F/E vetenskap eller Dogm

[dimitri]

EN tanke:
Högtalare som återger rent låter subjektivt tystare vid samma db-volym jämfört med "smutsiga" högtalare.
Kan det ha varit motsvarande mekanism med kablarna, Birger?

[Piotr]

Gjorde en märklig upptäckt när jag bytte kablar till frontarna i hembion. Jag har haft ett par billiga snören som man köper på meterrulle och jag har sådana till bakhögtalarna. Jag hittade ett par gamla Van den Hul clearwater (tror att dom heter det)som jag trodde att jag gjort mig av med i en garderob

När jag för skojs skull bytte dom i frontarna så lät det HÖGRE !!

Att det kan bli annorlunda med olika kabla det är väl sånt man förstått men högre?? Jag har bytt fram och tillbaka och en kompis har varit här och blindlyssnat och det är inte att ta miste på. Ljudet blir högre med dom gula van den hul slangarna.

Har någon nån bra förklaring?? bör man F/E lyssna sig fram här? kablar borde ju vara persfekta till F/E lyssning och test

Och ja.. jag tycker subjektivt att det låter bättre och också

Jag kan gissa på en förklaring till detta. Kanske spelaren inte har så bra filtrering efter D/A-omvandlaren så att en del HF-skit går med till förstärkaren som inte tål det i ultraljudsområdet utan reagerar med någon sorts distorsion. Dom billigare kablarna kanske filtrerar HF-signalen så mycket att förstärkaren inte reagerar.
Detta kan göra att det låter högre med "bättre" kablar.

Fast nu var det ju högtalarkablar(?) som det var fråga om väl?

/Peter

[Birger]

Ja, högtalarkablar var det.

Ingen aning Dimitri men efter att vi A/B lyssnat flera gånger här hemma och jag tom tvingade nya flickvännen till denna pina

Så återstår faktum. Det låter högre. Jag skall kolla upp om jag kan få tag i en db-mätare eller något. Jag tycker dessutom att jag hör saker tydligare med VhD kablarna men det är ju rent subjektivt.

Synd att det verkar så bökigt att F/E testa kablar men skillnaderna i blind A/B lyssning är väldigt tydliga och fyra olika personer hör samma sak. Nåja, det blev ju i alla fall bättre i mina öron

[IngOehman]

Kanske det bästa vore om de som skall njuta av musiken vore helt och fullt ovetenskapliga, subjektiva, ologiska, poetiska....

...medan de som tillverkar utrustningen vore helt och fullt vetenskapliga, objektiva, logiska och verklighetsförankrade.

Eller kanske kan man tillåta att samma person är bådadera, fast i olika situationer?

Eller kanske tom samtidigt?

Jag håller med dig Svante, till 100%.


Det objektiva kan bara ges ett värde via det subjektiva, och det subjektiva kan bara uppnås med hjälp av formning av de objektiva egenskaperna.

De hör ihop!

Men som konsument kan man förstås välja vad man bryr sig om det ena, det andra eller båda - valet bör vara fritt, och inte dikteras av någon utomstående.


Vh, iö

[IngOehman]

Visst, men jag kan tycka att det är lite respektlöst mot musikskaparen att
inte åtminstone ha som ambition att någon gång ta del av verket så
oförvanskat som möjligt.


Mvh E*

Kan du berätta hur det skulle gå till?
Hur vet man att man har ett ofärgat ljud hemma bara för att man har köpt "rätt" grejor?

Nu är ju inte jag E, men jag gör ett försök att svara ändå. Det blir mitt svar och inte E's förstås.

Jag gillar att lyssna på musik live! Det är och har varit mitt primära sätt att ta del av verken så oförvanskat som möjligt.


Jag tycker faktiskt att det är lättare att bilda sig en uppfattning om återgiven akustisk musik när man hört mycket akustisk musik. Det tror jag i varje fall.

Själv gillar jag symfonisk musik och tycker mycket om Konserthuset. Är mindre förtjust i Berwaldhallen. Operans torra karaktär gillar jag också.

