Är audiofiler anti vetenskap? - Del II

[IngOehman]

Nu får man rösta om'et!

Bara med avseende på sig själv dock.

Det är alltså inte meningen att man skall rösta som spekulation om hur
audiofiler är i allmänhet. (Det kanske man får chans att göra i någon
annan tråd.)

Men det framgår säkert för alla av frågeställningen & svarsalternativen.


Och - den som anser att Audiofil betyder något annat än att man tycker
väldigt mycket om att lyssna på saker (och kanske är extra kräsen på
grund av det, t ex med sin hifi-utrustning), får förstås gärna berätta det
också.

Självklart får den som är för eller mot vetenskap gärna berätta vad de
menar med det också!


Vh, iö

- - - - -

Hmmm, inser just att jag kanske skulle ha skrivit "pro vetenskap"
respektive "anti vetenskap" för att hedra trådtiteln...

Men jag hoppas svenska går lika bra som latin.

[IngOehman]

16 personer har tittat men bara en har röstat.

Kom igen nu - tyck till!


Tag ditt ansvar för frågans behov av att blifva besvarad!

Ge din röst!

(Bara att välja vilken som är rätt knapp för just dig - och trycka...)


Vh, iö

[MacBruce]

Jag har röstat och bekänner mig vara "Ickeaudiofil för vetenskap." Det skall erkännas, att jag nog var gränsande till audiofil, när mina öron var i sådant skick att det var lönt...

Dock har jag alltid hävdat, att "bra nog" inte nödvändigtvis är "det bästas" fiende. Med det menar jag förstås, att jag alltid vill göra det bästa möjliga med de resurser som står till buds (det kräver yrkesstoltheten om inte annat) men inte nödvändigtvis lägga ytterligare, oproportionerligt stora resusrser på förbättringar som ingen kan dra nytta av, t.ex den där sista milli-dB:n som visserligen kan mätas men inte höras. Där går gränsen tiil "-fil", menar jag.

Det hindrar naturligtvis inte, att jag ofta på egen bekostnad spenderar åtskilliga timmar på att t.ex. "snygga till" ett datorprogram eller en PCB-layout utan att vare sig funktion eller tillförlitlighet därmed förbättras -- även efter det att kunderna har förklarat sig nöjda. Yrkesstoltheten kräver det, helt enkelt...
--

[IngOehman]

Låter som mycket kloka ord det där, alltihopa, även om jag ibland
känner att det är svårt att hålla tillbaka och landa på "tillräckligt".
Det är ju så när drivkraften är lika delar drömmar som maniskhet.

Fast det låter som om du känner igen det där, när jag läser vad du
skriver om layoutarbete.

Jag är likadan, eller värre.

Att "perfekt" känns gripbart, nå'nstans alldeles där framme, är en
alltför stor frestelse ibland, fast man kanske borde ha lagt ned
verktygen redan för ett bra tag sedan...


Vh, iö

[meanmachine]

Hmmm. IÖ. Du brukar ju vara genomtänkt men här känner jag spontant att det saknas lite. Det är för eller emot! Det är väl inte så du menar hoppas jag. Jag är både för och emot. SÅ jag kan inte än hitta ett lämpligt alternativ.

[IngOehman]

Det är inte min fråga.

Se tråden utan II.

Och statistik blir alltid kantigt. Om du vill berätta något så går det
ju bra det också. Bara att skriva hur du tycker!

Berätta om du ser dig som en audiofil, och berätta vad du har mot
vetenskap. Du behöver inte vara svart eller vit, utan får vara hur
mittemellan du vill.


Vh, iö

[MacBruce]

Att "perfekt" känns gripbart, nå'nstans alldeles där framme, är en alltför stor frestelse ibland, fast man kanske borde ha lagt ned
verktygen redan för ett bra tag sedan...

Exactement! Plånboken hade förstås varit tjockare -- men livskvaliteten "fattigare" -- om man alltid hade förmått leva efter sina principer...
--

[hajen1]

Alternativ 1. Det är på vetenskap och kunskap allt vilar. Sen att jag gillar gula signalkablar och ömt vårdar min placebo ( Nordost Blue Heaven mk2 högtalarkablar ) är en annan sak.

