Chris_Lymme skrev:Nå, nu var det inte Öhman utan Max Headroom som jag diskuterade underkännande av hörsel med.
Dessutom är det tyvärr så att många av de mest orealistiska, dogmatiska och självutnämda "objektivisterna" (som egentligen bara är tyckare) tar sin information från Öhman och övertolkar det han har skrivit.
På så sätt har Öhman faktiskt fått ett dåligt rykte i vissa kretsar trots att det han gör är bra och nyanserat.
Tack!
Trots att Öhman alltid framhåller lyssnandets betydelse brukar andra använda honom som argument för att man absolut inte ska lyssna på sin anläggning utan bara läsa mätgrafer, vilket är befängt.
Om det är som du säger så håller jag med dig. Det verkar ju helt
befängt. Vad är det för kul med att titta på grafer?
Anledningen till att vissa entusiaster ofta byter delar i sin anläggning är inte att de har lyssnat fel utan att de gillar känslan av nytt. De gillar att ändra ljudet lite för att göra det intressant igen.
Jag håller nog med dig om det, men menar också att det bara är en
version av samma sak. Det vilar ju på föreställningen att "ljudet"
skapas av anläggningen, och att man kan byta ljud genom att byta
anläggning.
Jag tror att det är förnuftigt att göra sig av med den föreställningen,
och istället fokusera på fonogrammet. Att börja se fonogrammet som
det paketerade ljudet. Det som sedan kommer ut ur apparaterna är
fonogrammets information i akustisk form - förhoppningsvis så lite
skadat som möjligt av apparaterna.
Då inser man kanske att det faktum att man var "trött på ljudet" snarare
kanske handlade om att man var "trött på färgningen" - för av "ljudet"
är det ju bara färgningen som tillhör apparaten, resten tillhör ju fono-
grammet!
För det mesta tar det lite tid att märka att det faktiskt finns en färgning
där. När man valt ut apparaturen med "lyssna och tyck-metoden" alltså.
Någonstans mellan en månad och ett par år eller så. Vanligaste kanske
ett halvår.
Vissa lägger sina pengar på bilar, kläder eller golfklubbor. Andra lägger sina pengar på hifiutrustning. Varför skulle det vara värre att byta sin CD-spelare för skojs skull än att byta sin bil, vinterjacka eller golfbag trots att man egentligen inte behöver?
Det är inte värre i någon universell mening - alla som gör något de gillar
är att gratulera. Men om de i själva verket hellre hade velat "komma
fram" någon gång är ju sitiuationen annorlunda. Då är de inte hjälpta
av att få "goda råd" som säger att de skall lyssna och tycka, och sedan
ångra sig var sjätte månad och börja leta nytt igen då de känner att de
fått nog av att lyssna på den apparaten.
Byta apparater istället för att byta musik. Njae... Inte min grej i varje fall.
Byteskarusellen inom hifi är ju ganska bra, faktiskt eftersom många får möjlighet att köpa prylar begagnat till ett bra pris samtidigt som den som säljer kan finansiera sina nya inköp med hjälp av de gamla.
Jag tror att kunskap och frihet är bra. Kanske är de till och med förut-
sättningar för varandra?
Byteskarusellen är bra för branschen, och bra även för den som gillar
att åka i den! (Person typ B)
Den som blir illamående av dess snurrande, och bara vill komma fram,
kanske inte är lika road av att allting hanteras tumregelmässigt, och
att standardsvaret "tycker du att det är bra så är det bra" i all sin
innehållslöshet, tvingar dem kvar i karusellen när de inget hellre vill än
att hoppa av.
Tycker därför att det är bra om det finns också andra synsett, som
kanske bättre passar andras visioner och drömmar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).