Ett annat sätt att skaffa sig perspektiv, eller rättare sagt att för mig skaffa mig perspektiv, har varit att experimentera en massa med ljud- och musikinspelning. Det är nog det jag har lärt mig mest av. Förutsättningslösa experiment för att lära mig stereosystemets begränsningar och möjligheter. Då har det inte bara handlat om akustisk musik i vanlig bemärkelse, utan även andra musikformer. En fascinerande sak som lätt glöms bort är att man faktiskt kan hitta väger till och med utanför de rumsliga dimensioner som finns i verkliga livet, när man arbetar med producerade ljud av olika slag. Jag brukar kalla dem imaginära pespektiv.

Jag har dessutom (både i min roll som studioakustiker och allmän ljudfilur) haft ynnesten att ha blivit inblandad i en mångfald både rena musikproduktioner och även ett flertal filmljudläggningar.


Vh, iö

[Brickman]

Klart att olika kablar kan göra att det låter olika. Vem eller vilka har sagt annorlunda?? Antagligen någon eller några som inte har brytt sig om att prova.

Kablar testas bäst genom att A/B lyssnas. Det är min erfarenhet annars gillar jag iden med F/E lyssning

[IngOehman]

Jag håller med Brickman om att kablar kan förvåna, liksom om att det av skäl som är nämnda, är lite svårt att F/E-lyssna kablar.


Svagheten med att A/B-lyssna dem är dock att det kan vara svårt att välja, även om man hör skillnader och kan beskriva dem.

De skillnader man hör, när och om man gör det, är ju trots allt rätt små (även om de kan förstoras i hjärnan när man fokuserat lyssnat på dem, vilket är en förmåga som kan spela spratt med vår förmåga att bedöma proportionerna...), och beroende på vilket fonogram man spelar kan det dessutom vara olika kabel som föredras.

Dagsformen kan även den komma in. Jag gjorde för ett antal år sedan ett helt subjektivt kabeltest, halvblindt skulle jag nog kalla det.

Under kvällen blev alla lyssnare överens om att en av kablarna var att föredra på allt programmaterial, men dagen efter tyckte, tro det eller ej, ALLA att den under gårdagen föredragna kabeln var den sämre!

Efter detta blev hela glädjen med att "ha hört ock vetat" dagen innan krossad. Skulle man bli tvungen att testa kablar hela livet, och ändå vid varje dags slut vara tveksam om man valt rätt?


Denna test var en av orsakerna till att jag beslutade mig för att i möjligaste mån undvika att hantera kabelfrågan subjektivt. Det kändes som för mycket av en fråga att noja in på, när så mycket viktagare saker fanns att ta hänsyn till, som riskerade att komma i skymundan när man nojjade in på kablarnas betydelse. (Tyckte jag.)


Vad jag gjorde var därför följande:

1. Jag tog fram en metod för att kunna förstärka de egenskaper (vågar inte kalla dem färgningar ) som respektive kabel introducerade. Den gick ut på att istället för att bara F/E-lyssna så kancellerade jag bort själva nyttosignalen helt, och lyssnade uteslutande på respektive kabels "tillskott" (kancellationen inkluderade en eq för att bli optimal).

2. Detta fick mig att inse, att för mitt bruk och för mina önskemål (jag talar inte för någon annan) så var svaret på en önskvärd kabel lätt att identifiera: En enkardelig kabel med tillräcklig area (låg resistans) och tillräcklig/lämplig närhet mellan + och - (låg induktans) och rimligt äldämpat hölje, var efter vad jag funnit ALLTID fri från de "underliga" egenskaper som vissa andra kablar uppvisade.

3. Jag tog fram en tabell för vilken sorts kablar för olika sträckningar, som tillgodosåg just mina önskamål om resistivitet och induktivitet.

4. Jag optimerade mina högtalare för just denna kabelimpedans.

5. Jag fick sinnet fritt att leta upp och bekämpa mera betydelsefulla fel.

Jag vill dock särskilt påpeka att jag tar avstånd från dem som totalt förnekar kablarnas betydelse. Vill även nämna att jag funnit att kontakteringarna inte sällan är ett större problem än själva kabeln. i synnerhet några veckor efter att man sist rörde kablarna. Avråder alltid från bruk av polskruvar och gafflar. Banankontakten är svårslagen i högtalarsammanhang.


