Nåväl, här fortsätter eskapaderna i Nördarnas Paradis där nere i Skåne. Jag vill poängtera att allt troligtvis är fiction trots att kameran aldrig ljuger
Här ere vetenskaplig objektivitet som gäller. Ni vet, objektiviteten är den där mojängen med linser som sitter på kamerahuset.
Apropå sitta, jag sätter mig här.
Du Bertil, vilket skönt sväng i orgeln.
Tycker du det? En tackar för komplimangen
, sen när har Ola diggat svänget i orglar :?: Jag tycker det är adekvat basåtergivning 
.
För helvete grabbar, vrid ner volymen! Huset rasar ju ihop. Ni har ju inte kopplat in dom nya lådorna ännu. Ni vet dom där med Cognacsnamnet.
Det är ju fortfarande de där gamla högtalarna ni kör på i toppen! Håller dom för trycket? Nagref i högform.
Ja, sen kom då Lillhövding och den berömda mannen med ickehögtalarna som existerar eller gör dom inte det? Vem vet
Ugglan kanske vet. Bäst att fråga ugglan. Ugglan som kan svara på denna fråga heter förresten Fredrik alias das Boot eller Båten.
Hej Båten, vad har du för burkar hemma att spela på?
Hej, jag har köpt OA 52 av Per Gulbrandsen på [s]Apornas Planet [/s]Carlssonplaneten. Det var Stig Carlssons egna exemplar sa han.
Oops, näe, nu ere dags å nanna. Det är bara att ta en bulle hem till Nagref. Natti, natti.
Huset höll, men det var med nöd å näppe. Som Lodis skulle säga då det spelades högt och rent: Det lät ända bort.
Rolig bas i dom där mockapärerna. Två åttor i en 90 literslåda! Dom spelade bra ihop med OA51 som avlastades under 200 Hz om jag minns rätt.
Klockan 10 bjöds det på god och rejäl frukost hemma hos Ola. Sedan var det lyssning på allehanda högtalare.
Nu ere lördagsmorgon klockan kvart över ett! Bäst att låtsas vara glad å pigg å nyter.
Läget börjar bli spänt.
Vad ger jag mig in på? Ska vi verkligen våga? Luften dallrar. Hettan är olidlig. Kommer nån att överleva?
Det här blir kanske det sista vi gör. Allvaret närmar sig. AVR 7000 får kalla fötter men lugnet hos Nagref stillar ångesten.
Törs vi befatta oss med smutsig musik? Vågar vi verkligen? Ännu finns ju möjligheten att överleva. Vågar vi utsätta oss för detta? Kan vi inte undgå ödet? Finns det ingen väg ut?
Allvarets timme stundar. Den sköra silvertråden kan gå av. Timglaset når mot sitt slut. Den smutsiga musiken väntar. Trycket blir olidligt. Stefan begrundar och känner rädslan spridas i kroppen medans den coole Nagref förblir oanfäktad inför belägringen och ”the final battle” mot oren musik.
Liemannen gnuggar sina händer och ler. Vi är hopplöst förlorade. No mercy. Den smutsiga musiken kopplar sitt fasansfulla grepp. Den stora valens käftar närmar sig med stormsteg. Hur skall det gå för dessa välljudets korsriddare i striden mot den Smutsiga Musiken? Nu närmar vi oss. Här syns dess käftar vidöppna.
Den Smutsiga musikenfinns i avgrundens brant där tiden står stilla. Arma oss. Sargassohavet är rena stormen i jämförelse.
Det är i alla fall parkering tillåten. Alltid nått!
I som här inträden,
låten hoppet fara.
Tärningen är kastad. Alea iacta est
Nu finns det ingen återvändo. Vi är hopplöst förlorade. Tiden går baklänges. Undrar om Norrmännen skulle känna sig hemma här?
Nåväl,
Här finns det mycket smått o gott i Storhövdingens palats.
Längst ner i den smutsiga musiken står tiden alltid still; gammalt djungelordspråk.
Ugh, ta emot Storhövdingens offer. Undrar vad som menas?
Hur beter man sig härnere i det innersta rummet i underjorden? Ska vi plåta varandra för säkerhets skull?
Jo förresten, har ni synat Sista Ordets lite obskyra T-shirt? Om inte, take a close look lite senare.