[IngOehman]

Att "perfekt" känns gripbart, nå'nstans alldeles där framme, är en alltför stor frestelse ibland, fast man kanske borde ha lagt ned
verktygen redan för ett bra tag sedan...

Exactement! Plånboken hade förstås varit tjockare -- men livskvaliteten "fattigare" -- om man alltid hade förmått leva efter sina principer...
--

Tjocka plånböcker ger ju i sig en reducerad livskvalitet, eftersom
de antingen är för obekväma att sitta på, eller får kavajen att sitta
illa.


Plånboken skall för övrigt idealiskt väga precis lika mycket som
den sammanlagda vikten av miniräknaren, passet, almanackan,
minianteckningsblocket, det lilla fickuniversalinstrumentet, mobil-
telefonen och alla pennorna.
(Alltså allt det man har i kavajens vänstra innerficka + bröstfickan.)

I regel betyder det att man behöver förvara en förfärlig massa
kvitton och små tunna specialböcker* med viktig info i, i plån-
boken, har jag märkt.


Vh, iö

- - - - -

*Min favorit av dessa är den där jag har antecknat precis på vilka
platser man bäst skall sitta i nästan samtliga av Stockhoms åter-
stående biografer.

[Max_Headroom]

Hmm, knepig fråga. Jag är ju för vetenskap, egentligen. Men mycket som idag betraktas som "vetenskap" anser jag vara mest löst gissande, byggt på indicier. Kan vara korrekt, kan också vara helt fel. Troligen nåt däremellan. Exempel: Big Bang teorin (som jag inte ens räknar som teori, utan som en hypotes), att den globala uppvärmningen skulle vara orsakad av oss människor (kan vara så, men det finns inga obeservationer som bevisar det, tvärtom finns massor som talar för helt andra orsaker, dock utan att bevisa nåt till 100% dom heller).
Men det är inte vetenskapen i sig det är fel på, utan att saker som man egentligen inte vet så mycket om blåses upp till konstaterade faktum, i vetenskapens namn. Jodå, så är det!

Audiofili: Allvarlig åkomma som jag själv varit drabbad av. Jag har numera tillfrisknat och sett ljuset och Sanningen.
Audiofilen läsar HiFi-blaskor och kikar på vad dom har för fonogram när dom sitter och provlyssnar olika produkter. Sedan köper audiofilen samma plattor. Ofta bra inspelnignar med skitmusik. Audiofilen gillar också att lyssna på trist låtsasjazz. Och på s.k. klassisk musik, som audiofilen egentligen inte gillar, men det är ju fiiint och alla andra välljudsnissar lyssnar ju på sånt, det kan man ju läsa i tidningarna.

Ofta har audiofilen i grunden ett sannt och äkta musikintresse. Och i alla fall för mig blev det räddningen; Dom välljudande plattorna blev efter en tid inte skoj att lyssna på längre. Däremot var det roligt att lyssna på musik som tillkommit genom spontantet, exprimentlusta, aggression eller, ja, kärlek kanske? Så, dom fina inspelningarna med den tråkliga musiken fick ge vika för mindre fina inpelningar med kvalitetsmusik. Jag blev väl räddad av rocken kan man säga

Edit: Jag kom på att min beskrivning av audiofiler kan uppfattas nedsättande. Man kanske tycker att det är livets mening att hålla på och pyzzla med ljudet för ljudets egen skull. Då ska man förståss göra det!

[paa]

Men det är inte vetenskapen i sig det är fel på, utan att saker som man egentligen inte vet så mycket om blåses upp till konstaterade faktum, i vetenskapens namn. Jodå, så är det!

Finns ett namn för detta: Populärvetenskap.

[JTarnstrom]

Röstade på förslag 1. För egen del innebär det dock inte att det är vetenskapen som styr valet av utrustning. Det är öronen som gäller. Kan mycket väl vara så att det är mina öron och min hjärna som det är "fel" på men jag har inga problem att acceptera en diskrepans mellan mina upplevelser och vetenskapliga rön. Det förändrar inte mitt förhållningssätt till vetenskapen - det är den som gäller.

