Från 10 till Ä (Ljudbäverns CD-resa)

[soundbrigade]

Gabriel spelade in ytterligare en version med bara piano till hitsamlingen Shaking the Tree, och live kör han den alltid med bara piano som ackompanjemang.

Peter Gabriel - Shaking The Tree. Här kommer den strax .... Skulle väl köpt SO men det blev den här istället. Gillar hans lugna låtar bäst som Family Snapshot, Mercy Street, Don't Give Up. Har hört någon version av den sista där han gör en duett med Skinhead O'Connor - FÖRSKRÄCKLIGT!!!!!

Om Exposure måste jag bara nämna att jag gillar de där inklippta citaten av indiska (?) lärda.

Peter Gabriel - Passion, musiken till Martin Scorseses film The Last Temptation Of Christ. Fruktansvärt suggestiv musik. Svårt att spela på låg nivå - tur att hustrun är ute, hon ogillar skarpt all musik som låter arabisk (blir så när man bott i muslimska diktaturer). Den här ska jag se till att få med på ljudträffar. Fan va bra! Det här är en av de REALWORLD-plattor någon pekade ut förut.

[soundbrigade]

Peter Gabriel - Us. En bra Peter Gabrielskiva.

Grateful Dead - American Beauty.
Grateful Dead - Live/Dead. En sagolik skiva. Inledningsspåret -
Dark Star är en riktig rysare. Runt 3 minuter på studioalbumet och 20 minuter på scen - där var de rejält pårökta.



Bo Hansson - Sagam Om Ringen - Förlängd Omixad Version. Lagom trevlig orgelmusik.

[soundbrigade]

Hansson deWolfe United - 1979-1986. Riktigt trevlig musik, tycker jag. Somligt är lite klichéigt medan annat är mycket trevligt. Gillar inte Best Of-plattor men kände att det här var en bra kompromiss och gav mig tillfälle att lyssna mer på något jag inte var så förtjust i på 80-talet.

Hann också med:
Hansson & Karlsson - otitlad. Jag vill minnas att någon anat att den fanns i samlingen. Brötig musik. Om Hansson deWolfe vuxit till sig kan jag nog säga att att H&K gjort tvärtom. Så här jobbigt lät det inte när jag var ung.

[soundbrigade]

Min favoritsångerska - Annie Haslam - med riktig guldröst. Dock tycker jag hennes prestationer är bättre i den grupp där hon ingick (Vilken?). Eller mer korrekt, bättre låtar och arrangemang.

Annie Haslam - Annie In Wonderland. Producerad av dåvarande båjfränden Roy Wood. Kul platta som varit kuligare (och bättre) om inte Roy överproducerat den. Han spelar nästan alla instrument (hellre än bra).
Annie Haslam - otitlad. Lite smörig platta som påminner en del om Elkie Brooks. Här finns goda covera av både Moonlight Shadow och Whishin' On A Star.
Annie Haslam - Blessing In Disguise. Ja .. nä ... nja ... njäh ...Här finns en del fina stycken men det mesta är för mycket smörig schlagerpop för mig, men hon har som sagt fin röst.

[soundbrigade]

Jon Hassel/Brian Eno - Possibly Music. Jon Hassel spelar trumpet på denna besynnerliga platta som i mycket påminner om Michael Brooks. Det är en besynnerlig mix av world music och minimalistmusik. Helskönt om än lite krävande.


Fan, är det trumpet han spelar verkligen ....

[soundbrigade]

Roger Hodgson - Rites Of Passage. Liveplatta med en riktigt trevlig musiker - vilket band spelade han???? Det finns några dåliga låtar men det mesta är snyggt och mycket välspelat. Gillar skarpt! In Jeopardy är nog plattans bästa.


OK, folks:

a) Vilken grupp sjöng Annie Haslam med i?
b) Vilken grupp spelade Roger Hodgson med i?

Svaren stoppas i ett frankerat kuvert och skickas till musikfrågan@huggbävern.he.

