Hur ofärgat kan nått bli?

[Kaffekoppen]

vad menar du med det då.

Måste väl få bända och bryta fram vad som är äkta. eller. Jag vill inte bara svälja och acceptera, är lite för mycket rebell för det.

Men nog borde du funderat över det där rätt mycket nu eftersom du skriver samma sak om och om igen?

Eller är det så att det blir sant, den dagen ingen orkar svara?

[IngOehman]

Jag tycker det ibland kommer fram lite meningsfulla saker som ett resultat av MM's provokationer, men att kalla honom rebel.

En rebel är väl en person med visioner och patos för tusan! (Ta det inte personligt MM. Fast det vet jag ju att du inte gör, du tål smällarna i varje fall, det hedrar dig.)

- - -

Just så...man kan tala om det man själv subjektivt "tycker om", "föredrar" etc.
Att tala om att något är "neutralt", "transparent" har sina svårigheter.

Det är precis tvärtom.

När du berättar att du tycker om eller föredrar något så är det inte en beskrivning av apparaten, bara av kombinationen av de fonogram du spelat, apparterna, rummet och ditt mentala tillstånd just för tillfället - blandat tillsammans på ett för utomstående okänt sätt!

Att tala om neutral eller transparen har inga sådana svårigheter dock, eftersom det är entydigt vad de betyder. Den enda som är svårt att undersöka är varje enskildhets avvikelse från det transparenta. Svaret på det problemet är: F/E-lyssning.

Och då har vi inte ens tagit upp variabeln "materialet". När det gäller musik kan man kanske förvillas tycka att det låter neutralt därför att man gillar musiken i sig.

Resonerar man så har man inte fattat någonting. Är det svårt att förstå vad orden neutral och transparent betyder?

Klart, man kan ju spela in något neutralt, t ex brus och jämföra vilken utrustning som återger det på mest neutralt eller transparent sätt.

Varför tror du att någon har lättare att avgöra om brus är neutralt återgivet än diverse akustiska musikinstrument? Min gissning är att de flesta hör musikinstrument levande betydligt oftare än de hör ett perfekt neutralt (rosa får väl ses som det oktavneutralaste) brus.

Min poäng är: det är ganska futilt att sträva mot det neutrala, eftersom variablerna som kan påverka är alldeles för många och okontrollerade, t o m i en individ.

Du har alltså ingen poäng alls (för det du skrev var ju helt irrelevant)? Ju fler utomstående variabler som kan påverka, desto OMÖJLIGARE blir det ju att värdera saker med subjektiva metoder, om man bryr sig om hur man kommer att ycka även dagen efter. Tvärtom mot det du skriver är det poängfullt att ha en fast referens - just av de skälen!

Den lyssning du gör därhemma blir ju en kombination av dagsformen och av de val av apparatur du gjort i det historiska. Om BÅDA är beroende av dagsformer (=de val du gjort varit helt subjektiva) blir slutresultatet dubbelt fel. Dessutom leder sådan strategi i regel till att de som använder den ångrar sig och behöver byta apparater stup i kvarten, i takt med att dagsformen varierar. Vad är poängen med det?

Vill man hitta (rimligt) rätt så att engagemanget i anläggningen kan läggas åt sidan och man kan lyssna på musik (och titta på film) och ha trevligt - eller vill man irra runt i cirklar för alltid, ständigt missnöjd? Om du föredrar det sistnämnda, så fine - irra på du.

Personligen litar jag mer på en person som lyriskt utbrister "tusan vad det svängde", "vilken härlig bas", "vad skön hon lät i den sången" än en person som kravlar fram bakom analysinstrumenten och säger "det här är transparent".

Varför det? Har du glömt att "...variablerna som kan påverka är alldeles för många och okontrollerade, t o m i en individ"?

Vad får dig att plötsligt glömma det du just skrev, trots att du nu är inne på ett område där det du skrev (till skillnad från nyss) faktiskt ÄR relevant. Det är väldokumenterat att sådana omdömen som de du beskriver beror mycket på dagsformen. Vissa dagar är viss musik inte kul alls.

