Mastering, behövs det ALLS?

[Piotr]

Inte alls säkert at artisten vet "hur det ska låta". Denne vill lira sin musik och få ut den.. sen kan det gå lite hursom som vi har sett.. ehrr hört!


/Peter

[dimitri]

Man kan ha hur många åsikter som helst om ljud på en skiva men i slutändan så spelar det ingen roll vad jag och du tycker. det enda som är viktigt är att artisten är nöjd.
//Philip

Låter klokt. Men det finns en reflektion:

Vet verkligen artisten vad hon/han/de vill?
Frågan är förstås provocerande men kanske inte om:
Artisten får välja mellan (minst) två versioner, en mastrad och en omastrad.

kan jag tycka.

[Max_Headroom]

Ni vet inte hur det ska låta, den enda som vet är artisten.

//Philip

Ja, men det är vi som betalar. Om inte vi tycker att produkten är bra nog, så kommer det inte in några pengar. Skivbolagen och somliga artister måste förstå att för att dom ska finnas kvar måste det finnas kunder. Att via lagen försöka få ut pengar från andra bolags verksamheter (kassetavgift) är i längden inte en framkomlig väg.

Om kunderna säger att "ljudet är skit, det här köper vi inte", så har artiskerna/skivbolagen 2 val:

1. Leverera det som kunderna vill ha och få in pengar, eller:
2. Övergå till annan verksamhet som det går att få betalt för.

[philip]

Inte alls säkert at artisten vet "hur det ska låta". Denne vill lira sin musik och få ut den.. sen kan det gå lite hursom som vi har sett.. ehrr hört!


/Peter

jag har också varit med om missnöjda artister och räddat deras skiva genom mastring, så det är klart att mastring fyller en funktion.

Jag tror att artisten i 99,9% av fallen godkänner skivan / master innan den går på tryck.

[phon]

Om det är en artist så skiter han väl i om det kommer in några pengar? Artister är konstnärer och gör den konst dom vill göra oberoende av om någon tycker om den eller inte.


Det är en väldig skillnad på en målande konstnär och en vanlig målare, om jämförelsen tillåts.

Den förra målar för sin egen skull, som han själv vill ha det. Den senare målar för att tjäna pengar på det, och på det sätt som kunden vill ha det. Helt olika förutsättningar.

[mapem]

Ni vet inte hur det ska låta, den enda som vet är artisten.

//Philip

Om jag har hört artisten live så vet jag hur det ska låta. Nu talar jag om akustisk musik, typ helt oförstärkt klassisk eller jazz eller "lättförstärkt" singer/songwriter/rock/indie i icke-arena-sammanhang.

När det gäller mycken annan modern musik som skapas i studion snarare än på en scen och där producenten är artisten och inte den som råkar sjunga eller spela ett litet pludeluttpålägg är det lite eljest, som norrbottningen säger. Då kan, det erkänner jag, mastringen vara en del av det slutliga verket. En del sån musik görs mycket medvetet med stor konstnärlig integritet.

Men när det handlar om att pumpa upp och dynamikbegränsa något kanske från början välinspelat så det funkar i en mp3-spelare som bärs ute i trafiken eller till en bilstereo som ska överrösta diverse oljud då är jag inte med. Men de som föredrar att lyssna under såna omständigheter kanske är av annan åsikt.

[philip]

Man kan ha hur många åsikter som helst om ljud på en skiva men i slutändan så spelar det ingen roll vad jag och du tycker. det enda som är viktigt är att artisten är nöjd.
//Philip

Låter klokt. Men det finns en reflektion:

Vet verkligen artisten vad hon/han/de vill?
Frågan är förstås provocerande men kanske inte om:
Artisten får välja mellan (minst) två versioner, en mastrad och en omastrad.

kan jag tycka.

det är klart att artisten i alla aspekter av inspelning/mix och master inte vet vad han/hon vill. Eftersom mastring är lite esoteriskt så kanske man inte vågar invända mot en färdig master, det är ett problem och självklart finns det mängder av dåliga masters och mastringstekniker.
Det betyder inte att mastring inte behövs.

Jag spelar alltid upp den mastrade skivan och den omastrade för artisten om artisten hämtar upp mastern själv. I de fall när mastring sker på distans så får artisten själv göra sådana jämförelser.