Tärnström

[Jax]

Jag ser mig som en vetenskaplig audiofil.

Jag har höga krav på återgivning med sunda produkter så jag kan njuta av musik och film. Utbildad teknokrat gör att jag inte får någon förhöjd upplevelse av dyra apparater/kablar.

Ändå kör jag en hembyggd rörförsstärkare för 2-kanal

[phloam]

Jag kan tillräckligt mycket om vetenskaplighet och teknik för att med insikt om min mänskliga natur och person välja det sista - ickeaudiofil mot vetenskap.

Fast bara i musik(!)sammanhang.

Jag ser det som så här; jag är inte audiofil då det viktigaste för mig är en maximal musikupplevelse - dvs jag lyssnar inte på "hur det låter" utan bara på musiken och dess budskap. "Audiofilin" är för mig bara ett medel för att säkerställa bästa möjliga musikupplevelse, inte ett mål i sig.

Mot vetenskap? Jag är naturligtvis en rationell, vetenskapligt och tekniskt skolad person som inser behovet av dessa saker - men inte när jag lyssnar på musik. Att ens behöva tänka minsta tanke på vetenskap och teknik när jag försöker uppleva musiken är enbart störande. Musikupplevelsen är personligt och magiskt ögonblick.


Däremot när jag väljer, modifierar, DIY'ar, bedömer utrustningen som behövs för ovanstående magi - då är jag tillfälligtvis en teknisk/vetenskaplig audiofil.

[Almen]

Jag älskar ljud, och jag är för vetenskap. Det var ju inte så svårt.

[subjektivisten]

Jag ser mig som en vetenskaplig audiofil.

Jag har höga krav på återgivning med sunda produkter så jag kan njuta av musik och film. Utbildad teknokrat gör att jag inte får någon förhöjd upplevelse av dyra apparater/kablar.

Ändå kör jag en hembyggd rörförsstärkare för 2-kanal

Eftersom detta kunde varit ett inlägg av mig så citerar jag det istället för skriver samma själv.
Dock är inte min rörförstärkare hemmabyggd.

[Kaffekoppen]

Kul fråga!

Jag väljer alternativ tre, men hoppas komma tillbaka till alternativ 1.

[IngOehman]

Redan så här långt in i tråden tycks vi ha konstaterat att de som ser
sig som audiofiler nästan undantagslöst är för vetenskap! Ingen har
hittills kryssat i audiofil mot vetenskap.

(Vad jag skulle ha gissat, i varje fall att få skulle göra det.)


De enda som sagt sig vara mot vetenskap är vissa av dem som inte
kallar sig audiofiler, det vill säga de som inte räknar sig till gruppen
som tycker om att lyssna, enligt den definition som jag föreslog i mitt
förstainlägg i tråden.

Av de skrivna inläggen att döma är ju eventuellt de som "inte kallar sig
audiofiler och som är MOT vetenskap", samma människor som, snarare
än att de se sig som nyfikna på inspelningarna (fidelitetsönskande), är
ute efter en maximal upplevelse.


Tycker väl att utfallet så här långt stämmer rätt bra överens med vad
man skulle kunna vänta sig. Det har ju varit rätt uppenbart genom åren
av diskussionerna här på faktiskt, att det har varit på ungefär det viset.

Det har ju alltid varit bland de fidelitets-ointresserade*, som man även
hittat de som tydligt annonserat ointresse även för de vetenskapliga
sanningarna. Och det har ju även varit i samma grupp som man hittat
alla de som tydligaste demontrerat att de har ett specifikt intresse för
apparater - de har bytt apparater i ett rungande tempo, och gärna
investerat stora pengar och mycket tid i saker som kablar (till och med
nätkablar), shaktistenar och att vända kablar, men nästan aldrig visat
något större intresse för de åtgärder som enligt vetenskapliga rön nog
är kraftfullare, för den som vill förbättra återgivningen därhemma.


