Nu blir det fortsättning. Jag har jobbat hela kvällen och natten igenom med detta inlägg. Inte världens kortaste. Undrar om ni orkar läsa?
… På 70-talet pressade man från Sonabs högsta ledning med Dr. Hans Wagner i spetsen Civ. Ing Stig Carlsson extremt hårt för att få den magiska nyckeln av Stig till en marknadsföring som förklarade varför man ska köpa just Sonabs nya högtalare; d v s OA 12, 14, 116 och 2212. Stig hade svårt att tampas med Hans. Stigs krav på respekt av titlar var nu vänd emot honom själv eftersom Hans Wagner dels var 5 år yngre än Stig dels hade en överlägsen utbildning jämfört med Stig, även inom teknik som var Stigs käpphäst. Filosofie Doktor från MIT smäller faktiskt högre än Civilingenjör från KTH. Själv bryr jag mig inte om titlar men för Stig var det viktigt och det var så på den tiden.
Jag vet själv hur det var att prata teknik med Hans Wagner som i grund och botten är Civilekonom och har ekonomi som inriktning i sitt professionella liv. Då vi pratade mitt patentärende på 90-talet fick jag skärpa mig till det yttersta och det räckte knappt till. Hans var den som skärskådade allt och kunde därefter sätta ihop teorierna på ett ur konsumentens synvinkel vettigt sätt och paketera tekniken på ett folkligt och vardagligt sätt så att det enkelt kunde förstås. Jag lärde mig en del under samtalen med Hans, d v s jag lärde mig inte bara av Stig.
Inför den nya lanseringen under 70-talet skulle Stig förklara vad det nya Carlssonljudet var för nåt? D v s efterföljarna till det rundstrålade ljudet. Dom nya var ju egentligen bastarder d v s ett mellanting till Carlssonljudet och det gängse direktstrålande tjafset som man tidigare en gång för alla helt hade dömt ut. Det hade varit spännande och säkert lärorikt att ha fått ta del av dessa konversationer.
Existerade det då ett ”gammalt” Carlssonljud? Ja, så kan man kanske uttrycka det om man vill men faktum är; det existerade
*Carlssonljudet* med stort
C.
Nånstans mellan 1969 och 1972 gjordes det en marknadsundersökning i Sverige där man frågade flera tusen slumpvis utvalda personer om de kunde namnge 3 högtalarfabrikat. Carlssonhögtalarna kunde mer än 70 % namnge. Därefter kom Philips med ungefär 30 %. På 3e plats kom något obskyrt litet obetydligt källarmärke på under 3 %. Jag tror det var Bang & Olufsen
Jag raljerar lite för att illustrera den totala dominansen som Stig Carlsson med sitt
Carlssonljud hade. B&O är nog förstående.
Det var Jon Idestam-Almqvist som nämnde rapporten för mig i början på 70-talet. Då hade han stereoaffären IDEA bakom skatteskrapan på söder. Det stod; 1a plats, Carlssonhögtalarna, sen stod det ofta; 2a plats, Philips gör väl också högtalare, eller? Det var bara Carlsson som gällde. Folk gissade ofta på Philips. B&O då? Tja, dom gjorde TV, men högtalare?
Idag finns det en motsvarighet inom kaffe. Nämn 3 kaffemärken ska ni få se. På 1a plats utnämner jag självsvåldigt
Ge-a. Klarar ni inte detta så får ni lagens strängaste straff, nämligen livstids tedrickande
I Sverige hade Stig Carlsson oinskränkt och total dominans inom högtalare och ljud och sen helt plötsligt som över en natt var filosofin annorlunda och främmande. Den natten skulle ju komma i och med att dom nya broschyrerna skulle distribueras ut för den efterföljande 70-tals serien, nämligen OA 2212, 116, 14 och 12.
