Från 10 till Ä (Ljudbäverns CD-resa)

[soundbrigade]

Jag hörde Renaissance "Live at Carnegie Hall" första gången i USA -76. På skiva, men en fantastisk upplevelse. Lika bra idag om än inte lika överraskande.

/ B

Jag har inte den, och några till. Fick tag på två "greatest hits" för länge sedan i väntan på japanpressade utgåvor. Många låtar från Carnegie Hall finns med där.

Det jag upplever som spännande är Annie Haslams röst tillsammans med en musik som åtminståne i början tillverkades för att vara "klassisk".

[soundbrigade]

Renaissance - Ashes Are Burning. Ska uppehålla mig vid titellåten. Det här är nya Renaissances andra album. Michael Dunford som såg till att gruppen överlevde, finns med i bakgrunden; han ville ha det så, men kliver fram ur skuggorna på senare album.
Jag tycker skivan är OK, Annie har en fantastisk röst, men .....Ashes Are Burning är oslagbart, världens vackraste melodi. En del kanske tycker liveversionen är bättre, men jag håller på studioversionen. Här finns en underbar harmoni mellan de olika instrumentenoch rösterna. Det är oväntade vändningar, en fin balans mellan lugna partier och mer dramatiska. När det instrumentella mellanpartiet är slut, sjunger Annie sista versen följt av ett stilla gitarrspel och en tung orgel långt borta, repeterar refrängens sista rad med en röst skulle få vilken sångerska som helst att skippa sången och servera hamburgare. Därefter ett gitarrsolo som är det mest balanserade jag hört; inget yl eller tjut utan precis på gränsen - jag blir religiös. Jag tänker på introt till Rajah Khan.

OSLAGBART!!!!!

[soundbrigade]

Allt medan Tärnströms Vika-mackor exploderar i hans kök (säkert militanta varaner och Herbollas(*) terroristgrupper som varit framme), skriver jag in lite noteringar från gårdagkvällens lyssningar:

Renaissance - Scheherezade and other stories. Noterar viss negativ gradient här även om jag tycker musiken är fin och intressant. Djärvt grepp att plocka upp teman från Rimsky-Korsakov och göra en liten konsert av det.
Renaissance - Song For All Seasons. Fin rockpop, inte speciellt engagerande. Dock är ju titelspåret mycket bra med ett pampigt slut - så ska det låta. Back Home Once Again utgjorde titelmelodi till en engelsk serie för länge sedan. Minns inte vad den handlade om... Tidningsutbärare kanske??
Renaissance - Camera Camera. Läste kritik någonstans att mot slutet envisades man att köra track-on-track med massa keyboard så det skulle låta som en full symfoniorkester, tja det går väl det med. Dock har man inget vunnet. Det är visserligen bra poprock men inget som får hårsäckarna på armarna att reagera nämvärt.
Renaissance - Time-Line. Detta ska väl vara sista albumet med Annie som sångerska. Det är i mina öron riktigt bra (ganska bra iaf). Dödsryckningar?? Jag tycker det mesta är medryckande och roligt att lyssna till, inte lika smetigt som Camera. Jag tycker det är lite lattjo att inledningen till Auto-Tech brukar användas i TV-inslag om häftiga sporter som extrem puckelpist och pudersnöåkning.
Renaissance - The Other Woman. Allt medan Annie räddar gatubarn i Brasilien har Michael Dunford - siste originalmedlemmen - tagit in en annan kvinna; Stephanie Adlington. Det här är inte Renaissance längre.
Återstår då bara två BestOf-album jag beställde för snart 20 år sedan för att få någon CD-musik med mitt favoritband. Jag beställde förresten Turn Of The Cards och Novella igår.


Alla skivor som kommit in i efterhand får en igenomspelning när jag kommit till Ä.







(*) Herbolla är den kvinnliga grenen av Hisbolla

[soundbrigade]

Renaissance - Tales Of 1001 Nights Vol 1 & 2. För ett bra tag sedan var det här det enda som fanns utgivet på CD av Renaissance, om man nu inte betalade modiga 300kr för en Japan-pressad Ashes Are Burning, men då hade man skalat på Debussy vars pianoplonk hördes mellan låtarna. Upphovsmannarättigheter sätter käppar i hjulen på konstiga sätt. Hur som helst, 1001 nätter är mycket plock från Turn Of The Cards, Novella, Live at Carnegie Hall och Scheherezade. Bra musik helt enkelt.

Nu till något helt annat .... Den magiska gruppen Curved Air lånade sitt namn från det här ...
Riley, Terry - A Rainbow In Curved Air. Terry Riley spelar magisk klaviaturmusik bestående av långa slingor som upprepas på något underfundigt sätt. Såg hans Sverige-konsert på TV, filmad med värmekamera - men pratar vi tidigt 70-tal.