[OlA-68]

på a vet jag inte men på b svarar jag supertramp

[soundbrigade]

Tror det mesta av Supertramp är signerat Hodgson/Davies. Jag har en ganska ny Supertramp där Hodgson inte är med - men det märks liksom inte.

En kompis i Ryssland introducerade mig för Roger Hodgson, men jag hittade aldrig det album han hade - In The Eye Of The Storm.


Rätt svar på a) är Renaissance - en lite udda grupp, speciellt i början. Mer senare.

[Almen]

Ah, Renaissance hette de! Jag fick bara Residents i huvudet, men det visste jag var fel.

[soundbrigade]

Delar av yardbirds startade gruppen Renaissance och kom ut med två album - Illusion och Renaissance. Jag vet inte vilket som kom först, men det antyds att Illusion var #2. Gruppen bestod av Keith Relf och hans syter Jane, Jim McCarthy, Louis Cennamo och John Hawken. Gruppen hade vissa framgångar men eftersom Jim McCarthy (vill jag minnas) led av panisk flygrädsla kunde man inte turnera och gruppen upplöstes men ombildades av Michael Dunford som varit inne och stöttat gruppen tidigare.
Gruppen kom nu att bestå av John Tout, Rob Hendry, John Camp, Terry Sullivan och Annie Haslam. Annie hade en klassisk skolning bakom sig varför hon var förmögen att sjunga ut - men det tar jag upp när jag kommit till R.
Personaget i gamla Renaissance dök upp i en ny konstellation under namnet Illusion. Har lyssnat lite men det lät inte speciellt spännande.

[soundbrigade]

Nu spelas:
Hothouse Flowers - People. Upptäckte denna irländska supergrupp när de spelade pausmusik på något EM i sjung i Dublin på 80-talet. Den där festivalen för något gott med sig ibland.
Det här är en riktig supergrupp som spelar någon sorts korsning mellan jazz, blues, folk, pop, rock på en gång. Kan tänka mig att det är ett ruggigt intressant liveband. Finns en live-CD men den har jag inte än.
Hothouse Flowers - Home. Lite svagare än 2:an men marginellt.
Hothouse Flowers - Songs From The Rain. Här kommer gruppens religiösa rötter fram. Många låter andas tro och förhoppning. Fast det stör inte mig, har till och med haft den här skivan som terapeutiskt material vid behandling av svår depression.
Hothouse Flowers - Born. Ännu mer uppbyggelsemusik. BRA!!!

Gruppen spelar djäkligt bra musik, har djäkligt bra texter och det låter väldigt bra samspelat men tyvärr är mastringarna rätt usla - förvånad?!


Hothouse Flowers - Inty Your Heart. Mera bra Hothouse-musik. Den sista i samlingen, fattas ett livealbum då bara.

[soundbrigade]

Denne besynnerlige man fick ge namnet till ett lika besynnerligt band från Chicago - H P Lovecraft. Lovecraft är skräckens mästare Nr 1 med sina gräsliga historier om gammal lurande ondska under jordens yta - Cthulhu.

Men Chicagograbbsen som flyttade till SF var varken onda eller lurande, de spelade riktigt skön psychedelia helt enkelt.

HP Lovecraft - Live May 11, 1969. Liveplatta inspelad 11e maj ... ja ... Det står att deras kvaliteter märks bäst på denna liveplatta i motsats till de två studioalbum som också kom ut (innan gruppen splittrades och/eller omformades). Dock tycker jag nog att deras andra skiva är häftigast även om inledningsspåret på den här - Wayfaring Stranger är otroligt stark.
HP Lovecraft - Two Classic Albums. CD med gruppens två första (se ovan) album. Ska man åt de riktigt riktiga flumlåtarna ska man lyssna på 2a halvan (HP Lovecraft II) där det spelas Cthulhu-inspirerad musik som At the Mountains of Madness och Keeper of the Keys.
Kan bara nämna att det här gillar jag skarpt!

[soundbrigade]

George Friedrich Händel - Wassermusik. Blandad kompott av Händel. Jag har, märker jag, lite svårt för klassiska klanger. Operor (Tjajkovskij) går an (går mycket bra an). Men mycket av den klassiska musiken låter mer som ett evigt vevande.

In Spe - Typewriter Concerto in D. Estnisk knasmusik från 1985. Ganska kul platta med annorlunda idéer. Rekommenderas.

[paa]

Min favoritsångerska - Annie Haslam - med riktig guldröst.

Tycker du hon når upp till de skandinaviska topparna, som Sjöholm och Kyrkjebø?

[soundbrigade]

Tycker du hon når upp till de skandinaviska topparna, som Sjöholm och Kyrkjebø?

Vet jag inte. Lyssnar inte på dem, och tycker därmed att Annie är bäst.

[soundbrigade]

Februarilov, och plusjobbande lärarinnan fru (eller ska man säga fröken??) SB är hemma - jag kommer snart till K som i King Crimson ...

Det blir till att ta det lugnt. Fick låna tre styck Heroes del Silencio - spansk rock - av Hummern (var det väl?). De ligger rippade på hårdisken just nu - har inga CD-skivor hemma.

Hur som helst, nu spelar jag Iron Butterfly - Live. Iron Butterfly utgjorde ett av de första skivtillskotten för lääääänge sedan. Föräldrarna köpte hem Ball åt mig. När jag lyssnade då och när jag lyssnar nu tycker jag att det här är bra rock. Inte så spretig och kantig som amerikansk rock låter för mig. Fast det är 60-tal. Har lagt till just Ball och In-A-Gadda-Da-Vida till min önskelista. Låten In-A-Gadda-Da-Vida finns med på den här live-plattan. MUMS!

[soundbrigade]

It's A Beautiful Day - It's A Beautiful Day. Bra musik från flowerpower-eran i SF. Hade en liveversion av White Bird på en 3-LP från Fillmore Wests sista dagar.
Jethro Tull - Aqualung. Gillar den här plattan skarpt. Musik som har vuxit på något sätt. Månfa favvolåtar här och jag älskar Ian Andersons uppgörelse med "the bllody church of England".

[Almen]

Sitting on a park bench
Eying little girls with evil intent

Jo, den är ruggigt bra.

Men jag väntar på KC.

[soundbrigade]

Misstänker att det blir en paus medan jag lyssnar på Hummerns Heroes del Silencio - hustrun har sportlov....

My God är härlig med. För att inte tala om draget i Locomotive Breath. PFM har gjort några gräsliga covers, kommer senare. King Crimson har ju en egen tråd, men ska givetvis lyssnas igenom snart.

[Bill50x]

När du är klar med genomlyssningen kan du väl lägga ut en komplett spellista så man slipper bläddra sig igenom en massa trådsidor?

/ B

[soundbrigade]

Du menar hur .... räcker det med en lista med artist och album? Inget speciellt format??

[PekkaJohansson]

Soundbrigade skrev:

Har hört någon version av den sista där han gör en duett med Skinhead O'Connor - FÖRSKRÄCKLIGT!!!!!

Det var Kate Bush som sjöng duett med Peter Gabriel på "Don't Give Up" - inte Sinead O'Connor.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Almen]

Fast Lautbrigade skrev "någon version", så han kanske har gjort den med Sinead också?

Med henne gör han Blood of Eden, i alla fall. Bra låt, men dålig video.

[soundbrigade]

Det var Kate Bush som sjöng duett med Peter Gabriel på "Don't Give Up" - inte Sinead O'Connor.

Han har gjort den med Sinead också - en liveplatta eller konsert. Kate kan inte sjung med en så gäll och falsk röst. Det var Sinead, och det var inte en studioplatta.
Hittar att Sinead O'connor gjort Blood Of Eden, men det var inte den. Kanske de gjorde något på en MTV-gala för 20 år sedan???