Vh, iö

[IngOehman]

Läs igen. Tänk efter, så kanske du ser logiken i att vi är de som vinner på ökad förståelse

[Kaffekoppen]

Tydliggör gärna om den där kommentaren inte avsåg mig Ingvar eftersom du tagit bort min respons på Svantes inlägg.

Det ser ut som om du är ledsen på oss båda och det rimmar inte med ditt PM.

[patrikf_inaktiv]

Intrigerna här går säkert att göra en hel dokusåpa av

[Kaffekoppen]

Tycker själv att Ingvar kanske övertolkade Svantes svar, men att det nog kunde tolkas sarkastiskt!

Fick iallafall ett PM av Ingvar efter han läst mitt svar och där tackade han för att jag tydligt klargjorde hur det var.

Iallafall så kan man nog göra dokusåpor av det mesta - om man bara vill

Mig veterliggen finns det bara en trist dokusåpa här, men eftersom den är helt opåförståsigbar så skulle den sälja dåligt. "Intrigen" är egentligen så liten att publiken skulle lämna efter en tredjedel av pilotavsnittet. Men va fan, kan man dra ut på en middag i serien "Glamour" i tre avsnitt så kan man lyckas med allt..

[Vee-Eight]

Det kanske är dags att dra i bromsen ytterligare en gång?

[Kaffekoppen]

Nej, det tror jag inte behövs.

[paa]

En högtalare är förmodligen bäst att F/E-testa eftersom mikrofoner är mer ideala än högtalare. Här kommer man garanterat att hitta hörbara skillnader.

Jo, fast problematiskt är det ändå eftersom högtalaren (förhoppningsvis) förväntas interagera med det rum den placeras i. En hörbar skillnad i F/E-lyssningen kan bero på såväl "riktiga" förvrängningar som på av konstruktören avsiktligt givna egenskaper. Det finns ju inget exakt "facit" när det gäller högtalare eftersom de kan placeras i olika rum och avlyssnas på olika avstånd o.s.v.

Jo, en förstärkare förstärker i en dimension, men en högtalare strålar i flera dimensioner, vilken en enda mikrofon inte kan särskilja. Därför är det förstås oerhört svårt att F/E-testa en högtalare.
Men, det vore ändå intressant att diskutera hur det bäst skall göras, och hur mycket information man kan få ut av det. Ingvar har väl experimenterat lite med F/E på högtalare. Hur har dom uppställningarna, och ev väggar eller inte väggar, sett ut?

Det här ämnet försvann visst bland mycket annat för ett par sidor sedan.

[Kaffekoppen]

Utomhus, med riktig orkester och fällbara väggar, dvs återskapande av lyssningsrum. Men det bör han nog utveckla själv.

Man kan lätt konstatera att det inte är ett test som låter sig utföras i större skalor

LTS kommer således (rätt vild gissning, men baserat på lite logik) aldrig f/e-lysnna högtalare.

[tvett]

Men det blir väl F/E hela återgivningskedjan?

[Greensleeves]

... Mig veterliggen finns det bara en trist dokusåpa här, men eftersom den är helt opåförståsigbar så skulle den sälja dåligt. "Intrigen" är egentligen så liten att publiken skulle lämna efter en tredjedel av pilotavsnittet. Men va fan, kan man dra ut på en middag i serien "Glamour" i tre avsnitt så kan man lyckas med allt..

Lyckas med allt som har med intriger att göra, åtminstone. När det gäller nämnda serie, dvs. Glamour, har jag, host, sett ett och annat avsnitt. Därför är jag lite nyfiken på vad samtalen handlade om under denna middag..?

Undrar om det finns några hifi-nördar i den stenrika familjen Forrester..?

Måntro om vi alla får ett rikt och behagligt liv efter påsk..?

Kan det vara så att efter denna högtid, kommer samtliga meningsutbyten på forumet faktiskt.se att präglas av maximalt med respekt, hövlighet, saktmod och rent av beundran debattörerna emellan..?