[soundbrigade]

Simon & Garfunkel - Bookends. Den här skivan har jag suktat efter jättelänge. Det är i mitt tycke den absolut bästa S&G. Bridge Over Troubled Water är för välregisserad och är i sin unika perfektion tråkig, men Bokstöden är ruggigt bra. Den är från 1969 - tänk att så bra musik kunde göras då.
Det finns inga svaga låtar, någon är bara mindre stark - somligt ger en gåshud och när jag lyssnar på A Hazy Shade Of Winter får jag en klump i halsen.

Alltså en skiva som får sju FFFFFFF av fem möjliga.

[Falkis]

Herr ljudbäver påstår att musik som gjordes på sextiotalet är bra trots prod.år således?

Glad påsk!

[soundbrigade]

Herr ljudbäver påstår att musik som gjordes på sextiotalet är bra trots prod.år således?

Glad påsk!

Öööööh ... Båååten???? (Torbjörn Fälldin).

Det är lätt att tycka/tro att 60-talsmusik var trivial men det är inte Simon&Garfunkels. Fast Seargent Pepper, Ummagumma och Court Of The Crimson King mm mm kom ju på 60-talet och det var definitivt inte skitmusik.
Sker det någon kvalitativ utveckling då? Egentligen borde teknisk utrustning vara bättre men utnyttjas den för att höja ribban???
Utvecklas musiken då?? Tja .... det får någon annan svara på.

Sedan är 60-talsmusik per automatik INTE av hög teknisk/musikalisk kvalitet. Säger bara twist ....

[soundbrigade]

Sinfield, Peter - Stillusion. Kom en platta med Kung Karmosins hovpoet Pete Sinfield, som kom att heta Still. Stillusion är alla låtar från Still samt lite bonusmaterial - presenterat i "fel ordning". Bortsett från det är det en vacker platta med mycket personliga och bra låtar av Pete. Han sjunger själv med en lite spröd röst - men det fungar. Riktigt häftigt i Still där han gör en duett med Greg Lake.
Skivomslaget pryds av en vacker målning av Sulamith Wülfing.

[Falkis]

Herr ljudbäver påstår att musik som gjordes på sextiotalet är bra trots prod.år således?

Glad påsk!

Öööööh ... Båååten???? (Torbjörn Fälldin).

Det är lätt att tycka/tro att 60-talsmusik var trivial men det är inte Simon&Garfunkels. Fast Seargent Pepper, Ummagumma och Court Of The Crimson King mm mm kom ju på 60-talet och det var definitivt inte skitmusik.
Sker det någon kvalitativ utveckling då? Egentligen borde teknisk utrustning vara bättre men utnyttjas den för att höja ribban???
Utvecklas musiken då?? Tja .... det får någon annan svara på.

Sedan är 60-talsmusik per automatik INTE av hög teknisk/musikalisk kvalitet. Säger bara twist ....

Jo skit finns/fanns överallt.

Twist är väl ändå äckligt.. Har tyvärr inget mer att tillägga i en presumtiv debatt. Känns som ämnet ofta blir avhandlat.

[soundbrigade]

Jo skit finns/fanns överallt.

Twist är väl ändå äckligt.. Har tyvärr inget mer att tillägga i en presumtiv debatt. Känns som ämnet ofta blir avhandlat.

Jag hade väl inte tänkt mig att ha våldsamma och ilskna debatter i min musiktråd, men välkomnar idéer och synpunkter (vilket du falkis kom med).

Jag gillar inte rock'n'roll (twist), avskyr country, ryser vid blotta tanken att tvingas på hipraphousernb-sörja. Svensktopp och trivial skitmusik ger mig krupp ....

Jag tycker också att det är så härligt att sätta på 30-35 år gammal musik som fortfarande håller så oändligt mycket högre standard än dagens.

Folk lyssna på Ruttna Champignoner, kanske för att den sortens musik är visar hur djupt ens högtalare går, men är det bra musik då???

Jag tror ibland att det finns i båda HiFi-lägren (dyrkabellägret och EKK-kabellägret) fjantar som bara spelar musik som visar hur "transparent" det låter, fastän musiken i sig är ren skit. Jag kan väl tuffa igång nått synthprogram på min PC och generera bastoner på 10Hz och sitta och ooha och aaha mig över det ....

Om jag trampar på tår ber jag om ursäkt, men musik ska njutas - däremot inte anläggningen - den ska förmedla njutningen.

[Bill50x]

Jag gillar inte rock'n'roll (twist), avskyr country, ryser vid blotta tanken att tvingas på hipraphousernb-sörja. Svensktopp och trivial skitmusik ger mig krupp ....