Så vad finns det för skäl att lita på ett omdöme som man vet är beoende av dagsformen, men inte en analys som man vet är 100% stabil och pålitlig?

Ett skäl finns förstås - att man inte förstår mätningarna och vad de säger, liksom vad den inte säger något om. Med det är näppeligen något argument för att försöka övertyga dem som förstår mätningarna, att strunta i dem.

Det är alltså precis tvärtom mot vad du skriver. Mätningarna säger samma sak varenda dag, men ett omdöme om en låt kan variera massor från dag till dag.

Mätningar är dock bara potentiella varningsflaggor. En rak kurva är inte en garant för välljud, men en krokig garantera en färgning.

(Sen kanske det är viktigt att minnas att man måste skilja mellan transmissionslönkar och dekoderlänkar också. Det ovanstående resonemanget gäller transmissionslänkar. Dekoderlänkar är alldeles för komplicerade för att man skall kunna kartlägga dem med ett överskådligt antal mätningar.)

Att man sedan diskuterar frågan är väl ingen skada...själv har jag en kass anläggning, men har kul ändå...

Så vad du säger att att du, som enligt egen utsago har en kass anläggning och som enligt vad man kan läsa att du skriver agerar för att motarbeta andras intresse av att undersöka anläggningar förmåga att återge inspelningar ackurat - har kul?

Om du är nöjd med det du hör hemma och inte vill diskutera de här sakerna (du lägger ju bara inlägg för att sabotera debatten) varför är du här då? Har du verkligen så kul med din anläggning?

Att du befinner dig här bara för att spela rollen av en nej-sägare antyder motsatsen...


Vh, iö

[phon]

Det handlar kanske inte bara om att lyssna eller mäta utan vad man litar på. Sina öron eller andra människors mätningar.

Exakt!

Om mina öron och mina mätningar visar olika så är det hög tid att kalibrera mina öron.

(asså, förutsatt att instrumenten redan är kalibrerade då .... vilket dom brukar vara)


Jag inser dock problemet.

Att lita på sina öron utan att veta vad man hör vid olika tillfällen, kanske med bara minuter mellan dessa tillfällen. Det blir olika varje gång.

Funkar som fartblindhet ungefär.

Om jag travesterar dig:

Det handlar kanske inte bara om att gasa eller titta på hastighetsmätaren utan vad man litar på. Sin gasfot eller polisens laser-mätningar.

[Kaffekoppen]

Det handlar kanske inte bara om att gasa eller titta på hastighetsmätaren utan vad man litar på. Sin gasfot eller polisens laser-mätningar.

Lägger upp det direkt så ingen missar det

[Mayro_inaktiv]

phon

Det är sällan en erfaren förare inte kan kontrolera sin fartblindhet. Detta ser man inte minst i tävlingssammanhang.. Dom ligger på gränsen medvetet och exakt.. och fartblindheten kan hanteras väl.. ..

exakt som erfarna hifisnubbar kan då dom har mycket erfarenhet av egna upplevda saker att luta sig mot.. Och kan därför kontrolera sig subjektivt förutom ibland pga av eufori man brister ut i fnatt.. men detta är ju det man söker.. Att ha skoj..

[IngOehman]

Visst, ligger man på gränsen har man ju återkoppling hela tiden, och då är det lätt att välja rätt hastighet på några procent när. Ligger man på 1/3 av gränsen är det svårare, även för tävlingsförare. Det gör vi på ett ungefär i trafiken (även om variationerna är stora och ofta ologiska när man tittar på satta hastighetsgränser).

Redan när man ligger på 1/2 till 2/3 av maximal fart blir det lättare, och någonstans ungefär där hamnar trafiken naturligt om hastighetsgränserna tas bort, eftersom det brukar var en harmonisk och bekväm hastighet att färdas i sådan fart. Dessutom minskar det risken för att någon somnar. (På en väg där det går att köra 300 km/h hamnar trafikrytmen på sisådär 150 - 200 km/h, går det att köra 210 hamnar trafikrytmen på 105 - 140, går det att köra 150 hamnar trafikrytmen på 75 - 100 om hastighetsbegränsningen tas bort.)