De skånska rrr-en skorrar i mörkret när Storhövding talar, gammalt nördordspråk
Blu-rrray? Vad menarrr du? Komma hit å varrra oförrrskämd! Det varrr det värrrsta jag hörrrt. Serrr det härrr ut som nån sån därrr fjantshop? En dum frrråga till å skalpen sitterrr lös!
Å vad fårrr dig att trrro att vi säljerrr sånt därrr moderrrnt blått tjafs?
Barrra förrr att vi harrr blå fönsterrrbrrräda skarrru inte inbilla dig att vi säljer nåt annat än rrriktiga sakerrr. Det ska du ha klarrrt förrr dig.
Om jag ställer mig med ryggen mot kameran så känner ingen igen mig.
Titta, Storhövdingen har massa häftig vinyl. Ti-hi, bäst å gömma sig så ingen ser en ti-hi. Man kan ju tappa digitalimagen. Äntligen, en massa bra vinyl som man kan köpa. Nu slipper man lyssna på det där moderna digitaltjafset. Nu kommer Subjektivisten att bli mäkta förvånad. Berra tjackar vinyl. Här va ju jättekul å leta. Kraftverk e bra att ha på vinyl. Det blir kraftigt å bra.
Som sagt, den smutsiga musiken sprider ut sin anda och hypnotiserar alla i dess närhet. Alla måste införskaffa en massa [s]gammalt skrot [/s]fina saker. Observerade ni Rock-Fnykis i bilden ovan? Näe, jag kunde just tänka mig det. Är det nån som ser den? Jag hör nån säga Rock-Fnykis, va e de fö nåt?
Oh arma varelse som inte känner till Rock-Fnykis.
Jag ska Zooma. Åhhh, där eren.
Har man sett, Martin Ljung i Rock-Fnykis. Ser ni den där framme? Ok, jag ska förstora lite. Zooma, zooma, zooma. Jag bara måste ha den där Rock-Fnykis. Den e ju bara bäst. Vilken lycka. Nu är jag nöjd. Jag är som förbytt. Barnet i mig har tagit form. The point of no return har överskridits. Den smutsiga musiken har än en gång segrat. Det är bara att ge upp. Ingen kan vinna i Storhövdingens revir.
Men Storhövdingen är generös och har valt ut sitt offer. Rock-Fnykis är offret och jag får den i min ägo.
Hmmm, undrar om Bertil kommer att hitta fram till den där fulländade mikrofonen?
Ahhh, där är den ju, den som jag letat efter i hela mitt liv.
Var har du varit? Hjärtat slår, dunka, dunka, dunka. Nu har Bertil äntligen hittat den enda sanna mikrofonen. En äkta Shure. Vilken skönhet, t o m Didrik de Geer skulle bli grön av avund.
Det är lördag och klockan närmar sig 15:00 d v s stängningsdags. Nöjda med våra kap beger vi oss ut ur den smutsiga musiken, förvandlade av Storhövding. Ingen var lyckligare än Storhövding.
Nu måste vi dra ner till centrum för att inmundiga espresso och smörbulle på Olas favvoplejs. Här finns det gott om spejs och goda smörbullar. Det blev en hel krans.
När vi kände oss glada och mätta styrde vi kosan mot stan.
Titta en kyrka. Kan vi inte gå in där?
Jamen Bertil, du är ju bara intresserad av orgeln. Näerå, det är jag inte alls
, så det så. Kolla grabbar vilken fin orgel
Orgeln va renässans o allt det där d v s före Bach och samtida med Buxtehude.
Nu är vi på väg till torget.
Nu är vi vid stora torget i Kristianstad med det där huset i bakgrunden där det hemliga sällskapet huserar som käkar små barn o dricker blod, nämligen Frimurarna. Vi måste plåta Bertil framför huset.
Blir det bra så här? Ser jag ledig och avslappnad ut nu?
Javisst, jättefint. Klick, klick, klick. Hmmm, jag får en sån där déjà vu känsla, påminner det inte lite grann om tennsoldaterna jag hade i min barndom?
Så här kanske? Är det mycket bättre nu?
Jo, nu är det jättemycke bättre. Klicka, klicka, klicka, klick, klick.
Suck, nu finns det väl ingen som törs vistas med mig då jag har kameran i högsta hugg.
Nurå? Nu ler jag väldigt avslappnat.
Jättebra. Hallå, ni ska titta till mitten på bilden, inte till höger.
Sluta titta till höger sa jag.
Det var väl själva fan också.
WOW, vilken kille med kamera. Honom kan jag käka upp.
Killen me kamera, de eju jag
Nähe det var tydligen Ola hon menade.