Vh, iö

- - - - -

*Läs: De som tycks ha resonerat antingen - jag struntar i om
återgivningen är god, om kedjans länkar är transparenta eller om det
jag hör är det musikerna skapade - jag vill bara ha maximal upplevelse
när jag lyssnar. Eller - jag tycker det är kul att testa en massa olika
apparater, men ingen jävel skall komma och förstöra mitt hifi-intresse
genom att berätta hur något är!

Eller läser jag in för mycket i de där två rösterna och de i tråden skrivna
kommentarerna? Ja, kanske gör jag det.

[Max_Headroom]

Eller läser jag in för mycket i de där två rösterna och de i tråden skrivna
kommentarerna? Ja, kanske gör jag det.

Ja, i alla fall om du har med min komentar i slutsatsen.
Eller så har jag uttryckt mig så luddigt och dåligt att meningen helt gått förlorad.

[enJohn]

Bygger inte frågeställningen på extremer? De flesta kan väl, åtminstone temporärt, känna igen sig i både en "fidelitets-sökande" position och en upplevelsemaximerande? Behöver dessa vara motsatta?

Jag upplever frågeställningen som lite konfliktskapande (om än intressant!), lite "antingen för eller emot!".

Så, On Topic:
Jag är för vetenskap och metod. Allt är inte bra, tillämpas inte alltid som det borde, fokuserar ibland på fel saker, dras för långtgående slutsatser utifrån osv., men ändå, det är ju svårt att komma ifrån att argument är bra att ha, vilka de än må vara ämnade att stödja.

Audiofil: Hm. Är ju mer intresserad av ljudåtergivning än de flesta jag känner. Är dock, i jämförelse med många här, inte så kräsen. Tycker att fidelitet är oerhört intressant. Gillar också att få upplevelsekickar. Gillar magiska apparater, snygga och mysiga . Lägger dock väldigt lite tid på dem , både att utvärdera och lära mig mer om.

Så.... tja? Hm.

/en john

[Bongo]

Jag röstade Audiofil MOT vetenskap!

Jag är mycket intresserad av det vetenskapliga bakom ljud och ljudåtergivning, det vittnar om inte annat min snart avklarade civilingenjörsutbildning om. Vetenskap är kul och det är intressant att undersöka hur långt man kan gå inom återgivning av vad som finns på skivor.

MEN när det kommer till mitt audiofila intresse så är det annorlunda.
(För mig innebär audiofil en som älskar musik och lägger ner mycket mer
resurser och energi på sitt musikintresse än "normalsvensson")
Musik handlar om känslor, att uppleva, känna sorg, glädje, vemod osv. När jag lyssnar på musik har det vetenskapliga ingen plats, då är det upplevelsen som räknas. Jag bryr mig inte om hur det ska låta, det som är viktigt är att musiken slår an rätt strängar i min själ. Det kan tilläggas att dom största musikupplevelserna, då när musiken slår som hårdast rakt in i ens innersta, har aldrig upplevts på någon speciellt bra anläggning (bra ur "high fidelity" perspektivet) utan snarare tvärtom.

När jag väljer apparater till min återgivningsanläggning så spelar det vetenskapliga en viss roll så till den grad att jag inte väljer saker som är fullständigt trams (lite trams är dock tillåtet så länge det känns bra ) och jag undviker även uppenbart felaktiga konstruktioner, dvs apparater som inte gör det dom ska. Men även här så har känslan veto. Även om vetenskapen talar mot ett val så kan känslan besluta att det visst blir så. Det som bestämmer är den viktigaste musiken, de låtar som betyder mest för mig! (och i takt med att dessa låtar byts ut eller ökar/minskar i betydelse i mitt liv så kan det ju även krävas åtgärder i anläggningen)

Jag ser även apparatletandet/testandet som en viktig del av det audiofila intresset. En riktig audiofil är alltid nyfiken på att testa något nytt, det kan ju kanske förhöja upplevelsen ännu mer, både genom att påverka ljudet och/eller genom att påverka mina egna känslor.

Jag har varit inne på spåret att söka ursprungstrogenhet och enbart investera i ting som verkligen är bra för fideliteten i anläggningen men detta spår gjorde att jag började svacka i mitt musikintresse då man helt plötslig kategoriserade viss musik som dålig pga inspelningen, vilket jag absolut inte vill göra (även om jag självklart skulle önska att all musik var oklanderligt inspelad). Detta spåret ledde också till att det helt plötsligt fanns "rätt" och "fel". Vilket ledde till:
- Den högtalaren kan du inte ha för den är dålig, Denna ska du ha, den är mer holografisk.
- Har du denna förstärkaren kan det aldrig bli bättre!
- Så här ska du göra!
etc.
Jag vill ju göra på MITT sätt och gå MIN väg och att MINA känslor ska vara starka för mig. Detta ledde till att jag lämnade detta spåret, det var helt enkelt fel väg för mig då det tog bort glöden och passionen för musiken och "audiofilismen" i mig.

Jag är helt enkelt nyfiken på vad musiken kan få mig att uppleva, inte exakt vad som finns på skivan!

Mvh Håkan

[Nefilim]

Klart jag är audiofil för vetenskap! Hur skulle hifi låta om man inte hade vetenskapen att tillgå? Skit...

[Britt-Gunnar]

håller precis med föregående skrivare

[enJohn]

Klart jag är audiofil för vetenskap! Hur skulle hifi låta om man inte hade vetenskapen att tillgå? Skit...

...fast det är ju inte samma sak att förstå/uppskatta att det krävts vetenskapliga insatser vid konstruktionen av apparaterna som att tillämpa vetenskapligt förfarings/förhållningssätt när man bedömer/väljer apparater för sin egen lyssning?

/en john som håller (sig) med högtalare

[phloam]

Det har ju alltid varit bland de fidelitets-ointresserade*, som man även
hittat de som tydligt annonserat ointresse även för de vetenskapliga
sanningarna. Och det har ju även varit i samma grupp som man hittat
alla de som tydligaste demontrerat att de har ett specifikt intresse för
apparater - de har bytt apparater i ett rungande tempo, och gärna
investerat stora pengar och mycket tid i saker som kablar (till och med
nätkablar), shaktistenar och att vända kablar, men nästan aldrig visat
något större intresse för de åtgärder som enligt vetenskapliga rön nog
är kraftfullare, för den som vill förbättra återgivningen därhemma.

Jag känner inte igen mig i ovanstående alls - beroende på att jag inte alls är "fidelitets-ointresserad" bara för att jag inte låter den biten inkräkta på själva musikupplevelsen. Jag är inte "mot" eller "ointresserad" av vetenskap bara för att jag släpper in subjektiva förhållningssätt gentemot apparaturen. Jag köper inte heller en massa dyr onödig utrustning pga det - tvärtom.

Jag är m.a.o. inte "för/mot" vetenskap, inte "för/mot" audiofili - aldrig att jag skulle se mig som det ena eller det andra. Däremot har jag mina _prioriteringar_ klara; musiken och upplevelsen i första rummet, därefter hårdvara och teknik/vetenskap. Men något motsatsförhållande finns ej.

Det är ju det som för mig är "hifi & musik" när det är som bäst - då det blir teknisk poesi av det hela. Vetenskaplig magi, subjektiv objektivitet, analytisk upplevelse. Varför försöka särskilja?


Edit: Bongo - helt med på vad du skriver! Bra formulerat!

[IngOehman]

Nähä, men röstade du på ickeaudiofil mot vetenskap då?

Annars är det väl rätt självklart att du inte känner igen dig.


Vh, iö

[phloam]

Nähä, men röstade du på ickeaudiofil mot vetenskap då?

Annars är det väl rätt självklart att du inte känner igen dig.

Japp, röstade icke audiofil mot vetenskap. (Vilket för mig bara stämmer ur ett visst snävt perspektiv.) Se mitt första.

[IngOehman]

Bygger inte frågeställningen på extremer? De flesta kan väl, åtminstone temporärt, känna igen sig i både en "fidelitets-sökande" position och en upplevelsemaximerande? Behöver dessa vara motsatta?

Mnjae, ju det behöver de nog vara, om det står i motsatsförhållande till varandra.

Fidelitet är ju entydigt (samma sak som ursprunget) Antingen är det den man söker, eller också är det något annat (som är allt annat än entydigt) man söker.

Om man däremot vill uppleva maximal fidelitet, så skall man naturligtivs inte blanda det samma man att vilja maximera upplevelsen UTAN hänsyn till fideliteten, för de är ju varanadras motsatser.

Jag upplever frågeställningen som lite konfliktskapande (om än intressant!), lite "antingen för eller emot!".

Okej, Det är i varje fall inte min mening, för jag ser inte något poäng med att blanda in några värderingar i det hela. Det är väl lika rätt att söka fidelitet som att söka upplevelser? Var och en blir salig på sin tro, och den som blir det är att gratulera. Det är i varje fall min uppfattning.

Den som känner en konflikt gör det nog antingen för att det jag skrivit misstolkas, eller för att de vill något omöjligt - att en maximalt trevlig upplevelse skall få kallas maximal fidelitet, oavsett om den är lik ursprunget eller ej. Det är ju ett lika orimligt önskemål som att kräva att en maximalt ursprungstrogen uppleelse alltid skall låta bra.

Hur gärna man än vill kan ingen förena oförenligheter. Det gäller i båda riktningarna.

Så, On Topic:
Jag är för vetenskap och metod. Allt är inte bra, tillämpas inte alltid som det borde, fokuserar ibland på fel saker, dras för långtgående slutsatser utifrån osv., men ändå, det är ju svårt att komma ifrån att argument är bra att ha, vilka de än må vara ämnade att stödja.

Ok.

Audiofil: Hm. Är ju mer intresserad av ljudåtergivning än de flesta jag känner. Är dock, i jämförelse med många här, inte så kräsen. Tycker att fidelitet är oerhört intressant. Gillar också att få upplevelsekickar. Gillar magiska apparater, snygga och mysiga . Lägger dock väldigt lite tid på dem , både att utvärdera och lära mig mer om.

Så.... tja? Hm.

/en john

Den sortens "additiv" förening mellan fidelitet och att uppskatta apparaternas tjusing som objekt, är sjävlklart fullt möjlig.

En sak kan ju göra flera saker som är oberoende av varandra, om det är av varandra oberoende saker, liksom!

Därtill kan man såklart även vilja välja. Frihet är aldrig fel. Jag menar ju inte att den som är nyfiken på inspelningarna och vill veta hur de låter inte kan vilja färga dem också. Bara att den som ser verkligheten på det viset ändå tycks vilja veta hur "det man ställer till" (vald färgning) relaterar till det "ofärgade". Man kanske rent av vill färga för att rätta till. Alltså snarast "antifärga"?

Var och en vet bäst vad de vill, och den som inte känner igen sig i ett fack skall näaturligtvis inte sitta i det.


Vh, iö

[enJohn]

Jag upplever frågeställningen som lite konfliktskapande (om än intressant!), lite "antingen för eller emot!".

Okej, Det är i varje fall inte min mening, för jag ser inte något poäng med att blanda in några värderingar i det hela. Det är väl lika rätt att söka fidelitet som att söka upplevelser? Var och en blir salig på sin tro, och den som blir det är att gratulera. Det är i varje fall min uppfattning.

Då vill jag förtydliga att jag inte tror att din intention är att skapa någon konflikt. Tvärt om, så tror jag att din frågeställning baseras på ett genuint intresse för olika inställningar.

Vad jag är ute efter är just det "additiva" förhållningssättet, eller temporära om man så vill. Jag gillar päron och äpplen. Din frågeställning, däremot, implicerar ett motsatsförhållande (dvs. går att tolka - eller "har en gynnad tolkning" som ett motsatsförhållande). Det är denna som kan skapa en motsätting, inte din intention eller uppfattning.

I de svar som följde på mitt första tycker jag nog att samtliga ger uttryck för något slags "additiv" hållning. Även om de inbördes är olika.

/en john

[subjektivisten]

Bongo, Det låter som du är en audiofil FÖR vetenskap. Bara för man inte väljer det mest ofärgade och korrekta apparaterna så betyder inte det att man är emot vetenskap. T ex jag, jag har en medvetet färgad rörförstärkare, som jag vet påverkar ljudet. Men ändå är jag för vetenskapen.