Kan det bli så..?


Mvh,
Greensleeves

P. S. Det verkar vara himla komplext detta med f/e-tester, och allt arbete och tänkande som hör till problematiken med att få fram ljudmässigt ofärgande hifi-prylar. Himla komplext, liksom. D. S.

[Kaffekoppen]

Men det blir väl F/E hela återgivningskedjan?

Det tycker jag man kan påstå. Helt sant. INgvar får nog berätta mer, jag vet ju bara syftet med övningen.

[Kaffekoppen]

... Mig veterliggen finns det bara en trist dokusåpa här, men eftersom den är helt opåförståsigbar så skulle den sälja dåligt. "Intrigen" är egentligen så liten att publiken skulle lämna efter en tredjedel av pilotavsnittet. Men va fan, kan man dra ut på en middag i serien "Glamour" i tre avsnitt så kan man lyckas med allt..

Lyckas med allt som har med intriger att göra, åtminstone. När det gäller nämnda serie, dvs. Glamour, har jag, host, sett ett och annat avsnitt. Därför är jag lite nyfiken på vad samtalen handlade om under denna middag..?

Undrar om det finns några hifi-nördar i den stenrika familjen Forrester..?

Måntro om vi alla får ett rikt och behagligt liv efter påsk..?

Kan det vara så att efter denna högtid, kommer samtliga meningsutbyten på forumet faktiskt.se att präglas av maximalt med respekt, hövlighet, saktmod och rent av beundran debattörerna emellan..?


Kan det bli så..?


Mvh,
Greensleeves

P. S. Det verkar vara himla komplext detta med f/e-tester, och allt arbete och tänkande som hör till problematiken med att få fram ljudmässigt ofärgande hifi-prylar. Himla komplext, liksom. D. S.

Det borde finnas hifinördar i den familjen! Perfekt produktplaceringstips

Minns inte vad den sagda middagen handlade om, och jag kan ha fel, men känslan är nog att den åtminstone varade två avsnitt. Utan efterrätt.

Jag tycker flint och jag visae att man kan ha ömsesidig respekt även om man inte alltid tycker samma sak om allt. Tackar honom ochkså för bollplanket (som han gjorde med mig i nån tråd).

Det är för mycket känslor och underliggande rädsla för bristande respekt som ligger bakom många trista debatter. Det är inte så farligt att ha fel i bland. Det ger respekt att erkänna det tom.

f/e är inte så himla bökigt alls egentligen. föreningen hoppas kunna visa det för sina medlemmar framöver genom praktiska övningar. vi får se hur det slår ut, det kan ju bli en fortsättning.

Trevlig påsk!

[paa]

Men det blir väl F/E hela återgivningskedjan?

Man kan ju göra som Flint och spela in före resp efter (med mikrofon) och F/E-lyssna på inspelningen. Mikrofonen plus en massa annat kommer ju också in, men något kan man säkert höra och lära sig av högtalarens klangpåverkan, speciellt om man jämfört några olika högtalare med samma metod.

[Kaffekoppen]

För mycket felkällor tycker jag.

[patrikf_inaktiv]

För mycket felkällor tycker jag.

Och det blir det inte med "Utomhus, med riktig orkester och fällbara väggar" tror du?

[IngOehman]

Det kan man säkert föreställa sig, men när man är där behöver man inte föreställa sig.

Jämförelsen brukar vara MYCKET övertygande.


Kan tillägga att jag gjort liknande experiment många gånger, och minst lika övertygande har det varit att springa mellan inspelningrum och kontrollrum på vissa inspelningsstudior.

Den mest övertygande händelse jag sett var dock när en musiker i en studio med en stor (och välputsad) glasvägg/dörr mellan inspelningslokal och kontrollrum i hög fart sprang in i glaset, i tron att det varit öppet till inspelningslokalen när allt ljud från kollegornas spelande i själva verket hörts genom monitorsystemet.

(Eller var det producenten eller någon ljudtekniker som sprang in i glaset? Hmmm, minns inte.)