Den som är nyfiken på om detta skulle vara en trafiksäkerhetsfara kan studera statistiken för åren före och åren efter den fria fartens avskaffande i Sverige. Någon plötslig minskning av olyckor lyser med sin frånvaro.

Kan harmoni var bättre månne, än att tvingas hålla en ständig blick på hastighetsmätaren och drabbas av ständiga köer och stress samt onödigt lång trafikexponering?


Vh, iö

[PerStromgren]

Den som är nyfiken på om detta skulle vara en trafiksäkerhetsfara kan studera statistiken för åren före och åren efter den fria fartens avskaffande i Sverige. Någon plötslig minskning av olyckor lyser med sin frånvaro.

Det är korrekt. Samtidigt gick vi dock över till högertrafik (om jag inte alldeles missminner mig), så det är litet svårt att isolera bara denna variabel (fri fart).

Hög fart dödar flera än låg fart gör, det vidhåller jag.

Vägverkets statistik

[IngOehman]

Vidhålla kan man ju alltid, men är det ett argument? Det går ju att vidhålla vad 17 för dumhet helst.

En sak tror jag vi är överens om - att FÖR hög fart är något dåligt.


Frågorna är dock:

1. Hur hög är den farten?

2. Kan människor bedöma hur hög den är, eller måste speciellt fina lagstiftarmänniskor göra det åt alla?

Som jag ser det är den senare kategorin redan diskvalificerad. Det är ju bara är att titta på hur landets hastighetsbegränsningar ser ut för att man skall kunna dra slutsatsen att de skrämmande många fall är omdömeslöst satta. Vi har inte ens krav på de som sätter hastighetsbegränsningarna att de skall provköra vägsträckorna(!) och i själva verket behöver de inte ens ha körkort!


Vh, iö

- - - - -

PS. För protokollet: Det finns specialfall där jag förespråkar att människor med specialkunskap om förutsättningarna i olika trafikavsnitt bör avgöra lämplig hastighet. Det gäller sådana ställen där det inte är uppenbart sett från förarplats vilka faror som finns. Utanför skolor t ex.

Missbruk av extremlåga hastighetsbegränsningar såsom har skett de senaste åren, riskerar dock att leda till raderad respekt för ALLA hatighetsbegränsningar. Det är INTE bra.

[phon]

phon

Det är sällan en erfaren förare inte kan kontrolera sin fartblindhet. Detta ser man inte minst i tävlingssammanhang.. Dom ligger på gränsen medvetet och exakt.. och fartblindheten kan hanteras väl.. ..

exakt som erfarna hifisnubbar kan då dom har mycket erfarenhet av egna upplevda saker att luta sig mot.. Och kan därför kontrolera sig subjektivt förutom ibland pga av eufori man brister ut i fnatt.. men detta är ju det man söker.. Att ha skoj..

Det tror jag inte ett dugg på.

Racerföraren har precis lika svårt med fartblindhet som alla andra, men han litar på instrumenten, i det fallet varvräknaren. Eller kanske motorljudet plus vetskapen om vilken växel som ligger i.

Du har säkert rätt om hifisnubben, han kan kontrollera sig subjektivt. Däremot kan han inte kontrollera sig objektivt, vilket alltså var det som det handlade om.

[Kaffekoppen]

Den största färgningen jag varit med om innebar att det blev svart. Det luktade rök med..

[meanmachine]

motorljudet

Där är spiken på huvudet. Ingen racingförare kollar på instrument. Endast kommunikation med bilen i form av motor och erfarenhet. Det man oftast glömmer är känslan. Man måste har "bollkänsla" för att lyckas.

Sen varvräknaren är utrustad med en stark rödblinkande indikator som flashar till när det är dax att växla om du nu inte lyckas vet detta.

[Nils_inaktiv]

öööh... vad snackar ni om..hehe

[Mayro_inaktiv]

öööh... vad snackar ni om..hehe

ingen som vet ingen som vet..

[WuXian]

Målet med hifi-filosofin kan vara att det som återges inte kan skiljas från "verkligheten" vid live.



/en data-analogi blir filmen Tron [på engelska,
inte bestämd svensk form"tro"]