[Martin]

Jag spelar alltid upp den mastrade skivan och den omastrade för artisten om artisten hämtar upp mastern själv. I de fall när mastring sker på distans så får artisten själv göra sådana jämförelser.

Görs det med någon form av nivåjustering (för masterns högre medelnivå?) så att det är skillnaderna i ljudkvalitet man visar och inte ljudnivå?

Jag tänker som så att ljudnivån är ju så lätt att förstå. Ok, så mycket högre, ja det är ju bra. Det är inte lika lätt att värdera skillnaden i ljudet på skivan om ljudnivåskillnaden dominerar intrycket så mycket som den borde göra (om det är en någorlunda snygg mastring).

[BertilAlving]

Man kan se det så här:
Om studiofolket inte klarar att mastra, hur tusan klarar de då att mixa och spela in...

Och om de inte klarar att mixa och spela in, finns det något värt att masta då...

Tack Roger, där satt den!

Och flera av de senare inläggen pekar på en viktig sak som jag till fullo instämmer i: Artisterna är mycket ofta väldigt okunniga när det gäller ljudbilder och ljudteknik... Naturligtvis inte alla, men skrämmande många. Jag vill påstå att artisterna i regel inte är helt kompetenta att bestämma över ljudbilden. Och det är lätt att dupera artister med att pumpa upp deras alster så att det "blir tryck" och låter häftigt, då blir musikerna nöjda till att börja med (så småningom tröttnar dom på skräpet).

[philip]

Ni vet inte hur det ska låta, den enda som vet är artisten.

//Philip

Om jag har hört artisten live så vet jag hur det ska låta. Nu talar jag om akustisk musik, typ helt oförstärkt klassisk eller jazz eller "lättförstärkt" singer/songwriter/rock/indie i icke-arena-sammanhang.

nej, inte ens här vet du hur artisten vill att hans/hennes musik ska uppfattas, den kanske ska låta som det gör från dennes plats i lokalen. Musiken kanske är menad att framföras i en lokal med bra akustik men framförs i en lokal med dålig/annorlunda akustik.

Jag har tex hört Mahlers 5:a med götebors symfoniker i göteborg på koserthuset och i London i ett konserthus som jag inte minns vad det heter, helt olika upplevelser. inte bara för att akustiken var hemskt dålig i london men till stor del.

[philip]

Man kan se det så här:
Om studiofolket inte klarar att mastra, hur tusan klarar de då att mixa och spela in...

Och om de inte klarar att mixa och spela in, finns det något värt att masta då...

Tack Roger, där satt den!

Och flera av de senare inläggen pekar på en viktig sak som jag till fullo instämmer i: Artisterna är mycket ofta väldigt okunniga när det gäller ljudbilder och ljudteknik... Naturligtvis inte alla, men skrämmande många. Jag vill påstå att artisterna i regel inte är helt kompetenta att bestämma över ljudbilden. Och det är lätt att dupera artister med att pumpa upp deras alster så att det "blir tryck" och låter häftigt, då blir musikerna nöjda till att börja med (så småningom tröttnar dom på skräpet).

Du får tala för dig själv, du kanske är duktig på att dupera artisterna men sådant sysslar inte jag med.
Kunskap och en förmåga att lyssna på artistens vision är A och O.

Jag säger inte att jag är en bättre tekniker än dig men jag har iallafall respekt för artisten.

[philip]

Jag spelar alltid upp den mastrade skivan och den omastrade för artisten om artisten hämtar upp mastern själv. I de fall när mastring sker på distans så får artisten själv göra sådana jämförelser.

Görs det med någon form av nivåjustering (för masterns högre medelnivå?) så att det är skillnaderna i ljudkvalitet man visar och inte ljudnivå?

Jag tänker som så att ljudnivån är ju så lätt att förstå. Ok, så mycket högre, ja det är ju bra. Det är inte lika lätt att värdera skillnaden i ljudet på skivan om ljudnivåskillnaden dominerar intrycket så mycket som den borde göra (om det är en någorlunda snygg mastring).

