Hur konstruerar man en "öronvänlig" cd-spelare ?

[Richard]

Detta är inte en tråd om sökande efter F/E-transparens.
Det är en tråd om den subjektiva upplevelsen av cd-mediet.
Chris Lymme och Bill 50x är t.ex. inte så förtjusta i ljudet.
Peter Stendl påstår i en annan tråd att mediet misslyckats att övertyga konsumenterna om att det är ett välljudande sådant.
Dom är inte ensamma om dessa åsikter, som det verkar.
Ja, många tycker inte om cd-ljudet. En del tycker att det låter hårt och sterilt, även om det ofta rör sig om ett mastringsproblem på skivorna.

Det finns en del firmor som försöker göra cd-ljudet mera öronvänligt, dvs. " lättare att lyssna till, även vid dåliga inspelningar ". Dessa firmor är t.ex. Audio analogue, musical fidelity, Rega, Marantz, Linn, Naim mfl.

Min första fråga är, eftersom det finns så många kompetenta audioingenjörer på detta forum- hur gör man för att få ljudet mera mjukt och öronvänligt ? ( att det innebär en objektiv försämring är jag fullt medveten om ).

Några funderingar och erfarenheter har jag dock snappat upp:

Jag har själv under 90-talet märkt att cd-spelaren Marantz:s 63:s HDAM buffert färgade ljudet på ett varmt sätt- kopplade man bort bufferten och drev den direkt med IC:n ( I/V ) innan, lät den som alla andra billiga cd-spelare, mera sterilt, eller korrekt hur man nu uppfattar det.

En annan sak jag provade var att driva I/V IC:n ( som jag bytte till opa 2604 ) högimpedivt.
I original satt det 4 st. 10 ohms motstånd i serie med strömförsörjningen, efter råd av andra moddare tog jag bort dessa och ersatte med fyra kopparbyglingar istället. Resultatet blev ett mera distinkt- och hårt ljud. På dåliga inspelningar lät det hemskt.
Ett talande exempel var min fru, som just kom in i rummet, som spontant sade: " Men vart tog musiken vägen " ?

Jag provade därefter att driva opa 2604 med 4 st. 100 ohms motstånd istället. Resultatet blev subjektivt ett verkligt fint, " flytande ljud ".
Denna modifiering fick sitta kvar ett antal år innan spelaren såldes.

Min fråga är, vad händer rent elektriskt vid högimpediv drivning av analogsteget ? Vad försämras ? Blir någonting teoretiskt bättre ?

En spelare som påstås ha en " högimpediv stömförsörjning " av analogsteget enligt John Atkinson, är cd-spelaren Rega Apollo, testad i Stereophile. Detta är ju en spelare, prisad för sitt "öronvänliga" ljud. Något jag kan hålla med om, efter ingående lyssningar.
Länk till testen:
http://stereophile.com/cdplayers/606rega/index4.html

(Det lättlyssnade ljudet från cd-spelaren ovan kan dock kanske bero på andra saker än högimpedivt drift av analogsteget..)

Ett annat sätt att få ett " annorlunda sound " är väl att skippa översamplingen samt filtrering och låta högfrekvensskräpet speglas ned i det hörbara området, såsom Pioneers " legato link" eller Wadias dito.
Klockningens eventuella inverkan har ju redan diskuterats mycket, här på forumet.

Finns det någon moddningserfarenhet från forumets medlemmar om detta ?

Vad säger t.ex. Peter Stendl, IÖ , Morello, Svante,Piotr m.fl ( som moddat/konstruerat dacar ) om detta ?

( undertecknad kan ju inte speciellt mycket alls om analog/digitalteknik, men vill lära mera )

H. Richard.

[soundbrigade]

Bara för att jag vill ha lite bevakning på något som kan bli spännande, slänger jag in en brandfackla ...

Det är ganska populärt bland en del som konstruerar egna DACar att sätta rör på utgången istf transistorer eller opampar.
Jag känner å ena sidan att ett rör (triod) egentligen inte skulle softa ljudet så som en hel effektförstärkare gör men det kanske händer något "magiskt".

[Richard]

Tja, ökad andratonsdist. är kanske öronvänligt, vid användandet av rör.
Musical fidelity använder ju denna teknik, i vissa av sina spelare.

H. Richard.

[DQ-20]

Min fråga är, vad händer rent elektriskt ? Vad försämras ? Blir någonting teoretiskt bättre ?[/i]

När man gör vad då? Det var så många trådar på en gång före din fråga.

/D

[Richard]

Min fråga är, vad händer rent elektriskt ? Vad försämras ? Blir någonting teoretiskt bättre ?[/i]

När man gör vad då? Det var så många trådar på en gång före din fråga.

/D

Jo, jag menade:
Vad händer då man driver en analogdel högimpedivt ? ( mot att köra lågimpedivt ).
Edit:Har korrigerat detta, så att det jag skriver i första inlägget blir tydligare.

Vilka andra elektriska trick kan man ta till för att få det mera åt " vinylhållet " ?
Hur konstruerar man en analogljudande cd-spelare?

H. Richard

[Chris_Lymme]

Det vore ju roligt om det fanns en enkel fix så att alla LTS-are kunde "laga" sina F/E-korrekta CD-spelare. I smyg, förstås, så att inte IÖ får reda på det.

[IngOehman]

Suck. Jag tycker jag har ett bra svar på frågan och hade tänkt att göra ett inlägg i den här tråden,
men skall man behöva stå ut med Chris_Lymmes aldrig sinande ström av påhopp så får det vara.

Varför beter du dig på det där viset?


Vh, iö

[Richard]

Det vore ju roligt om det fanns en enkel fix så att alla LTS-are kunde "laga" sina F/E-korrekta CD-spelare. I smyg, förstås, så att inte IÖ får reda på det.

Inget trollande nu Chris. Förstör inte denna tråd.

H. Richard.

[Richard]

Suck. Jag tycker jag har ett bra svar på frågan och hade tänkt att göra ett inlägg i den här tråden,
men skall man behöva stå ut med Chris_Lymmes aldrig sinande ström av påhopp så får det vara.

Varför beter du dig på det där viset?


Vh, iö

Jag ser fram mot inlägget !

H. Richard.

[Piotr]

Motstånden i serie med matningen är en del av ett lågpassfilter som filtrerar bort störningar från nätdelen. Dessa störningar kan komma från dioderna som likriktar i nätdelen till analogdelen men kan också vara störningar från andra delar i CD-spelaren.. beroende på hur dessa delar nätdel.

Efter dessa motstånd sitter det alltid en konding till jord som en energireserv nära inpå IC'n. Seriemotståndet "bromsar" strömmen som kommer in och då smiter gärna de högfrekventa signalerna i matningen ner till jord i stället för att störa IC'n på ingångarna för spännings/strömmatningen.

Ett större motstånd ger effektivare isolering från nätdelen och dess störningar men samtidigt blir energitillförseln "strypt" i synnerhet vid stora amplituder dvs. när IC'n svingar uppemot full utstyrning vilket resulterar i distortion och kompression.

Lagom är bäst således!


psst! sen kan du ju inte nämna mig i samma mening som de andra gubbarna. Dom är ju riktiga konstruktörer/ingenjörer och jag bara en glad amatör.



/Peter

[Richard]

Ja, men du kan ju mycket!

Detta med att störningar som " flyter" kan förhindras med motstånd har jag läst någonstans förut. Det stämmer säkert.
Intressant detta med att stora motstånd vid matningsspänningen kan komprimera ljudet vid kraftiga transienter. Det är kanske därför jag upplevde ljudet som " lättflytande " med 100 ohms motstånden, litet åt vinylhållet...

Edit: Om man sätter större kondingar i närheten av ic:n kan man väl ha stora motstånd till stömmatningen, och både få en låg störnivå samt strömreserver ( från kondingen ) för att undvika hörbar kompression av ljudet? Eller har jag fattat det fel ?

H. Richard.

[Kaffekoppen]

PM skickat till moderatorerna.

[Richard]

PM skickat till moderatorerna.

[Kaffekoppen]

Det rör inte dig Richard

[Piotr]

PM skickat till moderatorerna.

Nä det var väl onödigt.. Richard verkar ha goda avsikter med tråden ju!

Sen om andra inte kan hålla sig på mattan.. ja det får vi ta då tycker jag. Eller?

edit: okey, klarnar lite nu!

/Peter

[Kaffekoppen]

Jag tror inte de kommer göra något åt tråden. Tvärtom ser jag fram emot att alla som anser sig ha något vettigt att skriva i den skall tycka att det är kul att bidra

Hoppas verkligen att det blir så


Kul tråd!

[petersteindl]

Hej

Jag skall försöka bena lite ire tekniska istället för att larva mig med semantiskt snack vilket jag ju redan i och med denna mening har trampat över Sådär nu har jag lagt till en massa smileysar så att mina ord kan tolkas på vilket sätt som helst

I/V omvandlare är ström/spänning omvandlare. PCM omvandlare har ofta strömutgångar istället för spänningsutgångar. De kan således vara behäftade med högre impedans runt omkring. D v s drivimpedansen är oftast mellan till högimpediv.

Vid ström/spänningsomvandlingen har man satt utnivån d v s den spänning man vill uppnå för given ström in. Spänningsutgången har normalt låg impedans.

Normalt sett kommer det en filterkrets som tar bort HF efter denna omvandling.

Nånstans har man ofta kretsar för att eliminera switchströmmar som uppstår i pcm-tekniken. Om switchströmmen från MSB t ex är större än LSB så kan det bli lite problem med linjäriteten.

Ofta har man problem med inkommande HF från krets till matning men ibland har man även problem med utgående HF från sin krets som smutsar ner matningarna till andra kretsar. Då kan det vara aktuellt med en lite högre impedans på matningsspänningen till kretsen ifråga. Det åstadkommer man med att sätta in ett motstånd i serie med matningen som t ex 10 ohm. En liten drossel kan också användas men man får se upp så man inte skapar onödiga resonanskretsar som ökar på strömdraget istället för minskar som ju var det man ville uppnå.

Därav detta motstånd som det berättades om. Motståndet är alltså inte till för att mjuka till ljudet utan för att koppla av matningen mellan stegen och/eller att minska Q-värdet på resonans vid switchögonblicket då kretsarna är öppna och det förekommer svängningskretsar mellan induktans och kapacitans. Jag har själv labbat med att kortsluta sådana motstånd eller att lägga till en kondensator för att minska impedansen på matningsspänningen. I båda fallen skapades det resonans och med sämre egenskaper än vad man först trodde det skulle bli. Det spelade ingen roll vilket värde på kondensatorn eller om man parallellkopplade kondensatorer med olika intern resonansfrekvens. Strömmarna från matning blev alltid väsentligt högre i själva switchögonblicket än då ett litet motstånd fanns i serie utan efterföljande kondensator. Allt syntes med oscilloskop. Jag vill poängtera en sak. Så länge jag ser skit på oscilloskopet så lyssnar jag inte på grejerna ensingång. Jag anser det vara bortkastad tid och då är motivationen ej på topp. Men det är bara att prova.
Det här är nog Svantes hemmaplan. IÖ har säkert labbat med sånt här också.

I vilket fall som helst så har jag använt mig av enbitsomvandlare med spänningsutgång och då slipper man just den problematiken, åtminstone med det D/A-omvandlarchip som jag använde.

Ett annat problem vid ström/spänningsomvandling i D/A sammanhang har varit att man vill ha en fungerandes omvandling d v s open-loop förstärkningen måste vara extrem ända upp till dom frekvenser man vill pressa igenom omvandlaren och eftersom även HF pressas igenom så bör kretsen vara linjär vid dessa frekvenser också. Det är inte det lättaste. Dessutom så blir känsligheten för brus mer påtaglig med högre impedans. Kort sagt, det är inte det lättaste att göra en sådan krets som fungerar bra.

Mitt recept på att fixa till ett naturligt ljud som ju oftast också är behagligt är att öka på transparensen och att hålla HF-störningar minimalt, även på jordplanet. Alla komponenter som har inbyggt ”minne” såsom elektrolytkondensatorer i signalväg har en tendens att minska transparensen.

En gång i tiden då man ville förbättra ljudet och allt var analogt så pratade man inte om att analogisera ytterligare utan man pratade om att öka transparensen för att slippa höra distorsion och modulationsbrus så jag får nog tyvärr meddela att jag varken eftersträvar analogt ljud eller digitalt ljud utan jag eftersträvar snarast inget xyz-ljud; inget mastertape ljud, inget vinylljud, inget rörljud, inget transistorljud, inget triodljud, inget oljud utan snarast en form av nollljud. Det skall helt enkelt inte låta. Vad skall man med xyz-ljud till? Enklast är ju förstås att stänga av apparaterna men det är ju heller inte någon lösning för att få transparent ljud.

Det är ofta så att hur man än bär sig åt så har man ändan bak men nånstans finns en gyllene kompromiss, den som jag kallar för Bremens kompromisslösa kompromiss

Jag använde 1-bitsomvandlare i min D/A. Den hade lösningar med Switched capacitor network. Det är ett annat sätt att skyffla elektroner på så man uppnår önskad filtrering. Allt det jag kunde påverka var att alla kretsar får möjlighet att fungera så optimalt som möjligt enligt skolboken. Matningsspänning skall vara en absolut ren DC; jord skall vara en absolut ren DC och impedansen dem emellan skall vara absolut noll. Sen ere bara o koppla. Piece of cake

Så småningom kommer jag kanske att ta upp enbitsföden och linjäritet. Jag tror det finns viss missuppfattning av hur det i praktiken förhåller sig.

Väl mött
PS

[Richard]

Tack för detta intressanta inlägg ! Mycket intressant.
1-bitaren var väl en DAC från crystal, inte sant ?

H. Richard.

[Svante]

Ja, jag blev ombedd att skriva nåt här men jag har ju aldrig byggt någon CD-spelare, inte heller någon DAC av hög kvalitet. Så jag får gissa.

Jag tror att de hörbara skillnader som finns beror på DACens antivikningsfilter och då framför allt hur den beter sig i passbandet. Kanske spelar störningar roll om man inte har gjort sin läxa i kretskortslayout. Dels kan de ge additiva störningar. men det är nog inte så farligt, dels kan de påverka klockan.

...fast jag vet ju inte. Det finns det nog inte många på faktiskt som har förstahandsinfo om vad som egentligen är viktigt.

Och jag hör ju till de som hellre ägnar mig åt högtalarna och det akustiska eftersom de skillnaderna är så mycket större.

[Richard]

Tack ändå !( fast du inte konstruerat någon Dac ).


H. Richard.

[Richard]

Peter Stendl, om jag inte fattat dig fel, så använde du inte kopplingskondensatorer i omedelbar närhet till IC:n, p.g.a de resonanser som du skriver om, påverkade ljudet negativt.(?)
endast ett motstånd i serie med matningsspänningen, alltså ?
( Var din DAC uppbyggd så, den du gjorde på 90-talet ? )

Är det dessa resonanser som, enligt din subjektiva uppfattning, bär anledningen till att cd-ljudet av en del upplevs som litet hårt och pressat ? ( förutom mastringen, förstås )
Hur viktig är transporten enligt dig ? Spelar den mekaniska uppbyggnaden samt det sätt klockningen görs på, någon större roll för ljudet, enligt dig ?

Många frågor.
Men, det är ju oerhört intressant att få ta del av dina erfarenheter ! Speciellt då din dac togs emot mycket väl av den samlade hifipressen, den tid då det begav sig.

Väl mött.
H. Richard.

[Max_Headroom]

Det vore ju roligt om det fanns en enkel fix så att alla LTS-are kunde "laga" sina F/E-korrekta CD-spelare. I smyg, förstås, så att inte IÖ får reda på det.

Finns att köpa rör-buffer-stegatt koppla in mellan t.ex.CD och förstärkare. Ger lite trevlig 2a tonsdist bl.a.

[petersteindl]

Richard

På din första fråga:

Svar Nej, jag undvek kretsar som hade denna olägenhet eftersom ljudet nästan alltid på nåt sätt lät pressat. Det gick helt enkelt inte att få det tillräckligt bra.

Transporten ansåg jag vara viktig. Beroende på hur känslig DACarna är så inverkar jitter och HF störningar olika på olika DACar.

Balanserad AES/EBU eller de moderna ljusledarna är enligt mitt tycke de bästa överföringarna av digitala signaler med rimligt frekvensinnehåll såsom CD systemet har. OBS! HDMI har jag aldrig kollat in.

Osymmetrisk överföring med vanliga phonokontakter var för mig helt oanvändbart då jag ville ha önskvärd ljudåtergivning. Då det bara skulle komma ljud och inget annat alternativ fanns så fick det väl duga men runt omkring skärm o jord så såg det alltid ut som helvetet hade brakat lös på mitt oscilloskop d v s det var mycket utstrålad HF.

Mekanisk uppbyggnad? Vete fåglarna men en balanserad symmetrisk strömmatning av det mekaniska innebar väsentligt mindre störningar på jordsystemet.

Men skälva känslan av ett stabilt drivverk förhöjer plaseboeffekten o kulighetseffekten o vinet smakar godare. Det är ju inte att förakta.

Klockningen var för mig A och O för ljudet då jag konstruerade min krets i drivverk.

Då använde jag SONY spelare med balanserad matning till i stort sätt alla matningar.
Den hade minst skräp på jord o matning och minst HF som virvlar omkring i chassi o luft.

Idag skulle jag stoppa in oscillatorn i DACen och ha separat ljusledare på klockfrekvensen från DAC till drivverk och sen skulle jag ha en nyklockning av signalen innan D/A chipet och detta D/A chip skulle ha en samplingsfrekvens på mellan 700 Megahertz och 1 Gigahertz och allt skulle vara oversamplat oavsett om det är 44.1 eller 48 eller 96 eller 192 kHz eller 2,8 megahertz. Jag har en superkrets som klarar att switcha detta som om det vore ingenting. Sen fixar man det analoga med motstånd och konding. Lätt som en plätt men vem f-n kan oversampling eller upsampling. Finns det nån därute som kan hjälpa? Jitter? Jag har en ugnskontrollerad oscillator som är specad till mindre än 0,26 pS nollkommatjugosex Picosekunder. Det är mätt ända ner till 1 Hz. Räcker det? Jag tippar det.

Den är dyr och används till digital navigering på de däringa militära flygplanen som kostar åtskilliga miljarder styck o flyger omkring o förpestar livet för en del folk. Fasbruset och Short term stability som tillsammans ger jitter är dom två faktorer som påverkar hur långt radarn fungerar. Jag har en känsla av att det på nåt sätt är viktigt i dessa flygplan. Det gäller att upptäcka fienden först.
Då jag köpte dessa oscillatorer fick man fylla i en del papper angående vad de skulle användas till och på vilket sätt min export av produkter skulle gå till. Jag vet inte om det fortfarande är så.
Nåväl, då jag tidigare köpte dessa så var det med lägre frekvens än vad jag idag vill ha och dom finns med högre frekvens fast då blir det lite mer jitter förstås men jag vet inte men hur mycket mer dock låter dessa som jag har som jag vill att det skall låta d v s transparent ljud i dom applikationer där jag använder dom.

Väl Mött
PS

[Richard]

mycket, mycket intressant, Peter !

H. Richard.

Olika konstruktörer tänker säkert olika.

Det vore också intressant med input från Ingvar Öhman.
Hur konstuerar man, enligt dig, en "öronvänlig cd-spelare" ?

[Helmut]

För ett tiotal år sedan byggde jag en effektförstärkare efter en ritning i Allt om Elektronik I kondensator paketet fanns Lågohmiga motstånd före och efter kondensatorpaketet. Om jag inte gillar ljudet i en effektförstärkare är det då värt att försöka löda motstånd. Eller är det bara i förförstärkare som dessa motstånd påverkar ljudet?
Jag har kvar 5 förstärkarna men kan konstatera att jag inte monterade in motstånden när jag byggde förstärkaren. Fundera därför på om det skulle vara värt att damma av förstärkarna och göra en a-b test.

[rikkitikkitavi]

de resitorerna är nog mera för att dämpa strömpulserna som uppkommer när man drar ström från nätdelen till förstärkaren.

beroende på inre resistans i dioder och transformator och själva ripplet kan strömpulserna uppnå förvånasvärt höga värden vilket gör att de inducerar störningar i andra kretsar.

[snillet]

de resitorerna är nog mera för att dämpa strömpulserna som uppkommer när man drar ström från nätdelen till förstärkaren.

beroende på inre resistans i dioder och transformator och själva ripplet kan strömpulserna uppnå förvånasvärt höga värden vilket gör att de inducerar störningar i andra kretsar.

Det måste väl ändå vara en avvägning mot transientsvarkapacitet ?

Ibland känns det som om ALLT inom hifi är en avvägning mellan transientsvar eller välljud

[Piotr]

Ja, värt att notera också att även om man lyckas avkoppla så pass så att matningen är kalasfin framme vid komponentbenen så kan dessa strömpulser leta sig fram genom luften och därmed inducera störningar i signalvägar.. motkopplingsslingor osv.


/Peter

[Chris_Lymme]

Det vore ju roligt om det fanns en enkel fix så att alla LTS-are kunde "laga" sina F/E-korrekta CD-spelare. I smyg, förstås, så att inte IÖ får reda på det.

Finns att köpa rör-buffer-stegatt koppla in mellan t.ex.CD och förstärkare. Ger lite trevlig 2a tonsdist bl.a.

Har testat Musical Fidelitys buffertsteg men tyckte inte att det gav så mycket, egentligen. Ljudet blev lite mer glättigt och lättlyssnat men saknade karaktär.

En fråga som kan vara intressant är om det är enklare att bygga en icke färgande CD-spelare än en CD-spelare som färgar på ett visst, behagligt sätt.

Öhman kanske har lite upplysningar om det?

[petersteindl]

Vad gäller motstånden före kondensatorpaketet instämmer jag med rikkitikkitavis inlägg förutom att jag vill specificera att det normalt sett är själva kondensatorbankens låga impedans som man vill åtgärda genom att där höja impedansen något. Varför vill man det?

Kondensatorbanken är som en reservoar med lagrad laddning. Denna reservoar laddas ur via switchar och laddningen passerar därefter genom igenom lasten.
Vad är då dessa switchar för något?
Switcharna kan vara rör i form av pentoder eller trioder. De kan också vara solid state i form av bipolära transistorer eller Mos Fet. Det finns andra typer men dessa är de vanligaste.
Vad är lasten för något?
Lasten är högtalare, om man vill lyssna på musik eller ljud förstås. IÖ skulle kanske fylla i med att det även finns konstlast som är användbar vid lyssning av differenser och vid mätning.

Dessa switchar styrs på deras ingång, ofta kallad styre. Vad styrs switcharna då av?

Det bestämmer du. Det är alltså musiksignalen som styr Vi talar nu om linjära switchar d v s utströmen skall följa inspänningen så linjärt som möjligt.

Då strömmen passerar genom högtalaren minskas laddningen i reservoaren.