Vh, iö

[IngOehman]

Utomhus, med riktig orkester och fällbara väggar, dvs återskapande av lyssningsrum. Men det bör han nog utveckla själv.

Man kan lätt konstatera att det inte är ett test som låter sig utföras i större skalor

LTS kommer således (rätt vild gissning, men baserat på lite logik) aldrig f/e-lysnna högtalare.

Men det blir väl F/E hela återgivningskedjan?

Ja, det blir det. Inklusive själva systemfelen. De sistnämnda var själva objektet kan tilläggas.

"Orkestern" var dock bara en kvartett , men lite tillägg av effektljud för att motionera ett större frekvensomfång.


Vh, iö

[Kaffekoppen]

För mycket felkällor tycker jag.

Och det blir det inte med "Utomhus, med riktig orkester och fällbara väggar" tror du?

Jag vet inte. Kanske. Tillräckligt omständigt för att vara ointressant som konsekvent utvärderingsmetod. Och för dyrt.

I vilket fall som helst känns det inte aktuellt att f/e-testa högtalare för LTS, vilket var kontentan av mitt inlägg, iallafall om du la ihop det med de andra inläggen i samma spörsmål.

[paa]

Utomhus, med riktig orkester och fällbara väggar, dvs återskapande av lyssningsrum. Men det bör han nog utveckla själv.

Man kan lätt konstatera att det inte är ett test som låter sig utföras i större skalor

LTS kommer således (rätt vild gissning, men baserat på lite logik) aldrig f/e-lysnna högtalare.

Men det blir väl F/E hela återgivningskedjan?

Ja, det blir det. Inklusive själva systemfelen. De sistnämnda var själva objektet kan tilläggas.

"Orkestern" var dock bara en kvartett , men lite tillägg av effektljud för att motionera ett större frekvensomfång.


Vh, iö

Men F/E-lyssninga av högtalare med mikrofon, kan du inte berätta lite om sådana experiment?

[Kaffekoppen]

Det var ingen mikrofon inblandad som jag förstod det, utan åhörare och protokoll. De fick blint lyssna och notera om de trodde det var live, eller via högtalare.

Skulle iof vara ascoolt att delta på! "Hör du skillnad på högtalare eller orkester?"-seminare

[IngOehman]

Ni pratar om helt olika saker.

PAA pratar om F/E-lyssningar av högtalare, KK pratar om F/E-lyssningar av stereosystem med olika kanalantal (och du har rätt i att det under själva lyssningen inte finns några mikrofoner inblandade, dock har det funnits det tidigare. Annars är det ju lite svårt att ha något att spela på högtalarna liksom... ).

- - -

Svar på PAAs fråga är väl iundefär detta:

Det finns väl egentligen inte så jättemycket att berätta (och dessutom har jag ju gjort det många gånger förr, inte minst här på faktiskt) men jag kan göra ett nytt försök:

Min grunduppfattning är att det kan vara synnerligen värdefullt att lyssna på "högtalare + närmiljö".

Den grunduppfattningen är i sin tur baserad på en stor mängd tidigare experiment som visat att hjärnan har lätt att skilja mellan reflexioner runt och bakom lyssnarna, och direktljud. Därför spelar dessa reflexioner väldigt liten roll för hur man uppfattar kvaliteten på "högtalarnas öppning till ljudbilden".

Det som tydligt påverkar mycket är tidiga (<10 ms) refexioner från själva ljudbildens riktningar, som lyssningsrummet ställer till med. Men också efterklangen från lyssningsrummet är ofta problematisk, liksom (vid lägre frekvenser) rumsnodernas tonkurvepåverkan och utbredning i tiden. Alla dessa saker måste därför isoleras från objektet "högtalaren", om den senare skall kunna utvärderas#.

För att isolera högtalarnas entydigt analyserbara egenskaper, gör jag därför F/E-lyssning på dem i en ekofri miljö, men reflexioner i ljudbildsriktningen vars frekvensberoende kan moduleras på samma sätt som i ett lyssningsrum.

