning behövs naturligtvis också, man mäter då upp referensanläggningen och kan sedan jämföra mätdata med vad som sker då någon komponent byts ut mot en annan, alltså om det dyker upp mätmässiga skillnader.
Till anläggningen hör en ABX-fjärr, alltså en knapp för A, B och X för att man ska kunna ABX-testa utrustningen. Eftersom man kör synkroniserad avspelning av musik, d.v.s att växling mellan apparaterna gör att man får samma låt i varje (musiken fortsätter oavbrutet s.a.s) underlättas detektering av skillnader. Låter musiken exakt likadant när man växlar eller låter den annorlunda?
Avvikelser beskrivs gentemot referensen. Hur låter testobjektet mot referensapparaten? Kan man efter ett antal lyssningar pricka ut testobjektet vid X-lyssningen?
Frågan vid X-lyssningen bör vara: skiljer sig ljudet på något sätt? Att identifiera en apparats ljudmässiga stil kan vara svårt om man inte är van vid den, däremot bör det gå att plocka skillnader mot referensen. Därför kan man expandera ABX genom att testa "ABXR" där R står för referens. D.v.s att man kan växla mellan referensen och X (valfri apparat men ej referensen).
Man testar alltså t.ex CD-spelare A, B mot referensen R, testar man sedan med X kan man växla mellan X och R. Detta för att kunna jämföra referensen mot den andra apparaten (som man inte känner till).
Testar man och mäter på detta sätt bör lyssningsintrycken bli förhållandevis korrekta. Detta då man blindtestar testobjekten mot referensen för att detektera skillnader referens kontra testobjekt. Skillnader mellan testobjekten provas sedan gentemot referensen, alltså ett "AR" respektive "BR"-test som sker öppet. Det kan även ske blint efter en tid när man lyssnat in sig på apparaterna.
När man slutligen testat AR, BR, ABX och ABRX summeras lyssningsintrycken och jämförs. Därefter redovisas intrycken från de olika testerna tillsammans med mätningar.
Genom att testa på detta vis i en referensanläggning bör man kunna få ett lyssningstest som är repeterbart i den uppsättningen. Likaså mätningar.
Testar man apparaterna i helt andra miljöer, med helt annan kringutrustning får man självfallet andra resultat, därför behövs en konstant referens.
Vad det gäller blindtester är min uppfattning att dessa bör utföras kontra referensen samtidigt som man bör vara van vid apparaternas ljudmässiga egenheter. Blindtestar man i en helt annan anläggning, med helt andra skivor etc blir resultatet osäkert då man inte "vet vad man ska lyssna efter" och de skillnader som finns riskerar att falla bort.
Som jag ser på saken bör ett blindtest ske mot den kända referensen. D.v.s referensen lyssnar man på öppet (man vet när den spelar) medan testobjektet lyssnas blint. Detta för att underlätta upptäckten av skillnader. Låter testobjektet annorlunda mot referensen? Låter detta annorlunda bättre eller sämre mot referensen?
Ett blindtest där man inte vet när något spelar (referens eller testobjekt) kan vara intressant att utföra som sidoarbete men då med meningen "kan referensen urskiljas?". Kan man inte plocka ut referensen i ett sådant test kan det innebära att de testade apparaterna låter likadant.
Jag är rätt säker på att ovan beskrivna tester på ett bra sätt kan fastslå om olika utrustning skiljer sig och att resultaten bör vara något sånär säkra.
Skulle jag haft resurserna hade jag gärna testat utrustning på beskrivet sätt.
