Richard skrev:IngOehman skrev:Richard skrev:Laila skrev:Richard !Tyvärr spelas 99,9 % av alla pop och rockskivor in med eq och kraftig kompression.Detta diskvalicerar, enligt min mening, F/E transparenta produkter som varandes det bästa alternativet, vid denna musikstil.
Var hittar du apparater som "de-kompressar"
Det jag menade var att det, oftast, vid pop och rockinspelningar finns så stora fel redan vid inspelningen och mastring, att det ( enligt mig själv ) är svårt att föredra F/E transparenta produkter som alltid varandes det bästa för denna musikstil.
Visst, men frågan (och det här är en kärnfråga!) är väl:
Föredrar du* att ha en färgande anläggning, framför att ha en ofärgande
som har inkopplingsbara färgningar för de fall då du tycker de behövs?
Förtydligande: Tycker du att det finns något egenvärde med att ha permanenta färgningar (som varken går att
koppla bort eller att påverka (ändra) beroende på fonogram)?
Om du tycker så - varför?
Vh, iö
- - - - - -
*1 - Betrakta frågan filosofiskt, det praktiska kan vi återkomma till.
(Vad som är praktiskt omöjligt kan vi ju dessutom bara spekulera om. En persons erfarenhet av att något
alldeles enastående faktiskt är möjligt, kan ju inte någon annan motbevisa, bara misstro.)
*2 - Alla andra får också svara!
Jag skall försöka svara på dina frågor, samt också redovovisa lite av min ljudfilosofi samt historien bakom.
Fråga 1: Om jag betraktar frågan filosofiskt, skulle jag föredra en anläggning som var helt transparent med möjlighet att med t.ex. tonkontroller, kompensera mindre lyckade inspelningar, precis som du tycker, med andra ord
Men... och detta är viktigt, jag har ALDRIG hört en anläggning låta bra med inkopplade tonkontroller. Dessa färgar, enligt min mening ljudet oacceptabelt bara p.g.a. sin inkoppling! Nu kanske detta låter inkonsekvent tycker du, här är alltså en man som är beredd att begå sk. " sound shaping " med sina högtalare, samtidigt som han fnyser åt tonkontroller? Var finns logiken i detta?
Enligt min begränsade erfarenhet bör en ev. korrektion från neutralitet till något subjektivt behagligare ske så lång fram i signalkedjan som möjligt, d.v.s. i högtalaren. Där blir, ( fortfarande enligt min mening )signalens integritet och " själ " bäst bevarad. ( Detta lät oerhört flummigt, det medges ).
Inkopplande av en dålig tonkontroll på förstegsnivå påverkar, enligt mig, upplevelsen av sk. " Rythm and timing " och den livekänsla som kanske finns inspelad på skivan från början. Nu låter jag kanske som en galen naim freak, men det är jag inte, även om jag ägt en naimförstärkare i slutet av 80-talet.
Det kanske finns ofärgande tonkontroller, som inte förstör viktiga musikaliska parametrar, men jag har ännu inte hört några.
På alla de förstärkare jag haft, har det alltid, undantagslöst, låtit bättre med urkopplade tonkontroller, även med dåliga inspelningar.
Skall någon korrektion göras, för att göra ljudet behagligare, bör denna, enligt mig, konstrueras in i högtalaren.
Enligt min erfarenhet, blir de flesta fonogram lyssningsmässigt behagligare, om man " sound shapar " sina högtalare efter denna princip.
Bakgrunden till denna ljudfilosofi, har att göra med min hifibakgrund, där det började med japanska apparater, genom det dogmatiska Linn-träsket, vidare till en något mer sansad filosofi.
De kompletta Linnanläggningar jag ägde under början av 90-talet exelerade i " Rytm and timing" sk. " Tune dem ", men, fallerade gravt, vad gällande naturligheten i ljudet.
Då man upplevt anläggningar som exellerar med väl utmejslade basgångar, rytmer och melodier, blir det som ett knark. Helt enkelt vanebildande. Precis som ett knark kommer rusets baksidor efter en tid.
Efter att ha trott att Linnanläggningen var helt ofärgande ( det var ju det handlaren sade ) upptäckte jag att Linn, som många andra företag ( t.ex. Pioneers " legato link " ) sysslar med att forma ljudet, hos, framförallt sina högtalare, med en höjd mellanbas, en kraftigt sänkt diskant, detta för att få fram en illussion av musikalisk kommunikation på hög nivå.
Efter att jag, av en ren slump, hade möjligheten att jämföra mitt aktiva linn Kaber system jag ägde -95, kostnad ca. 30000:-, med en passiv minimonitor för 1200:- från hifiklubben, och upptäkte, till min stora förskräckelse, att monitorn omodifierad, totalt utklassade Linnhögtalaren på alla parametrar, sålde jag iväg anläggningen för en spottstyver. Efter en modifiering av monitorn lät den ännu bättre ( subjektivt ).
Min nuvarande anläggning består inte av några Naim eller Linngrejor, däremot har jag strävat att försöka få en liten del av dessa anläggningars förtjänster, genom sound shaping, utan att helt fallera neutraliteten och objektiviteten i ljudet.
Mitt mål med min anläggning är, således, en balans mellan naturlighet i ljudet ( en fiol låter som en fiol osv.) och en svag medveten färgning i högtalaren, för att få de flesta skivor att låta behagliga och rytmiskt roliga, för mig.
v.h. Richard.
Ett mycket intressant inlägg. Jag tror jag förstår vad för sorts erfarenheter du baserar din hypotes på.
Kan dock tänka mig att det finns alternativa förklaringsmodeller (jag skulle kalla dem bättre) som ger samma svar som dina men som bättre kan utvecklas till interlogiska teorier. Alltså modeller som också förklarar det du upplevt, men som gör det utan att vara i konflikt med andra väletablerade kunskaper och med vetenskapen i sig.
Vh, iö