När artisten lyssnar på mastern vs omastern så kompenserar jag nivåskillnaden i min daw, skickar ut singnalen genom samma typ av DA till mitt försteg där artisten själv i lugn och ro (utan mig) kan lyssna och jämföra. Jag visar även artisten hur man höjer / sänker om inte nivåjusteringen är subjektivt korrekt.

[subjektivisten]

Det är rätt så skojigt att läsa här vad många tror mastering är för nåt, tur att några har koll i alla fall. Tänk så många av era skivor som hade varit riktigt trista att lyssna på utan mastering, alltså innan pumpa-upp-nivåerna-kriget började.

Ursäkta, menar du att inspelningsteknikerna inte är kunniga för sitt jobb?

[subjektivisten]

Man kan ha hur många åsikter som helst om ljud på en skiva men i slutändan så spelar det ingen roll vad jag och du tycker. det enda som är viktigt är att artisten är nöjd.

Ja, men HUR blir artisten nöjd? Till att börja med så är hela branschen uppbyggd att man SKALL mastera. Vilken hempullare som helst har fått det inpräntat i skallen att man MÅSTE mastera. Så vart finns valet då?

Sen så är ju inte masteringsteknikerna dum utan när han visar hur mycket "bättre" hans mastering är över studiomixen så jämförs dom UTAN nivåanpassning. Så hans dynamiska sörja kommer låta högre och starkare än originalet och artisten tror den låter bättre.

Själv undrar jag om inte masteringssteget (idag) är hifins största myter, större än kablar och dyl.

[phloam]

En amatörs åsikter:

Naturligtvis är det bara artisten som vet hur det SKA låta. Vänd bara på resonemanget och ta ex.vis elektronisk musik där ingen människa förutom skaparen kan veta vad som var tanken. Däremot kan andra, vid produktion/mastering, ha åsikter om hur det BÖR låta så som jag ser det. Här måste det ju finnas en viss kommunikation om inte artisten gör allt själv.

Artisten vet allt om "sin" konst, men prod/mastrare har ju långt större erfarenhet av "många" verk och hur de fungerar i praktiken.


Annars tror jag att rollerna förändras något; konstnären kan ju behöva hjälp med att hålla reda på t.ex. alla digitala format och deras inverkan när det gäller hur produkten ska säljas/användas. Där kanske artisten behöver stöd.

Men visst - idag är mastrare kanske en yrkesgrupp på väg bort eller i omvandling?

[Martin]

Jag spelar alltid upp den mastrade skivan och den omastrade för artisten om artisten hämtar upp mastern själv. I de fall när mastring sker på distans så får artisten själv göra sådana jämförelser.

Görs det med någon form av nivåjustering (för masterns högre medelnivå?) så att det är skillnaderna i ljudkvalitet man visar och inte ljudnivå?

Jag tänker som så att ljudnivån är ju så lätt att förstå. Ok, så mycket högre, ja det är ju bra. Det är inte lika lätt att värdera skillnaden i ljudet på skivan om ljudnivåskillnaden dominerar intrycket så mycket som den borde göra (om det är en någorlunda snygg mastring).

När artisten lyssnar på mastern vs omastern så kompenserar jag nivåskillnaden i min daw, skickar ut singnalen genom samma typ av DA till mitt försteg där artisten själv i lugn och ro (utan mig) kan lyssna och jämföra. Jag visar även artisten hur man höjer / sänker om inte nivåjusteringen är subjektivt korrekt.

Seriöst!

[philip]

Man kan ha hur många åsikter som helst om ljud på en skiva men i slutändan så spelar det ingen roll vad jag och du tycker. det enda som är viktigt är att artisten är nöjd.

Ja, men HUR blir artisten nöjd? Till att börja med så är hela branschen uppbyggd att man SKALL mastera. Vilken hempullare som helst har fått det inpräntat i skallen att man MÅSTE mastera. Så vart finns valet då?

Sen så är ju inte masteringsteknikerna dum utan när han visar hur mycket "bättre" hans mastering är över studiomixen så jämförs dom UTAN nivåanpassning. Så hans dynamiska sörja kommer låta högre och starkare än originalet och artisten tror den låter bättre.

Själv undrar jag om inte masteringssteget (idag) är hifins största myter, större än kablar och dyl.

klart att det finns dåliga masters och mastringstekniker - jag har sagt det förr...

