subjektivisten skrev:perstromgren_inaktiv skrev:Var det inte Ingvar som skrev en artikel om just detta i Molt för en massa år sedan? Jag vill minnas att han hade en lista med vinyl-fel som kunde upplevas som förbättringar. Jag har för mig att han skrev något om att skivspelarmuller lätt kunde förväxlas med den "värme" som en kyrkas akustik ger och därför skulle upplevas som bättre än digital överföring.
Någon som har den tidningen som kan lista vilka vinylfel som kan upplevas som förbättringar? Eller kommer kanske Öhman ihåg det själv?
Antar att kanalseparationen påverkar så man kan uppleva större rymd än vad som är på skivan.
Några vinylfel:
Klart hörbar dålig kanalseparation
Basregistret ofta ingraverat i mono.
Krokig frekvensgång- ofta med flera decibel, ibland med över 10 decibel= mycket hörbart.
Mycket hög dynamisk distortion, flera % vid FF utbrott. ( inte olikt verkliga instrument, dock )
Hög harmonisk distortion
Dåligt signal/brusförhållande
Rumble från lager/motor påverkar hörbart.
Drivremmen kan påverka, vid remdrift.
Återkoppling av ljudvågorna till skivspelaren, påverkar hörbart.
Smuts på nålen påverkar.
Dålig nålgeometri påverkar negativt.
Sämre ljudkvalitet på innerspåren
Slitage av skivan gör att ljudet låter " trevligare" ju mera man spelar den ! ( Dynamiken avmattas- från glaskross till madrass, om jag spetsar till det ).
Distortion från pickupens magnet/spolsystem påverkar negativt.
Statiskt och dynamiskt svaj försämrar ljudet, ofta hörbart.
RIAA konstruktioner som inte är korrekt utförda påverkar hörbart, negativt naturligtvis.
Brum och brus kan tas upp lättare vid vinylavspelning än cd.
Mastringen till vinyl har genomgått en A/D-D/A omvandling ända sedan 80-talet- inte många analoganhängare vet detta, nåja, de flesta på faktiskt.se borde veta, förstås.
Ja, dessa är några av vinylmediats tillkortakommanden, det finns några till som jag inte orkar räkna upp, men de ovanstående är vetenskapligt verifierade och inget hokuspokus alls.
Alla dessa grava brister i det analoga systemet, kan naturligtvis upplevas som subjektiva förbättringar för individen. Det är inte förrän man jämför med masterbandet man märker att cd- låter, ofta, identiskt som detta, vilket vinylskivan absolut inte gör.
En fördel med vinylmediat är att det ofta är något mindre komprimerat vid mastringen än cd-mediat- vilket inte har något som helst med själva systemets förträfflighet ifråga. detta handlar ju uteslutande om mastringen ( Som låter identiskt som masterbandet på cd:n, om ingen " förstörning" har införts.
Cd- mediet saknar dessa brister men har två begränsningar: Begränsad bandbredd samt begränsat signal/brusförhållande.
Jitter var ibland förut eventuellt en kanske hörbar begränsning, men det kan diskuteras om det inte var är kraftigt överdrivet, eftersom "urtidsdinosaurien " PCM 1 från sony inte ens fick självaste Ivor Tiefenbrun att peka ut den som hörbart försämrande i signalkedjan, detta var ju långt innan den sk. " Jitter" problematiken började cirkulera i kommersiell hifipress, dock något senare än "kabelhokuspokusproblematiken"
Cd-mediat hackar inte heller upp musiken, dvs, " gör köttfärs av oxfile" som påstås av många anhängare av vinylmediat.
Om ni har invändningar mot de ovan nämnda bristerna i analogmediat, var vänlig och debatera sakfrågorna, inte gå till personangrepp som en del av er analoganhängare brukar- det skulle uppskattas.
V. H. Richard.
Frågan tex när det gäller de mera harmoniska distortionsformerna och annat som kan anses vara fel, är om det man ändå "upplever" som tex förbättringar inte också är det. Tycker jag att jag trivs med ett visst ljud så gör jag ju det!? Eller?