I princip kan man säga att jag spelar musik i högtalaren när den står på ett oändligt stort golv beklätt med en heltäckningsmatta och i förekommande fall även med ett lågt bord på plats att mildra golvreflexen, samt en vägg bakom högtalarna, dämpad på så vis som jag vill ha det i ett verkligt lyssningsrum.

Tre meter ifrån högtalarna (eller annat avstånd om jag vill undersöka det) står så en extremt högvärdig mikrofon vars elektriska utsignal kan spelas in. I normalfallet spelar jag (nuförtiden) in denna signal på en kanal på en CDr, samtidigt som jag spelar in den elektiska signal som matar högtalaren på CDr:ens andra kanal.

Sedan kan man lyssningsjämföra de två versionerna.

När objektet är en högtalare är skillnaden mellan F och E prktiskt taget undantagslöst så stor att de går att skilja, även om en extremt återgivningskapabel högtalare undersöks, men den kan ändå vara avsevärt myckt mindre än de flesta tror.

Att undersöka huruvuda man kan skilja mellan F och E är för det mesta därför bortkastad tid, det gör man dock initialt ändå, bara så att den statistiska aspekten skall vara avklarad. Det är att beskriva skillnaden man sedan bör ägna sig åt.

Jag, som har ambitionen och önskemålet att nå en så ackurat återgivning som det bara är möjligt, brukar dela upp lyssningarna i två segment när det är egna konstruktioner som är på tapenten.

Första segmentet är att lyssna och justera. Det gör jag tills jag inte kan få det bättre*.

Nästa segment är att kvalitetsbestämma resultatet. Av naturliga skäl återstår inga enkelt beskrivbara klangaliga fel längre (för hade de gjort det så hade jag ju gått tillbaka till första segmentet och arbetat vidare igen), men något mera svårbeskrivbart kan finnas kvar, och för att gradera detta använder jag tryffelfaktor-bestämning.

När jag tittar på andra, redan färdiga konstruktioner, är det bara segment två av testandet som är aktuellt förstås, allts själva utvärderandet. Tryffelfaktor bestämmandet går till på samma sätt.

Tryffelfaktor 100 betyder i praktiken att det inte går att skilja F från E, men vid lägra tryffelfaktorer än så finns det avsevärda stabilitets (repetitions) svårigheter, såtillvida att något som än mindre bra än perfekt kommer att uppfattas som sämre och sämre ju länge man lyssnar, om man inte skaffar som ytterligare en referenspunkt under dn där 100, som betyder perfekt. Därför har jag alltid med en 50-referens också.

På så vis har det visat sig att resultaten blir väldigt repeterbara.


Vh, iö

- - - - -

*Sedan finns det en massa "hemliga" ingredienser också i det objektiviserade optimerandet, såsom jag arbetar. Dessa tror jag att jag skippar att berätta om. Det handlar bland annat om att synkronisera arbetet med ett tjogotal andra utvärderingsmetoder, och även om att göra den sista klangliga injusteringen med ett "anti-anti-filter".

Får jag inte alla synsett att säga samma sak, så tror jag inte på den övergripande modellen att betrakta uppgiften och att lösa den, och då är det bara att börja om från början. Motstridig information betyder ju antingen att det finns några trista kompromisser i receptet, eller att hela utvärderingsmetoden bygger på en helt eller delvis felaktig modell. Jag accepterar ingendera.


#Men till sist måste allt föras samman igen, för några av de egenskaper som F/E-lyssingen är "dövast för", har en sorts kvantitativ betydelse för hur väl högtalaren passar i olika rum.

Det är kort sagt viktigt att minnas att högtalare är komplicerade även sedda ur ett filosofiskt plan. Det finns ingen utvärderingsmetod som entydigt och oemotsägeligt kan säga "hur bra" en högtalare är. Vissa egenskaper den har är nämligen inte kvalitetsegenskaper, utan balansegenskaper som måste passas in i applikationen. Ytterligare andra högtalaregenskaper är intimt invävda i själva stereosystemets dekoderkomponent - som ju i så stor del hamnar som ett uppdrag i själva högtalarna.


PS. Ber om ursäkt för att jag är så dålig på att uttrycka mig just idag. Är inte alls nöjd med beskrivningen, men jag hoppas att något förstår i varje fall lite.