Rock'n'Roll är musik, twist är en dans. Man kan dansa twist till en hel del Rock'n'Roll, man kan dansa twist även till en del annan musik.

Men att man kan dansa twist till musiken gör den inte till dålig musik.

/ B

[Frodrak]

Om jag trampar på tår ber jag om ursäkt, men musik ska njutas - däremot inte anläggningen - den ska förmedla njutningen.

Så j*vla rätt

[soundbrigade]

Men att man kan dansa twist till musiken gör den inte till dålig musik.

/ B

Вуе эк дэее фее пдэььф ... Nu har hustrun varit igång igen ... DET är så lätt att glömma!
Jag kanske skulle uttryckt det så här - jag har hittills inte hittat musik inom de kategorier jag räknade upp som jag tycker om. Och jag har å andra sidan inte ansträngt mig - varför göra vin av rödbetor och råris när det finns fullt med jordgubbar och äpplen i trädgården .... (det var en sorts analogi).

[Bill50x]

Men att man kan dansa twist till musiken gör den inte till dålig musik.

Вуе эк дэее фее пдэььф ... Nu har hustrun varit igång igen ... DET är så lätt att glömma!
Jag kanske skulle uttryckt det så här - jag har hittills inte hittat musik inom de kategorier jag räknade upp som jag tycker om. Och jag har å andra sidan inte ansträngt mig - varför göra vin av rödbetor och råris när det finns fullt med jordgubbar och äpplen i trädgården .... (det var en sorts analogi).

Men... det finns massor av trevlig och bra rockmusik. Att man kan dansa twist till en del av den påverkar väl inte musiken? Har du aldrig hört någon bra rockmusik?

/ B

[Max_Headroom]

Ser att du kommit till "R". Då måste du ju spela nåt med Ramones! Det tänker jag göra. Nu.

Edit: Till deras musik kan du ju dansa Twist också! Sheena is, a punk rocker!

[soundbrigade]

Ser att du kommit till "R". Då måste du ju spela nåt med Ramones! Det tänker jag göra. Nu.

Edit: Till deras musik kan du ju dansa Twist också! Sheena is, a punk rocker!

När jag skrev Twist avsåg jag sådandär rock'n'roll - Twist and shout ....

Ramones är väl ... punk ... Nu är jag på S.

[Max_Headroom]

Ser att du kommit till "R". Då måste du ju spela nåt med Ramones! Det tänker jag göra. Nu.

Edit: Till deras musik kan du ju dansa Twist också! Sheena is, a punk rocker!

När jag skrev Twist avsåg jag sådandär rock'n'roll - Twist and shout ....

Ramones är väl ... punk ... Nu är jag på S.

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

[Bill50x]

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

Yepp!
Det tyckte för övrigt några tusen personer på Pink Pop i Holland för ett par år sedan....

/ B

[soundbrigade]

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

Yepp!
Det tyckte för övrigt några tusen personer på Pink Pop i Holland för ett par år sedan....

/ B

Det är ju dit vi är på väg i natt ....!!!!!

[Bill50x]

Går jättebra att dansa twist till punk I alla fall om det svänger.

Yepp!
Det tyckte för övrigt några tusen personer på Pink Pop i Holland för ett par år sedan....

/ B

Det är ju dit vi är på väg i natt ....!!!!!

Grattis! Hälsa dom jag känner

/ B

[soundbrigade]

S'klart!

Jag har förresten lyssnat på SKY-plattor, men jag tar det sen när jag kommer hem.

[soundbrigade]

Innan vi drog till liberala Nederländerna (Holland är namn på ett par provinser bara), hann jag lyssna på ...
SKY - Vol 1 och
SKY - SKY4 Forthcoming, och jag vet inte vad jag ska tycka. Det är otroligt välgjort men kanske lite tråkigt. Så säger vi - djäkligt bra gjort men lite småtråkigt.

Definitivt INTE tråkigt är
Soft Machine - Third. Tycker att sättning Dean/Hopper/Ratledge/Wyatt är den mest intressanta, medan nya Soft Machine med Karl Jenkins blir väldigt kalt, kallt och .... tråkigt. Trean är ett under av musikaliska finurligheter. Skivan innehåller fyra spår, det ena "värre" än det andra.

Hajli räkåmändäd!

[Bill50x]

Innan vi drog till liberala Nederländerna (Holland är namn på ett par provinser bara), hann jag lyssna på ...
SKY - Vol 1 och
SKY - SKY4 Forthcoming, och jag vet inte vad jag ska tycka. Det är otroligt välgjort men kanske lite tråkigt. Så säger vi - djäkligt bra gjort men lite småtråkigt.