Ok, nu e grabbarna samlade hemma hos Ola Ericson alias Sista Ordet; d v s Bertil Alving, Anders Eriksson alias Nagref, Daniel alias Doktor Horace, Krister alias recensenten alias OA14, Stefan alias AVR7000 och Lars Nyström alias Don alias Storhövding, åsså lilla jag alias petersteindl
. Å Recensenten sitter längst bak å klinkar på Stefans gitarr.
Doktor Horace var han som höll i kameran på den där berömda filmen, ni vet, den som visades på TV. Det var han som fixade det hele så att alla blev nöjda och glada. Filmen såg ju annorlunda ut från början men SVT ville annorlunda. Det dög inte om det skulle visas på TV. Det skall ni vara glada för därhemma.
Doktor Horace d v s han som sitter till vänster och mitt emot Bertil Alving och skymmer Nagref och med polisonger berättar: Jaha, suck, vad gör man med en superrigid Storhövding som redan är jättenöjd
och som man måste berätta för att allt måste fixas om. Hur beter man sig? Tänka, tänka. 
Man gör så här. Manipulera, dupera, dupera, mera, åsså gjorde Doktor Horace så som han smidit med en avvaktande Storhövding som trots allt till slut sa Ja. Nu blev det filma, filma ,filma… åsså filma, filma, filma, och ännu mera film, samt ytterligare filma. Nu ska jag bara fortsätta med att klippa. Klippa, klippa, klippa, klistra, klistra, klistra. Sådär ja, supernördarna är förevigade. Nördparadiset har numera sin plats på kartan. Jättefint, resten har ni redan sett.
Så, nu kan vi börja äta av den där utsökta minimalistiska måltiden av Ola med ett utsökt pyttelitet grönt salladsblad till förrätt och 2 stycken vegetariska små ynkliga sushibitar till huvudrätt………… åsså lite nyttig sur yoghurt till dessert
Trodde ni ja
Hos Ola serveras det maskulint käk. Suverän Gubbröra till förrätt å det fanns Gubbröra ”on mass” och en smått fantastisk Coeur de Filet till huvudrätt. Låter det som kaloritorka? I brist på kalorier så var desserten en personlig och utsökt Crème Brulet med en försiktig chefs bidrag av lite rosmarin. Jag måste säga att det var en ynnest att ha varit närvarande hos Sista Ordet d v s Ola tillsammans med Storhövding, Nagref och hela gänget där nere i Nördarnas Paradis. Sista Ordet fick dra det absolut tyngsta lasset och han gjorde det på ett utomordentligt förträffligt sätt.
Nu passades det på att försöka fiska info angående nya Carlssonmodeller. Storhövdings tordönsröst dundrade i palissaderna. Totempålarna vek sig på mitten. Mullret var outhärdligt.
Det var ju egentligen ganska oundvikligt även om Bertil in i det sista hopades på att frågan inte skulle tas upp, men då känner man inte Storhövding då han har gett sig i backen på att få ett svar på något han undrar över. Då den där megafontordönsrösten kommer fram som skarpa svärd skjutna ur en kanon, ja då går det inte att undvika situationen liksom.
Närrr kommerrr nästa Carrrlsson högtalarrre ut?
Frågan hänger kvar i luften som ett fruset eko. Därefter blir tystnaden olidlig. Tusen ögon och öron är nu riktade på Bertil som mest önskade att han var en liten mus som osett kunde krypa därifrån.
Storhövding spetsar öronen på Bertils svar.
Joo, ähhh, host, som sagt, hrrrm, har lite ont i halsen, ja, öhh. Dom är nog, troligtvis, förmodligen, sannolikt, kanske, måhända,
antagligen i faggorna. Å Recensenten sitter längst bak å klinkar på Stefans gitarr.
Sen kom tordönet: Faggorrrna? Var liggerrr Faggorrrna? Å vad görrr dom därrr högtalarrrna i Faggorrrna förrresten? Därrr harrr dom ju varrrit i flerrra årrr. Ärrr det långt till Faggorrrna? Nu ska vi tillsammans hämta dom därrr Carrrlsonhögtalarrrna i Faggorrrna förrr därrr görrr dom ju ingen nytta.
Nytta? Öhhh, hrmm, jag får väl återkomma i ärendet så småningom. Gulp. Storhövding funderade ett tag och lät saken passera. Puh, nu kunde vi alla pusta ut. Å Recensenten sitter fortfarande längst bak å klinkar på Stefans gitarr.