[Richard]

Jag och min bror har gjort ett flertal blindtest där vi konstaterat att, i alla lägen, den tryckta cd skivan lät subjektivt bättre, mera rätt, än de brända, okomprimerade kopiorna. Att kopiera i olika hastigheter gjorde ingen hörbar skillnad. Kopiorna lät alla likadant. Skillnaden låg mellan kopia och tryckt skiva.

Coolt. Provade ni om fenomenet var likadant på flera olika cd-spelare (vid avspelning)? Jag tänker närmast på om fenomenet beror på att den cd-spelare ni använde har svårt (är dålig på) att spela brända skivor. Detta adderar till min tro att cd-spelare inte är att lita på.

Jag svarar på detta lite sent ( ber om ursäkt för det, detta är ju dessutom OT).

Vi provade på 2 cd-spelare och en DVD. Resultatet var likadant. Originalskivan lät annorlunda än de kopierade cd-r skivorna, som kopierats med olika hastighet ( vi provade 1:1 hastighet och 1:16 ggr hastighet ) Kopiorna lär identiskt oavsett brännhastighet, medan vi lätt, i blindtest, kunde detektera originalskivan från kopiorna. Originalskivan lät subjektivt bättre.
Detta genererade haksläpp ( även hos min Linnfrälste bror ).

De spelare vi använde var: Marantz cd 67 se med lcaudio kl.2 mod.
min brors Linn Karik med brilliant( switchad ) nätdel, avlyssnad från dess inbyggda da omvandlare.
Samsung DVD HD 935.

Eftersom Linn karik upplevdes låta bäst med originalskivan, provade vi att kolla om den brända 1:1 kopian skulle låta olika i de olika spelarna, kanske samsung HD 935, som lät sämst med originalskivan, skulle låta bättre med originalskivan, jämfört med kopian avspelat på Linn karik ( hänger ni med? ).

Resultatet blev att, vid blindtesten, originalskivan var att föredra avspelad på samsung Hd 935 framför kopian på Linn karik.

Således är själva skivan viktigare än transporten, åtminstone i denna, smått ovetenskapliga, test.


Återigen, ber om ursäkt för detta OT!

[IngOehman]

Det du skriver renderar både frågor och kommentarer.

Det första jag tänker på är frågan om huruvuda de kopier du gjprt varit bitidentiska? Har de inte varit det är det självklart att de är sämre, om man med sämre menar mera förvrängda. (När jag skriver bitidentiska menar jag den kod som beskriver musiksignalen, det behöver inte betyde att en checkkod för hela skivan blir samma som orignalet.)

Hur har kopian gjorts?

Därnäst kan jag nämna att jag gjort massor av lyssningar på orignial och kopior som varit bitidentiska, och utfallet har (nästan) undantagsvis varit att de antingen varit identiska, eller att kopian låtet bäst!

I det senare fallet har det visat sig att avspelaren jittrat värre när den mera svårspelade originalskivan spelats, vilket är rätt typiskt om högkvalitativ brännare har använts vid kopieringen.

När hörbara skillnader lyst med sin frånvaro (lyst förresten?) så har det alltid gått att visa att avspelaren har varit av högre klass med avseende på att INTE låta sig påverkas av avläsningen, med avseende på eget jitter.


Av ovan nämnda skäl misstänker jag, utan att vara säker, att de kopior du testat med inte alls varit riktiga bit-kopior. Enda alternativet jag kan tänka mig är att en väldigt dålig brännare eller väldigt dåliga CDr:er har använts (resulterande i svåra läsfel*), eller att ni av någon orsak föredrar en mera förvrängd version. Det sista håller jag för otroligt med tanke på att sådana här fel om de finns nästa aldrig upplevs som subjektiva förbättringar.


Vh, iö

- - - - -

*Kan tillägga att det normala är att man på en CD, alltså från början till slut, inte har ett enda okorrigerbart läsfel! Det brukar gälla både CD och CDr. Checkkodsbitarna är ju legio, faktiskt till mängd ungefär dubbelt så många som själva den musikbärande koden.