När du är i göteborg så är du väldigt välkommen att sitta med på ett mastringspass så du får höra hur stor skillnad det är på många skivor för/efter till det bättre.
Mastring handlar för vissa till en stor del om mystik precis som jag tidigare skrev men avfärda inte mastring för det.

För många hemmapulare är det det ända sättet att få sina alster att låta ok utan att investera hela sitt liv i musiken.

För många artister som lever på sitt artisteri är mastring en del av den kreativa processen.

I vilket fall som så är det inte upp till dig att bestämma, det enda val du har är att köpa skivan eller inte.

[subjektivisten]

philip, Tackar för inbjudan, jag gärna med på ett "pass" när jag är i Gbg nästa gång.

[BertilAlving]

Man kan se det så här:
Om studiofolket inte klarar att mastra, hur tusan klarar de då att mixa och spela in...

Och om de inte klarar att mixa och spela in, finns det något värt att masta då...

Tack Roger, där satt den!

Och flera av de senare inläggen pekar på en viktig sak som jag till fullo instämmer i: Artisterna är mycket ofta väldigt okunniga när det gäller ljudbilder och ljudteknik... Naturligtvis inte alla, men skrämmande många. Jag vill påstå att artisterna i regel inte är helt kompetenta att bestämma över ljudbilden. Och det är lätt att dupera artister med att pumpa upp deras alster så att det "blir tryck" och låter häftigt, då blir musikerna nöjda till att börja med (så småningom tröttnar dom på skräpet).

Du får tala för dig själv, du kanske är duktig på att dupera artisterna men sådant sysslar inte jag med.
Kunskap och en förmåga att lyssna på artistens vision är A och O.

Jag säger inte att jag är en bättre tekniker än dig men jag har iallafall respekt för artisten.

Det där var ett onödigt och klumpigt påhopp. Du behöver inte mästra mig, jag vet nog vad det innebär att ha respekt för artisten. Jag vet också hur viktigt det är med personkemin mellan artist och ljudtekniker för att slutresultatet ska bli bästa möjliga, det har jag över 35 års erfarenhet av (plus att jag själv är utövande musiker). Det är frestande att fråga vad din erfarenhet består av, men jag tror jag låter bli. Jag är inte alls ute efter att slå någon på fingrarna.

Nu står jag på språng för en resa söderut i vårt avlånga land, därför kan jag nu tyvärr inte fortsätta debatten.

[Martin]

"Min är längre än din! Erfarenhet alltså..."

Det är lätt att ta saker personligt hörni. Ta det lungt.

[philip]

Man kan se det så här:
Om studiofolket inte klarar att mastra, hur tusan klarar de då att mixa och spela in...

Och om de inte klarar att mixa och spela in, finns det något värt att masta då...

Tack Roger, där satt den!

Och flera av de senare inläggen pekar på en viktig sak som jag till fullo instämmer i: Artisterna är mycket ofta väldigt okunniga när det gäller ljudbilder och ljudteknik... Naturligtvis inte alla, men skrämmande många. Jag vill påstå att artisterna i regel inte är helt kompetenta att bestämma över ljudbilden. Och det är lätt att dupera artister med att pumpa upp deras alster så att det "blir tryck" och låter häftigt, då blir musikerna nöjda till att börja med (så småningom tröttnar dom på skräpet).

Du får tala för dig själv, du kanske är duktig på att dupera artisterna men sådant sysslar inte jag med.
Kunskap och en förmåga att lyssna på artistens vision är A och O.

Jag säger inte att jag är en bättre tekniker än dig men jag har iallafall respekt för artisten.

Det där var ett onödigt och klumpigt påhopp. Du behöver inte mästra mig, jag vet nog vad det innebär att ha respekt för artisten. Jag vet också hur viktigt det är med personkemin mellan artist och ljudtekniker för att slutresultatet ska bli bästa möjliga, det har jag över 35 års erfarenhet av (plus att jag själv är utövande musiker). Det är frestande att fråga vad din erfarenhet består av, men jag tror jag låter bli. Jag är inte alls ute efter att slå någon på fingrarna.

