Mycket kul och spännande att de satsar så på en bra miljö för lyssning! Jag är övertygad om att det är enda sättet att konkurrera med Siba och mp3-syndromet: se till att bygga goda lyssningsrum från grunden som gör högtalarna rättvisa. Vi blev också mycket väl bemötta av innehavarna (Leif och ??), avspänt, trevligt, och en skön stämning.
Hela lokalen ger ett fräscht, modernt och öppet intryck, med nya Marten Form uppställda direkt när man kommer in (mycket snygga högtalare!), och Amphion och Tivoli uppställda längre in.
De har sedan två lyssningsrum, ett mindre (Miles uppställt) och ett stort (Coltrane). På grund av närheten till grannar i ena ändan av lokalen så har det mindre rummet gjorts som ett "rum i rummet", med flytande golv på gummifötter och halvmetertjocka väggar med tredubbla gipsskivor (ej isolermaterial om jag fattade det rätt).
Jag och en kompis lyssnade först litet på Miles medan vi väntade på Merkurius, men det kändes litet hårt och strävt i övre mellan/diskant. När vi skulle lyssna på egna CD-skivor så fanns det inte knappar för spårval eller snabbspolning på spelaren, och vi hittade ingen fjärr.
Så vi gick ut till "The Big Room".
Där satt redan Merkurius och förhörde sig om tanken med rummet. Diffusion verkar vara viktigare än dämpning, och jag upplevde att det var mer "akustik" än i lilla rummet.
Så började vi lyssna och nästan direkt hördes att det var mycket dåligt med bas. Jag är verkligen ingen basnarkoman, men det här var långt ifrån ett balanserat ljud. Jag brukar spela första satsen ur Vintern (Vivaldi, De fyra årstiderna på BIS) som förutom en stråkorkester innehåller orgelackompanjemang med några djupa pedaltoner i början, men de hördes nästan inte alls. Policelåten "Tea in the Sahara" tappade stora delar av sin mystik när bas och baskagge skars av i nedre delen (för att inte tala om Infected...).
Mycket märkligt.
Å andra sidan kanske inte så märkligt eftersom högtalarna stod nästan mitt ute i rummet, med [s]kanske fyra meter[/s] ca 1,5 m (dålig uppskattning från början, sorry...) till väggen bakom och, om jag minns rätt, typ 2-3 m till sidoväggarna. Å tredje sidan märkligt, eftersom det på hemsidan står "...speakers by Marten are constructed for positioning close to the back wall and to a certain extent close to the side walls".
Högre upp i registret lät de helt ok, om än med en viss otydlighet när det var mycket efterklang på inspelningen. Stråkarna på Vintern bluddrade ihop sig litet grand vid ff tutti, och det fanns även ett visst övermått av energi allra högst upp i diskanten.
Summa summarum: med tanke på placeringen i rummet och den relativt rika efterklangen så känns det inte som att Coltrane spelade till sin fulla potential. Förmodligen optimerat för gles jazz, blues och singer/songwriter, men det finns ju de som vill lyssna på annat.
Dock: jättekul att de satsar på sin vision, och jag önskar dem verkligen lycka till i stora vida världen!
Nu kommer jag dock inte ihåg vad rörsteget hette som de använde sig av. Det gav dock 70 watt ut i 8 ohm + en hel del dist.
) härrör sig förmodligen från en kombination av följande:
