Jag tror att något som får folk att flugsurra är svansinställningen att spåra färg i återgivningen i motsats till att maximera musikalisk mening.
De två varianterna kan naturligtvis ljuvt samverka, men de är inte samtidiga.
Båda kan leda fram till förbluffande underbara resultat men här på forumet anar jag lite olika värdeord som förknippas med dem:
Färgspårning:
Vetenskapligt, ekonomiskt, ärlighet
Musikmaximering:
Uppgraderingskarusell, ovetenskapligt, dyrt, ormolja
Flugorna kanske inte är felsökare, men nog katten är de ofta HiFi-intresserade. Ofta utan en begreppsmässig medvetenhet om strävan efter musikalisk neutralitet tror jag.
De attackerar metoden som verkar krånglig och emot deras natur.
Svansen försvarar det förnuftiga testandet och förklarar snällt att flugan inte behöver vara arg bara för att den eventuellt gillar färgad återgivning. Kanske rent utav ett visst Sound på all musik.
Frågar man en fluga om den är intresserad av transparent återgivning eller färgad återgivning så kanske den surrar till.
Den kan kanske inte se något alternativ till de två begreppen, även om den vet att inget av dem driver dess HiFi-intresse. Den blir besviken över att inte passa in, och över att inte kunna göra sig förstådd.
Flugsinnet är kanske begreppsmässigt medvetet eller omedvetet om idéer om musikalisk neutralitet eller apparatmässig transparens, och ändå kan den sträva efter dem och lyckas lika bra eller bättre än någon som bara vill undvika fel och kostsamma misstag å det svansaktigaste.