Jethro Tull - Living In The Past. Blandat Best-Of och Live. De låtar som fick mig intresserad för gruppen i min ungdom finsn med; Living In The Past, Sweet Dream.
Sedan finns det saftiga härliga låtar som Dharma For One, By Kind Permission Of på live-delen.

[soundbrigade]

Nu fuskar jag. Alltmedan hustrun får njuta ska jag fila bort avsevärda mängder mässing ( ) från en plåt. De dj*a socklarna till 2A3 vill ha en håldia på 33mm men jag hade bara borr till 25mm - så trist!

Patricia Kaas - mademoiselle chante .... Trevlig sångerska från Alsace (tysk far, fransk mor). Trevlig platta - och det lär vara hennes första.

[Bill50x]

Du menar hur .... räcker det med en lista med artist och album? Inget speciellt format??

Ren textfil med artist och albumtitel vore jättebussigt.

/ B

[soundbrigade]

Patricia Kaas - je te dis vous. Inte lika bra som hennes första, men det finns starka låtar som Hötel Normandie, La Liberté.
Två plattor kvar till ... fel tre plattor kvar till King Crimson.

[soundbrigade]

Flyttade in i ateljen och spelar på mitt STC-steg och de provisoriska låddorna (HiVi M8a + philipsmellan + ringradiatorn XT25)....
Kalinnikov - Symphonies Nos 1 and 2 En Naxos-skiva HighFidelity recenserade för länge sedan. En av få klassiker i min samling. En bra skiva - gillar musiken skarpt, kanske för att den är så utpräglat rysk. Kalinnikov var en av Tjakovskijs lärjungar.
Kebnekaise - Electric Mountain. Asgrym folkrock.

[soundbrigade]

Igår spelade jag igenon Keith Tippet Group - Dedicated to you, but you weren't listening. Brittisk jazzrock med Keith Tippet vid pianot och Elton Dean, Marc Charig, Nick Evans med flera på allehanda blåsinstrument. Det finns två trummisar också. Lite brötig musik med många pärlor.
Keith Tippet skramlade också ihop en 50-mannatrupp - Centipede och spelade in en 2-LP betitlad Septober Energy. Samma sorts musik men biffigare/längre låtar och TRE trummisar. Den finns på min önskelista.

[soundbrigade]

Före 1968 - stora tomheten, mörkret, tystnaden. Stora vemodet skulle en svensk sångerska sjungit. Sedan en vacker dag spelas på radions P3 (under en timmes rock-å-pop varje em) en glad melodi som heter 21st Century Schizoid Man. Unge herr Huggbäver rycks ur sin letargiska tonårsslummer och inser att livet har börjat - NU och HÄR. Huggbäverns äldre bror som bor och jobbar i Skövde sätts att hämta hem skivan där den där melodin finns på från stora staden (Skövde). Således blir King Crimson, In The Court Of The Crimson King, den första skivan i samlingen.

Allt som tidigare strömmat ut ur radion har varit trist-trist-trist. Det här är nytt, stort, brett, vitt, djupt. Det är tungt, ddystert och svårmodigt - passande en svårmodig tonåring.

Det känns sårande att bland de 500 bästa skivorna finns inte den här med - den är ju stilbildande. Varken förr eller senare har någon vågat gå mot strömmen och utveckla sin alldeles egna musikstil och dessutom vågat ta den till nya höjder. Och idag när alla ska vara så upplysta och satsa på sig själv och hela skiten är likriktningen inom musiken värre än 1968.

King Crimson - In The Court Of The Crimson King Världens bästa platta, alla tider, alla kategorier. Om Koranen ska stå i alla bokhyllor ska In The Court stå i alla skivsamlingar. Fem otroligt bra musiker (4 egentligen eftersom Pete Sinfield bara står för texterna) - Robert Fripp, Ian McDonald, Michael Giles och Greg Lake.
King Crimson - In The Wake Of Poseidon. Inte lika vass som första. Man känner lite att KC vacklar; vart ska man gå? Vart är vi på väg? Vad gör vi nu?

När man väljer ett sådant här omslag, betyder det att man har något att förmedla: