mats skrev:Larsho, jag själv har ingen bra skivspelare etc så jag vet inte och jag tror nog att en del inte hå¨ller med Larsho
Jag ställer denna fråga efter ha läst Ljud och bild tidningen. Jag citerar
Många älskar de gamla lpskivorna, men då måste man också älska knastret, svaj, dålig kanalseperation, förfärligt dålig dynamik vid högre frekvenser, ökad distorsion ju fler gånger skivan spelas osv. Om man lyssnat till vinylskivor tillräckligt många år så sorterar så sorterar hjärnan ofta ut de där störningarna så att de imte märks medvetet. Om det kommer ett annat medium så låter det obekant, och kan upplevas som sämre
Skrivet av Bertil Hellsten i nummer 6 2004 i insändarna Brev
Det stämmer inte riktigt. Ta mig som ett exempel jag hade alldrig i mitt liv lyssnat på vinyl förut och ändå gillade jag ljudet när jag för första gången lyssnade på vinyl för ca 6 månader sedan.
Ja jag vet att "CD" är (bättre) en "vinyl", har sett alla vetenskapliga tester och gjort några egna tester som visar att vinyl försämrar ljudet ordentligt jämfört med CD, har också testat med min egen musik och har då kommit fram till att den låter annorlunda på vinyl men nästan korrekt på CD förutom någon avsaknad av närvarokänsla dock så fanns inte denna närvarokänsla på vinylen heller, vinylen hade tillockmed en sämre närvarokänsla en vad CDn hade. När jag spelade upp CD-skivan på min bladelius cd-spelare för samma prisklass som min Project vinylspelare = 10 000:- så var ljudet mycket bättre en vad det var på vinylspelaren, då med samma övrig utrustning.
Jag lät mig luras av vinylens charm som är känslan av att sätta på en vinylskiva och de stora härliga omslagen med antingen större text och bilder eller mer text och bilder och det härligt smutsiga ljudet som tydligen består av fasfel, långsammare transienter, riaa-korigeringen som dämpar diskanten (pga. hög distorsion) men stärker upp basen ordentligt (pga. att man har sparat platts på att rista basen lågt), vilket bidrar till att basen kan kännas rundare, fastare och mjukare, man kan även lyssna länge pga. att vinylutgåvorna har en dämpad diskant.
Även svajjet, rundgången och knastret härligt att ha i bakgrunden. Finns mer information på vinyl i form av störningar ex: högfrekvent harmonisk distorsion och brus, även rundgång m.m. Detta är också givetvis något jag hör själv och gillar. Dock så har jag märkt att de dyrare vinylspelarna har mindre fasfel och svaj, rundgång och bättre briljans, bättre S/N-förhållande och frekvensomfång med mindre distorsion en de billigare dock så bidrog detta till att ljudet kändes mer likt det så kallade ”digitala” – formatet alltså lite mer uppriktigt och verklighetstroget och det bidrog i sin tur till att det inte kändes riktigt lika härligt att lyssna på jag saknade det där lilla extra som förstörde och smutsade ned original ljudet ordentligt fast då på ett positivt sätt, dock så var det fortfarande ett smutsigt ljud och CDn bidrog fortfarande till en bättre ljudkvalité.
Dock så vill jag när jag lyssnar på HIFI eller min egna inspelade musik ha en så korrekt återgivning av verkligheten som möjligt och då duger absolut inte vinylkvaliteten men inte heller Cd-kvalitén.
Jag har provat dessa system och detta är hur jag uppfattade ljudet:
1. DVD-A = Bra briljans och dynamik även ett mycket öppet och närvarande ljud.
2. SACD = Bra dynamik och briljans dock dovare ljud en DVD-A och CD men ändå med en bra närvarokänsla.
3. CD = Inte riktigt lika bra briljans och öppet ljud i framför allt diskanten som DVD-A och inte lika bra dynamik och närvarokänsla som DVD-A och SACD.
Men gillar man det "okorrekta" ljudet som kommer från en vinylspelare och eventuella rörförstärkare som okså ger ett mindre uppriktigt och verklighetstroget ljud jämfört med den nya teknikens transistorförstärkare som uppfanns år 1947 och den så kallade "digitala" tekniken som beskriver tonfrekvensen digitalt med det binära talsystemet som baserar sig på talbasen två t.ex. 1a = spänning 0a = ej spänning och sedan lagrar denne så är det ju själv klart att man skall få njuta av det.
Igenligen så är digitalt och analogt endast begrepp som människan använder sig av för att beskriva olika sammanhang exempelvis i ljudsammanhang så är det bara några av raden moduleringsmetoder, alltså olika sätt att lagra och beskriva en ljudvåg som en gång befann sig i tiden, man kan givetvis också säga att allt är analogt bara att det finns tids och amplitud diskreta analoga värden att beskriva information med. En dator kan inte hantera eller lagra information kontinuerligt.
Den enda teoretiska skillnaden mellan lägre och högre samplingsfrekvenser med puls code modulerings tekniken är transient återgivningen och frekvensåtergivningen, i de flesta fall så är det mikrofoner, kablar, för/slutsteg, högtalare, övriga faktorer med uppspelningsmediet ex mekanik och kretskort(koponenter) m.m. som sätter begränsningarna.
En annan anledningen till att vinyl låter bra kan också i många nya fall vara att vinylutgåvorna oftast är mycket mindre komprimerade en många av dagens nya cd-utgårvor (på den gamla musiken)
(dagens mastrare tycker okså att det är roligt att höja upp diskanten till max vilket kan bidra till att ljudet låter skränigt och hårt.
45rpm skivorna har en mycket bättre ljudkvalite en 33,3rpm skivorna, då med samma modulationsbredd (spårbredd 0,055mm). 45rpm skivorna har en bättre transient, högre frekvensomfång (med mindre distortion i diskanten) och även en bättre dynamik pga en snabbare och exaktare återgivning som flyttar ned brusgolvet jämfört med 33,3rpm då fortås.
Men vad spelar det för roll igentligen om det är CD med tanke på att i stortsett all musik sedan 1978-spelades in och beskrevs och lagrades digitalt med CD-kvaliten (LPCM, 44,1KHz, 16bitar) och sedan pressades på en t.ex. vinylskiva.
1: 8mm metallband typ IV snurrar ca 76cm/s.
2: PCM med 24bitars kvantisering och 192KHz avläsningar.
Dessa är de system som jag har uppfattat vara bäst av lagring och beskrivning av ljudinformation.
Modulering är när information ska överföras i ett annat medium än den ursprungliga (t.ex. till en signal) då krävs det ofta att man modulerar om den för att bättre (lättare) kunna överföra denna till ett annat medium. Omvandlingen kallas för modulering.
PDM, (Puls Density Modulation) modulerar tätheten på bärvågen som sedan kan beskrivas med 1or och 0or med en DSD –teknik (Direkt Stream Digital) använder sig av en 1bits streaming med en mycket hög samplingsfrekvens, den streamar helt enkelt av bärvågen för att kunna tolka denna digitalt.
PWM, (Puls With Modulation) modulerar bredden på bärvågen som sedan kan beskrivas med 1or och 0or med en DSD –teknik (Direkt Stream Digital) en 1bits streaming med en mycket hög samplingsfrekvens, den streamar också av bärvågen för att kunna tolka denna digitalt.
PCM, (Pulse Code Modulation), beskriver ett ljud med olika koder och är bra på amplitud information vilket bidrar till lågt brus, distorsion och bra dynamik.
PCM – moduleringen är en ren digital kod och beskriver ljudet med bitar på varje sampling vilket gör att det är en mer krävande process med en större dataström detta är orsaken till att det är mycket lägre samplingsfrekvenser vilket bidrar till något sämre transienter på PCM – tekniken jämfört med DSD – tekniken som dessutom har mindre dataströmmar och är mindre krävande.
AM (Amplitudmodulering), Tonfrekvensen färdas till ett ställe där det har bildats en bärvåg. En kvartskristall får sedan denna vågen att vibbrera vid en viss frekvens, tonfrekvensen och bärvågen sammanförs sedan och blir till en bärvåg som varierar när tonfrekvensen varierar.
FM (Frekvensmodulering), Frekvensen hos bärvågen förändras när tonfrekvensen förändras.
Förtätningar och förtunningar i luften omvandlas till mekaniska rörelser i ett membran (till en MC) som i sin tur påverkar en magnet så att det bildas en elektrisk spänning (tonfrekvens) som i sin tur påverkar en elekromagnet som påverkar metallämnets poler på ett band olika mycket. (spänningen kan evetuellt gå i andra led som att exempelvis påverka en magnet och spole i högtalarna(hörlurarna)(eller en elektrostatisk laddning i ett par elektrostatiska högtalare eller en nål som graverar i en plast skiva m.m.
Givetvis kan man hävda att 8mm metallband typ IV som snurrar ca 76cm/s kan återge snabbare transienter en PCM med exempelvis 192KHz saplingsfrekvens, dock så har PCM alla andra fördelar som obegrensad kopiering utan extremt informationsbortfall av orginalljudinformationen, inget svaj, hantering av ljud i lätthanterliga datorprogram som ger alla möjligheter, mer ergonomiskt vs ekonomiskt och lättare att sprida, ingen större kvalitetsförsämring i tiden, mindre störningar (brumm och brus).