Reservoaren behöver alltså fyllas på. I det här fallet sker det med transformerad nätspänning med efterföljande likriktare i form av solid state dioder, normalt sett kiseldioder.

Denna påfyllnad skall ske snabbt för att fylla reservoaren så att någorlunda konstant likspänning erhålles över reservoaren d v s kondensatorerna medans de töms. Det är alltså genom strömpulser som reservoaren fylls på.

Om man ordnar så att man har en mycket stor reservoar så åtgår det mindre ström för att fylla reservoaren men ju större reservoar desto lägre impedans har den och strömpulserna ökar i takt med att impedansen minskar.
Nu finns ett alternativ. Man kan införa en tidskonstant för att fylla på reservoaren. Det gör man genom att seriekoppla ett litet motstånd med kondensatorena d v s reservoaren. Nu tar det längre tid att fylla reservoaren och då blir strömpulserna mindre. Detta ger normalt sett bättre ljud i lasten d v s i högtalarna.
Varför då?
Med det där beryktade oscilloskopet kan man mäta HF runtomkring och framför allt de svängningar som varje diod uppvisar då dessa öppnar för att fylla på strömen. Kisel är beryktat för sin ketchupeffekt d v s transistorer är som smålänningar d v s snåla, dom vill inte öppna och lämna ifrån sig saker. Med motstånd blir de som fulla nollåttor d v s de är öppna under en längre tid och tiden för själva öppnandet bestäms av tidskonstanten d v s går långsammare och de behöver inte öppna så mycket. Det är en avsevärd skillnad på utstrålad HF då nätdelen görs lite segare. Denna HF sprider sig tyvärr ganska bra i förstärkare som andra nyss påpekat.

Det finns ytterligare en fördel med motstånden därför att det blir en effektivare filtrering av den likriktade spänningen. Motstånd och kondensator utgör filterfunktionen. D v s det resterande överlagrade ripplet över kondensatorerna i reservoaren innehåller mindre HF rippel.

Dessutom fungerar motstånden som en liten ”separator” mellan nät och reservoar och denna ”separator” är dubbelriktad d v s det blir även mindre skräp bakåt ut på nätet.

Jag har själv jobbat med drosslar istället för dessa motstånd med ypperligt resultat.
Ripplet blir snarare en sinusformad våg istället för sågtand. Amplituden på ripplet minskade från +/- 0,5 volt sågtand vid full utstyrning till ynka 5 millivolt sinuston. De gäller vid 100 watts uttag i 4 ohm i mina gamla slutsteg.

Jag kör även ICEpower med drosselkoppling och kondensatorbankar på varsin sida av drosseln. 3:e ordningens filter. Inte mycket rippel kvar Mina drosslar är ganska stora.

Jag hade även drosslar i några av mina D/A-omvandlare. Så det går att tillämpa denna teknik lite överallt om man har lust. Att jobba med drosslar är inte det lättaste eftersom de fungerar lite som konstantströmgeneratorer. D v s då man vill stänga av apparaten så vill drosseln fortfarande leverera ström men det finns ingen och då blir det spänningsspikar istället som kortsluts i dioderna då dessa går sönder av för hög spänning Det brukar ryka rätt bra. Det kan man i och för sig ta hand om på annat sätt Elektronik, hå, hå, ja, ja.

Vad gäller motstånden efter kondensatorpaketet är svaret inte lika entydigt. Jag är själv inte så förtjust i att öka drivimpedansen från reservoar till sluttransistorer. Skärpa och transientåtergivning blir lidande och det blir för avslaget.
Livekänslan avlägsnar sig in i dimman. Musikens nerv somnar.

Men nu är vi inne på slutsteg och inte på trådens ursprungliga ide, nämligen att fixa ljudet i CD-spelare som består av CD-drivverk och D/A omvandlare. Dock är principerna densamma oavsett om lasten är lågohmig d v s högtalare eller om lasten är högohmig.

Väl mött
PS