Nu skulle det helt plötsligt heta att kvoten mellan direktljud och reflekterat ljud har ökat d v s mer direktljud än tidigare och det rundstrålande ljudet var en saga blott men det var ju just denna saga som var det berömda
Carlssonljudet.
Vad var det då som hade ändrats? Och vad var det som redan var känt?
Tidigare ”sålde” man helt enkelt inte högtalare d v s Carlssonhögtalare, utan man marknadsförde och sålde ett ljud d v s
Carlssonljudet medans Carlssonhögtalare expedierades till konsument eftersom de var dom enda högtalarna som kunde åstadkomma Carlssonljudet och dessutom var de patentskyddade.
I broschyrer inledde man med ”När vi nu presenterar ‘
Carlssonljudet’, …” och man avslutade inledningen med ”’
Carlssonljudet’ finns hos fackhandlarna.”
Det hette ”
Carlssonljudets utveckling”, inte ”Carlssonhögtalarnas utveckling”. Det lanserades som ”Nu kommer
Carlssonljudet”, inte som ”Nu kommer Carlssonhögtalarna”.
Detta var ett fullt medvetet sätt att införa begreppet
Carlssonljud i folks undermedvetna.
De som började detta heter Gunnar Lindell och Jöran Fredberg som genom Aktiebolaget Sonab 1966 förvärvade ensamrätten på Stigs ortoakustiska högtalare. (Ortho med h är engelska)
De visste en sak: Folk ville (och vill fortfarande) inte ha högtalare - man ville ha ljudet d v s
Carlssonljudet.
I den senare Sonab broschyren, där Sten Broman är på framsidan och följande sidor beskriver hans Sonab anläggning med OA 6 typ 2 högtalare, finns i den beskrivande ljuddelen följande överskrift
Carlssonljudet:
Där står det bl a … ur alla dessa försök kom efterhand en insikt: Stig Carlsson insåg hur man skulle kunna göra högtalare utan högtalarljud. ”
De felaktigheter i ljudåtergivning som brukar kallas högtalarljud, är egentligen ganska självklara följder av den utformning högtalare hittills haft”, skrev Stig Carlsson i en facktidning.
Högtalare utan högtalarljud, det är det Som Stig Carlsson lyckats få fram.
Sidan därpå är överskriften: ”Detta måste du ha för att få
Carlssonljud.”
Efterföljande sida är: ”För musikvänner om
Carlssonljud:” Här berättar Stig Carlsson själv om sina forskningsresultat inom området ljudåtergivning och hans första överskrift är
Carlssonljudet.
Den observante kanske redan har uppmärksammat den dualistiska motpolen till Carlsssonljud. Ja just det; högtalarljud. Så var det i Stigs värld.
Det finns en broschyr som faktiskt heter
”De felaktigheter i ljudåtergivning som brukar kallas högtalarljud, är egentligen ganska självklara följder av den utformning högtalare hittills haft”. Den tror jag är den första broschyren som gjordes med OA 6 typ 2 och OA 5 typ 2 samt V1 och OA 4.
Här beskriver Stig Carlsson själv filosofin bakom sina högtalare och överskriften är ju naturligtvis Carlssonljudet. I denna broschyr fanns Skivspelaren Sonab 75 S som tillverkades i Japan av Yamaha.
I den broschyren står: Fram tills dess hade endast en rundstrålad högtalare, byggda med Stigs principer, förutsättningen att återge en god återgivning av musikaliska klanger enligt Stig och detta sammanhänger med vår hörsels sätt att fungera och kan inte mätas med mikrofon men väl demonstreras vid lyssningsprov.
Så stod det i Sonabs tidiga broschyrer och denna text var Stig överens med. Det inträffade faktiskt ibland att Stig var nöjd
I en annan broschyr står det: ”Med konventionella högtalare: Diskantljudet ”i en stråle”. Full-ljud i skarpt avgränsad stereozon. Med Carlssonhögtalare: även diskantljudet sprids i hela rummet. Full-ljud i vidgad stereozon.”
Här var det inte tal om annat än att man fick bättre och naturligare stereobild med det rundstrålade Carlssonljudet.
Nu kommer jag till nånting jätteroligt
Långt innan Linn var påfunnet hade Sonab en liten Skivspelare som hette
Sonab 67 S. Den marknadsfördes med dessa ord:
Skivspelaren som tål att du stampar takten Stampa takten? Ja vad säger man? En gång i tiden då Bengt Andersson och jag hade Ljudbutiken AB var det jargong att kalla en herre för Igor Teufelschwanz. Nånstans i nån hifiblaska hade vi läst om denne beryktade person, Teufelschwanz alltså. Han byggde nån skivspelare stod det. Så jag säger, Igor Teufelschwanz släng dig i väggen. Jag får nog ställa in min resa till Scotland
Förresten, var det inte nån mus som pep på denna tråd? De va nåt me snömos o nån som va först.
Tillbaks till
Carlssonljudet.
Under den tiden som Dr. Hans Wagner var VD på Sonab skrev Stig en text. I den kan man läsa följande:
”Förhållandena vid höga frekvenser är mera komplicerade. Om man tänker sig en högtalare som är helt utan riktverkan vid alla frekvenser – dvs. ett litet klot som "andas" med hela ytan – och mäter dess tonkurva framför ett reflekterande plan finner man utsläckning inte bara när skillnaden i vägsträcka mellan direktljud och reflekterat ljud är 1/2 våglängd, utan även när den är 1 1/2, 2 1/2, 3 1/2 etc. våglängder. Och när skillnaden uppgår till helt antal våglängder förstärks direktljudet av det reflekterade ljudet. Allt vid olika frekvenser beroende på i vilken riktning ut från högtalaren mikrofonen befinner sig.
Motsvarande täta följd av utsläckning och förstärkning uppträder redan utan något reflekterande plan, om man försöker mäta tonkurvan hos en kombination av flera diskanthögtalarelement på avstånd från varandra, exempelvis diskantdelen hos högtalarna OA-5 och OA-6. Gör man om tonkurvemätningen i ett normalt bostadsrum, där väggar och tak bidrar med reflexer, finner man en ännu tätare följd av snabba pendlingar hos tonkurvan. Om man då lyssnar på ett långsamt frekvenssvep från 2000 à 3000 Hz och uppåt och kanske vrider på huvudet eller rör sig, finner man att ljudfältet i rummet från OA-högtalarnas diskantdel, sådant vår hörsel uppfattar det, ej uppvisar de pendlingar som mikrofonen registrerade hos tonkurvan. Med ett ensamt, framåt- eller uppåtriktat diskanthögtalarelement brukar emellertid tydliga, ibland störande styrkevariationer i snabb takt höras, trots att tonkurvan i ekofritt rum kanske är helt jämn. Den stora mängd olika ljudriktningar som uppsättningen högtalarelement i OA-högtalarnas diskantdel tillsammans med sina olika spegelbilder åstadkommer, medför tydligen att ljudfältet i ett normalt rum blir bättre diffuserat än vid högtalararrangemang av ordinär typ.
En realistisk behandling av högtalaråtergivningens tonkurva måste utgå från iakttagelsen, att – vid snabbt föränderliga ljud – hörseln integrerar direktljudet och det reflekterade ljudet inom ett visst tidsintervall, som kan antas uppgå till 30 à 50 millisekunder. I ett rum av bostadsrums storlek nås lyssnaren inom detta tidsintervall av ljud härrörande från i runt tal 100 olika riktningar ut från högtalaren. Normalt sänds låga frekvenser i alla riktningarna, medan antalet riktningar som även överför höga frekvenser beror på högtalarens riktningsmönster vid höga frekvenser och på placeringen av dämpande rumsinredning och varierar mellan ett fåtal och några tiotal. När tillräckligt många riktningar ut från högtalaren överför hela tonfrekvensområdet, blir återgivningen lika till alla lyssnarplatser i rummet och högtalarens tonkurva, uppfattad av hörseln, överensstämmer då nära med tonkurvan för högtalarens totala ljudflöde.