Jag betvivlar starkt att en varelse överhuvustaget kan uppfatta att transienterna med en saplingsfrekvens på 192KHz slakar efter på PCM-systemet, inte ens med en ljudfrekvens på 96KHz borde detta uppfattas.
Dessutom kommer det dröja innan vi får en sådan bra övrig utrustning i kedjan att den kan återge snabbare transienter en vad t.ex. PCM-tekniken kan med en samplingsfrekvens på 96KHz.
Dags att gå vidare nu och släppa den gamla mossiga CD-kvaliten och gå vidare till LPCM 24bitar och 96KHz. Vid AD/DA-omvandlingen så måste man beskära alla frekvenser med ett LP-filter över halva saplingsfrekvensens värde för att undvika s.k. Vikning, dock så hjälper det att ha en saplingsfrekvens på 48KHz då man får med frekvenser enda upp 24KHz, dock så kan det uppstå kraftiga fasfel vid för kraftiga LP filter, därför är det bra att översapla dessutom så kan man flytta upp kvantiseringdistortion och slipa till kvantiseringen till ett svagt brus som i sin tur kan flyttas upp. Översapling är nödvändig om man skall bearbeta ljudet i många led, dessutom så får man faktiskt ett bredare frekvensomfång vilket är bra om man vill känna av ultraljud, (OBS! Det finns forskning för att människan kan känna av och påverkas av ultraljud aven mycket höga sådana). Dessutom så får man en betydligt snabbare transient.
Idag så finns det mjukvarusyntar som består av program som genererar med 1or och 0or olika vågformer alltså en digital tongenerator som försöker efterlikna hur en verklig oscillator fungerar och alstrar ljud i form av olika vågformer, på detta vis så kan man skapa många instrument ljud som nästan låter identiska med sina verkliga motsvarigheter. I framtiden så kanske det kommer program som kan generera med hjälp av 1or och 0or ännu verkligare ljud kanske detta kommer att öppna möjligheterna för att skapa röster som inte finns i verkligheten och kanske få dessa att prata naturligt så som vi idag när vi spelar in röster till en animerad film.
När vi pratar om fotografier så är även vissa av de digitala kameror såpass snabba och högupplösta m.m. idag, att det även där är de övriga koponenterna som sätter begränsnigarna, sedan kan man ta t.ex ca24 bildrutor/sekund och vipps så har man en mycket högupplöst film, Den enda tekniken som kan lagra filmer kontinuerligt i tiden är band, dock så ger detta enligt min uppfattning en sämre bildkvalite dessutom att kvaliten blir sämre desto längre tiden går (och då försvinner ju meningen med själva lagringsprincipen).
Men givetvis så föredrar många filmbolag att spela in med analoga filmkameror men dessa är inte tidskontinuerliga utan tar många bildrutor/sekund, dock med maximal upplösning och snabbhet m.m., vilket man behöver för de kameror där de övriga komponenterna är såpass bra att inte den så som jag nu i min text kallar den digitala tekniken är riktigt koplett (upplösning, djup m.m.) eller tillräckligt snabb för ändamålet (dessutom så går bildfilmrullar att lagra mycket längre, då vi pratar om en mycket lång tidsperiod, under förutsättningen att man håller dom i ett bra förvar).
Även i bildsammanhang så ger den digitala tekniken mindre förluster vid kopiering och även många fler möjligheter att bearbeta och hantera bilderna.
Animering: Det har nu kommit avancerade 3D-grafiska program där man kan skapa riktiga 3D-världar som är helt och hållet syntetiska och dessa program går i princip att använda till de flesta hemdatorer utan krångel. Detta kan bidrar till att man i framtiden kanske kommer att kunna skapa verklighetstrogna filmer som är helt animerade och därmed få alla möjligheter i världen.
Människan är tids kontinuerlig och kan när som helst på tidsaxeln ta in information (även om vi inte behandlar informationen så registreras den).
Givetvis finns det en gräns för vad en människa kan uppfatta i tids och rumsperspektiv (och summan av dessa) men vi får dock inte glömma att denna gräns kan reduceras när genmanipulationen tar fart i samhället.
Då kan man packas tätare med mer avancerade system, dock så kan vi ta ett oändligt antal former i rummet.
Men visst är vi rätt så diskreta av oss, när det gäller att uppfatta och lägga märket till saker och ting som händer runt omkring oss.