Nu står jag på språng för en resa söderut i vårt avlånga land, därför kan jag nu tyvärr inte fortsätta debatten.

jag står fast vid mitt uttalande, när man nervärderar sina kunder och sätter sig på höga hästar som du gör så skiter jag fullkomligt hur många år man jobbat och hur duktig man är. Respektlöst är det.

[philip]

"Min är längre än din! Erfarenhet alltså..."

Det är lätt att ta saker personligt hörni. Ta det lungt.

Jag är helt övertygad om att Bertil är en fantastisk ljudtekniker.

[Kaffekoppen]

Jag tror att du fullständigt missat poängen i det Bertil skrev.

Bertil har ju en otroligt bra kontakt med sina kunder. Genom sitt lugna och harmoniska bemötande och den kunskap han har påvisat får han stort förtroende.

Att tolka det han skriver som att han är respektlös är rätt fantasifullt och påvisar att man inte riktigt greppat det han förmedlar.

Lite mer ödmjukhet vore klädsamt.

(Ni är nog tämligen överrens om att man skall agera respektfullt och bara tanken på att man skulle göra något annat i ett serviceyrke är ju rätt underliggt)

[subjektivisten]

philip, Kan du berätta om några skivor du har masterat?

[Kaffekoppen]

Jag är helt övertygad om att Bertil är en fantastisk ljudtekniker.

Det tror jag att du är också!

Jag tycker om att du engagerar dig för artistens bästa!

[JTarnstrom]

Bruce Springsteen borde köpa in någon som nedvärderar honom. Om uppgifterna stämmer om att han använder en bergsprängare som referens har han visat att han inte begriper någonting. Helst vill jag inte ens nämna mina egna erfarenheter som "artist" i sammanhanget men det band jag spelade med hade en skrämmande uppfattning om hur det färdiginspelade materialet skulle låta. I förhållande till förebilderna landade det långt ifrån den önskade ljudbilden. Detta enbart beroende pga okunskap från bandmedlemmar och inspelningstekniker (vem som mastrade och hur han bar sig åt har jag inte ens en aning om, vilket visar på vilken nivå man kan hamna om man inte vet vad det handlar om). Jag hade då önskat att en ljudtekniker med pondus hade klivit in och pekat med hela handen.

Tärnström

[subjektivisten]

Ja, jag ser inget i att artisten är den som VET hur det ska låta, då kan han/hon/dom spela in utan inspelningstekniker då om dom VET hur det ska låta. Inspelningsteknikerna ska vara så kunnig på ljud att han/hon ska kunna mixa klart skivan och den låter som den ska inför pressning. Annars kan inte han/hon sitt jobb.

[mapem]

Ni vet inte hur det ska låta, den enda som vet är artisten.

//Philip

Om jag har hört artisten live så vet jag hur det ska låta. Nu talar jag om akustisk musik, typ helt oförstärkt klassisk eller jazz eller "lättförstärkt" singer/songwriter/rock/indie i icke-arena-sammanhang.

nej, inte ens här vet du hur artisten vill att hans/hennes musik ska uppfattas, den kanske ska låta som det gör från dennes plats i lokalen. Musiken kanske är menad att framföras i en lokal med bra akustik men framförs i en lokal med dålig/annorlunda akustik.

Jag har tex hört Mahlers 5:a med götebors symfoniker i göteborg på koserthuset och i London i ett konserthus som jag inte minns vad det heter, helt olika upplevelser. inte bara för att akustiken var hemskt dålig i london men till stor del.

Jovisst, jag är mycket medveten om akustikens betydelse och undviker helst vissa konsertlokaler av den anledningen. När jag skrev att jag vet hur det ska låta menade jag att om jag vet hur det faktiskt låter live, så vet jag hur det ska låta hemma hos mig. Man ska höra akustiken också.

[mapem]

Btw, så har Bertil Alving gjort en av världens mest omtalade och erkända skivor musikaliskt och ljudmässigt sett, nämligen Cantate Domino, om nu någon missat det.

[dimitri]

Den svenska halvblodshästen hade mankhöjd på mellan 155-162 cm på 50 talet. Idag har en genomsnittlig halvblodshäst 168-175 cm i mankhöjd.
Hästarna idag har mkt högre skadefrekvens.