Vid upptagningen kan hänsyn tas till det tidiga reflekterade ljudets betydelse för de olika instrumentljudens klangfärger, för klangernas tidsförlopp och för de rumsliga informationerna genom att placera mikrofonerna så, att de förses inte bara med direktljud utan även med tidigt reflekterat ljud i tillräcklig omfattning.
Vid återgivningen kan hänsyn tas till det tidiga reflekterade ljudets betydelse för lyssnarens rumsliga och sinnliga upplevelse av ljudet – bl.a. intryck av fyllighet och värme, glans och lyster – genom att förse lyssnaren inte bara med direktljud från högtalarna utan även med tidigt reflekterat ljud från återgivningslokalens väggar och tak. (En motsvarande verkan kan alternativt uppnås med hjälp av fördröjt ljud, utsänt av högtalare på båda sidor om och bakom lyssnaren.)”
Snacka om att vara tidigt ute med surround tankar och tidsfördröjning. Vad säjer man åt det? Släng dig i väggen Dolby. Usch då, nu kan jag inte åka till USA heller
Åter till Stigs text:
”Ljudutbredningsförhållandena från högtalare till lyssnare i
återgivningslokalen lägger grunden för lyssnarens rumsliga upplevelse av ljudet och påverkar hörselns interpretation av de rumsliga informationer, som tidigt reflekterat ljud från
upptagningslokalen kan ha tillfört upptagningen.
Med hjälp av tidigt reflekterat ljud från
återgivningslokalens väggar och tak kan de rumsliga informationer, som tidigt reflekterat ljud från
upptagningslokalen eventuellt tillfört upptagningen, skapa intryck av rumsligt levande återgivning. Mängden tidigt reflekterat ljud från
återgivningslokalen beror både på
återgivningslokalens akustiska egenskaper och på högtalarnas riktningsmönster. Den rumsliga upplevelsen av ljudet påverkas dessutom av ljudmynningarnas placering i lokalen.”
Detta är Stigs egna ord mina vänner och detta var det beryktade
*Carlssonljudet*. Stig beskrev i detalj varför högtalaren var konstruerad på just detta sätt med specificerade vinklar och avstånd till väggar och antalet diskanter d v s 4 stycken. Broschyrer och undervisningsmaterial var fenomenala, glasklara, övertygande och i princip everlasting. Det var alltså i första hand OA 5 och OA 6 det gällde. Carlssons elementplacering sedd ovanifrån ingick till och med i Sonabs logotype.
Sen hände det.
Så helt plötsligt över en natt var alla gamla teorier förkastade och nu gällde något helt nytt som Stig dessutom inte riktigt kunde förklara varför på ett övertygande sätt. Logotypen ändrades, det var bara namnet Sonab kvar.
Carlssonljudet var borta och därmed också den Stig Carlsson som man hade lanserat.
Sonabs VD Dr. Hans Wagner diskuterade nätterna igenom under år med Stig men kunde aldrig ro skutan i land. Den där enkla självklara ljudformeln kom aldrig fram. Hans Wagner hade familj och Stig tog alldeles för stor del av Hans familjeliv. Här var det två giganter som diskuterade och den totala frustrationen som ibland infann sig tärde.
Till slut, inför den nya lanseringen, var man tvungen att skriva nåt i de nya broschyrerna. I broschyren stod det: ”Se på dina händer så förstår du varför.” Det var Stereo hit och höger/vänster dit, d v s bara en massa dravel. Jag kommer ihåg första gången jag såg broschyren, jag tittade på mina händer, som det stod att man skulle göra, men jag förstod inte vitsen utan jag skrattade åt idiotin och undrade om de hade blivit tokiga på Sonab, inklusive Stig. Det var som ett dåligt skämt. Detta var ju Stigs officiella intrång i stereofonins värld så att säga och det var tämligen misslyckat.
Eftersom även de tidigare rundstrålade högtalarna var anpassade för stereo enligt marknadsföringen så var det ju inget nytt i de nya broschyrerna, annat än att det gamla konceptet i så fall måste ha varit fel.
Marknadsföringsavdelningen fick ta emot mycken skit för detta men de fick ju aldrig den där nyckeln av Stig som de behövde för en övertygande lansering. De ville veta varför Stig i och med den nya serien frångick det rundstrålande ljudet d v s
Carlssonljudet men svaret kom aldrig på ett övertygande sätt.
Nytt försök gjordes, Dr. Hans Wagner var för länge sen ute ur bilden. Nästa broschyr kom. Nu hette det:
Ljudet är inte bara direktstrålande. Inte bara rundstrålande. Utan både och.
Ljudet reflekteras av väggar, tak, möbler, textilier. Fyller upp hela rummet. Ger musiken rymd och djup. Ljudet finns där som om hela rummet svävar i musik.
Mer än så här stod det inte om Carlssonljudet som egentligen inte längre marknadsfördes. Ordet Carlssonljudet kom aldrig tillbaks i någon av Sonabs kommande broschyrer som jag har sett. I denna Sonab broschyr hade Carlssonhögtalarna mindre än en tredjedel av ytan och det var mest bilder och nästan ingen text i jämförelse med tidigare. Nu var det högtalare som marknadsfördes som en del av ett hemelektroniksortiment som vilket annat märke som helst. För den intresserade kan jag nämna att Nakamichi gjorde Sonabs kassett däck.
Kort summering:
Carlssonljudet som var rundstrålande lanserades på 60-talet och i början av 70-talet så resolut och absolut övertygande som SANNINGEN själv så att den nya 70-talsgenerationen Carlssonhögtalare stöp på grund av Sonabs egen gamla och förträffliga lansering. Om dom gamla Carlssonhögtalarna var perfekta och fullbordade och utvecklade enligt den mänskliga hörseln, hur kommer det då sig att de nya är mer perfekta? De är ju inte ens rundstrålande, precis som om våra öron skulle ha ändrats eller som om det skulle vara en modenyck med olika Carlssonljud. Vi som var närmast Stig tyckte allt var bra, men alla andra…?
Carlssonljudet var ett rundstrålande ljud. Helt plötsligt skulle det inte längre vara rundstrålande. Varför då? Och hur skulle detta marknadsföras?
Det bästa sättet att lära sig är genom repetition har jag hört, därför kan min text kanske bli lite tjatigt ibland men det får ni stå ut med
Jag kommer så småningom då jag får tid att från en annan synvinkel sammanställa annan text från Stigs samtliga broschyrer som är etter värre än det jag skrivit här och det är stringent och helt emot alla direktstrålade högtalare som ju saknar ”di tidiga reflexerna”.
Trovärdigheten i Carlssonljudet fick sig en rejäl törn. Var de gamla Carlssonhögtalarna felkonstruerade eller inte? Sonab hade oerhörda problem med att marknadsföra 70-talsserien. Det finns dom som försöker förtränga detta genom att baktala alla andra utom den ”missförstådde” Stig men de har i mina ögon fullständigt fel. Det är dessutom att göra hela Carlssonfilosofin en björntjänst. Egentligen ganska tragiskt, men nu är det historia.
Förstår ni att i Sverige hade Stig Carlsson total dominans inom högtalare och senare helt plötsligt som över en natt var filosofin annorlunda och främmande.
Jag vill passa på att per dags datum ge min egen ståndpunkt:
Stig hade… Fortsättning följer
Undertecknat
Peter Steindl
av RogerGustavsson » 2007-11-28 12:09 