I morrn är det internationella kvinnodagen.
Man kanske dagen till ära skulle spela låten woman.
Oh fan, finns det såna? Harrr dom inte fått en dag förrr mycket?
Hmmm, det betyderrr i så fall att vi harrr dom övrrriga 364 dagarrrna, ok då, körrr för det. Förrresten, kan dom inte lägga den därrr kvinnodan den 29 febrrruarrri istället?
Ska vi lyssna pårom där Larsen-sexorna?
Jo, jag har en liten orgelskiva här som jag skulle vilja lyssna på. Oj då, Bertil har en skiva, nu ere nog bäst å dunsta. Jag skyller på mobilen. AVR 7000 flyr fältet.
Hmmm, nu ska jag hålla mitt tal.
Det måste bli en ”all time high” ett tal som alla minns.
Pax på er därhemma. Vad gör han, den där Storhövding?
Ere så där Påven gör?
Näerrrå, det betyderrr att jag vill ha min whisky.
Näe du, min whiskypinne får du inte. Den skall jag skåla med själv.
Det är nog bäst du grundar talet ordentligt så det blir nån fjong. Ta den här.
Dr. Horace funderar. Hmm, undrar vad man kan göra med den här staven?
Sägerrr du det, Tackarrr!
Nu vet jag.
Törs jag? Doktor Horace har fått en ide.
Nu ska han få på moppe.
Som det står skrivet på skylten, det är farligt att sitta där.
Det här måste dokumenteras.
Bäst att lyssna, nu skall Storhövding hålla tal. Hurra, hurra, hurra, hurra.
Å Recensenten sitter inte fortfarande längst bak å klinkar på Stefans gitarr utan det gör Stefan själv. Måste vara ett dj-igt intressant sound i den där gitarren.
Storhövding spänner ögonen i oss och börjar.
Nu ska ni lyssna.
Jaa, en annan varrr ju med på den tiden det begav sig.
Shhhhh, tystnad, Storhövding skall tala.
Nu kommer det där beryktade talet som jag alltid missar. Nu är jag förberedd.
Lite luktsnus gör alltid susen.
Det ska jag säg errr, lyssna nu noggrrrant, för nu vrrrider vi tillbaks klockan till 70-talet och korrrsriddarrrtågen då OA-116s gamla filterrr skulle slaktas till förrrmån för det nya rrrena och oförrrfalskade.
Jag minns då Peterrr Brrr…
Vad trött jag blir, måste han hålla på så länge,
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Det blev en liten paus, men Nagref var strax på benen igen. Skam den som ger sig.
Hörrni grabbar, vad sägs om lite mer orgel? Nähe, men körmusik då? Vad säger ni?
Infected mushroom, ja det är ju alltid gott.
Jag har mycke bättre T-shirt än du, så det så.
Nu har vi kommit till den där berömda och obskyra T-shirten.
Vad ere här för nånting? Får man pilla här?
Förresten, ser ni vilken fin röd hatt Nagref har fått.
Vad står det då på Olas berömda T-shirt
Vi får väl zooma lite.
Ja nu ser jag, det står GOGOL å nåt om think logically. Vad det finns på bilden förtäljer inte historien
Jag vill passa på att tacka Nagref för att jag fick slafa i ditt vardagsrum. Tack Bertil och tack Stefan för ert trevliga sällskap. Tack Doktor Horace för ett underbart TV-program och trevlig pratstund. Tack Lillhövding och Båten och recensenten för trevlig pratstund o klinkande på gitarr. Tack Lars Nyström, alias Storhövding, för Rock-Fnykis med Martin ljung samt för ditt inspirerande sätt att vara, och framför allt, ett stort tack till huvudpersonen Ola som får avrunda denna oförglömliga Kristianstadresa med naturligtvis, Sista Ordet. Innan sista ordet överlämnas till Sista Ordet så vill jag säga att jag hoppas att ni alla som orkat läsa denna tokiga historia också har haft det roligt och att ni förstått att det knappast går att få det knasigare än så här. Jag hade själv jätteroligt och trivdes som handsken i vattnet
Nu får Sista Ordet ta över.
Välkommen till Paradiset. Länge leve GÖK i Kristianstad.
Skål tammefan!
Ett alldeles osannolikt reportage från Nördarnas Paradis i Skåne
Peter Steindl
Jag frågar mig alltid, ser jag verkligen ut så där?