celef skrev:effektkurvan ska vara hyfsat rak.
hur mäter man den?
Det beror på hur effektkurvan definieras, jag är inte helt säker på om det finns någon definition som är allmänt vedertagen för de jag hittat i litteraturen stämmer inte med varandra. D'Appolito beskriver en metod i boken "Testing Loudspeakers", men den metoden verkar fel enligt mig. Ett annat sätt är att placera högtalaren utomhus och mäta i en förfärlig massa riktningar. Ett tredje sätt kan vara att placera den i ett efterklangsrum.
dels ogejtat i rummet i några olika punkter för att få till en effektkurva som passar. Här kan man se om det är lagom fasförskjutning mellan de olika elementen kring delningarna, så att det inte blir toppar eller dippar i effektkurvan.
Jag inser att jag förenklat det jag skrivit. Jag mäter alltså effektkurvan i lyssningsrummet. Det som händer då (bland annat) är att resultatet blir viktat beroende på vilken riktning ljudet strålat från högtalaren. Det som gått ned i mattan får t.ex. en lägre vikt än det som gåt upp mot det hårda betongtaket.
Nu anser jag emellertid att det kan vara vettigt att göra så. Det behöver ju inte bli samma klang på två högtalare med samma effektkurva. Antag att den ena i ett visst register strålar mycket upp i taket men väldigt lite ned i golvet. Den andra högtalaren strålar i samma register lika mycket i taket som i golvet på så sätt att summan blir densamma som för den förra högtalaren. Mattan absorberar då mer i det givna registret så att resultatet blir annorlunda i det givna rummet. Det blir alltså egentligen ingen mätning av effektkurvan om man mäter i sitt lyssningsrum, utan en viktad sådan.
Man bör också vara medveten om vilka förstärkningar som blir p.g.a. högtalarens och mikrofonens närhet till väggar och golv och man bör tänka igenom vilka man bör kompensera för och vilka inte. En uppmätt rak tonkurva i lyssningsposition behöver inte vara (och är nog inte) något att eftersträva.
Egentligen skulle jag nog behöva komplettera med utomhusmätningar också. Det skulle lära mig mycket om hur rummet påverkar tonkurvan tror jag.
det där låter klurigt, får man inte in en massa "skräp" i mätningen som inte alls beror på högtalaren utan mer av placering av den? är inte hörseln tidskänslig så att gejtade mätningar måste till om du mäter i ett rum, ogejtat funkar väl bara för att kolla bas+rummets funktion, eller tänker jag fel nu?
Det beror på vad man menar med skräp. Ibland kan man ju vilja ha med även reflekterat ljud.
Jag vet inte riktigt vad du menar med att hörseln är tidskänslig. Det är sant att hjärnan tolkar ljud olika beroende på när de kommer, men det är inte sant att reflexer som kommer senare än direktljudet sållas bort och inte påverkar lyssningsupplevelsen.
Det här med att relatera ljudkvalitet med mätningar kan vara lite lurigt, men saker som kan få det att låta dåligt utan att det syns direkt i mätningar är t.ex. resonerande filter. Imho kan det låta påträngande (inte alls undersökt noggrant).
mitt absolut vanligaste mätfel är utan tvekan att ljudet blir "överdämpat", livet i musiken tvärdör - å det händer alltid när jag försöker komplicera till filtret. smalbandiga tonkurvejusteringar tycker jag alltid ha straffat mig, då låter en rimigt imperfekt tonkurva mer riktigt.
Jag vet inte alls vad det kan bero på, det du kallar för överdämpat. Men jag använder inte heller smalbandiga tonkurvejusteringar i filtret. Det har jag aldrig fått till på ett bra sätt.
Edit: Och antalet komponenter: ca 25 tror jag det blev. Branta filter överallt.
å shit, antingen är du riktigt duktig eller så låter dina högtalare skit, men jag tror på det förra!!
Nix, jag tror inte jag är så bra, men har lite svårt att släppa det innan jag blivit nöjd... Filtren liknar 18dB/okt bw (men mina grenar sjunker drygt 4dB i delningen, för att inte få topp i effektkurvan, det lobar lite svagt uppåt), så man får tänka till lite när man justerar. Flyttar man t.ex. diskantens -3dB-punkt uppåt så kan det faktiskt bli en top on-axis mitt i delningen, o.s.v. Men med mycket mätningar och experimenterande så går det.