Den Sky du ska lyssna på är Sky 2. Var på sin tid en dubbel-LP och har tyvärr släppts i stympat skick på CD. Av någon ougrundlig anledning har man tagit bort bland de bästa låtarna, utan att det finns någon brist på plats. en det finns kompletta CD-utgåvor också och denna Sky-skiva kan verkligen rekommenderas!

/ B

PS, hur var det på PinkPop?

[soundbrigade]

PS, hur var det på PinkPop?

Glömde gå dit ... men jag kan bara säga. Deras jäkla muffins som säljs i kaffeaffärerna smakar mögligt och så blir man snurrig i huvudet av dem.

Misstänkte att SKY 2 (och kanske 3) är mer intressanta.

[soundbrigade]

Soft Machine - Fourth. Fantasin har sprutat sopm fontäner ur en vild vulkanö när man namnat sina plattor. Third, Fourth, Fifth, Sixth. Lite stel platta det här, inte alls samma klipp som i trean. Femman är ungefär lika lam. Tar tillbaka det jag skrivit om Karl Jenkins.
Soft Machine - Sixth. Det här var mitt första möte med Softisarna. Under en resa från Lund till Linköping en sen kväll passerades Vättern och just då spelades Soft Weed Factor på bilradion. Sexan är en halva live och en halva studio, lite som Ummagumma. Live-delen är fantastisk.
Soft Machine - Alive And Well-Recorded in Paris. Här har alla originalmedlemmarna lämnat gruppen vilken nu leds av Karl Jenkins. Faktiskt nästan skaplig.

På skivtallriken denna kväll snurrar:
Spirit - The Collection. Mycket mystisk grupp. Låtar som Mechanical World, Fresh Garbage och Natures Way är så himla fantastiskt bra medan resten är skit. Hur i hela glödheta Zimbabwe kan en grupp vara så otroligt ojämn?

[soundbrigade]

Cat Stevens - Tea For The Tillerman.
Cat Stevens - Teaser And The Firecat.
Cat Stevens - Catch Bull At Four.
Jag gilla Cat en massa. En skön lirare som skriver bra texter och fixar härlig musik. Det här är musik fjärran från dagens dussinprodukter. Kan liksom inte hitta en svag låt någonstans.

[soundbrigade]

Kvällen avslutas med en trio udda gubbs:
Dave Stewart - Greetings From The Gutter. Cool och lite psycho skiva. Den här gillar jag skarpt.
John Stewart - Bombs Away Dream Babies. Kompisen i USA skickade över den här strax innan han tog livet av sig. Den här ger mig, trots att den låter SÅ amerikansk, mersmak.
Strauss Richard - Ein Heldenleben. Första gången jag lyssnar på den fådad skiva (Lasse Ohlsson). Trodde det här skulll vara fullständigt otillgängligt, men icke. Det här var klart lyssningsvärt.

[soundbrigade]

Niklas, Igor och Donna - en omöjlig trio. Nästan som resultatet från ett av Pekkas skivinköp. Förklarar:
Stravinsky, Igor - Våroffer. Gräsligt! Disharmoniskt och eländigt. NEJ NEJ NEJ!!!!
Strömstedt, Niklas - Långt Liv I Lycka. För att vara musik ä'r det än bra platta. För att vara svensk musik är plattan djäkligt bra! Jag anar att Niklas skrev ihop musiken i affekt. Då kan det bli hur som helst; vem minns inte Mumintrollets affekterade sång i Vinter I Mumindalen, där han sjunger sin irritation över snön och kylan och familjen som sover tungt. Men Niklas fixar det här. Det räcker att lyssna på Sånt är livet, Färja ut i rymden. Har man blivit sviken och fått sitt ego bådet trampat på och snutet i ska man sjunga så här.
Donna Summers - Endless Summer. Disco disco disco!! Fan vad bra den här plattan är.Härligt är t ex duetten hon gör med Barbara Stresand. Inga klena låtar här. Mera Sommar!!!!!!

[Magnuz]

Man kan alltså gilla progressiv rock och Niklas Strömstedt och Donna Summer? Detta samtidigt som man ogillar våroffer?

Jag får det bara inte att gå ihop. Det här med musiksmak är ett märkligt ting.

[soundbrigade]

Kolla, som sagt Pekkas inköpslistor: Anita Lindblom, Rammstein och Aarvo Päärt ....

Men nu är ordningen återställd:
Supertramp - Even In The Quitest Moments.... Himla bra skiva med Supertramp. Gillar vemodet i låtarna och det fina klarinett/saxofonspelet. Hatar iofs både klarinett och saxofon men här brölar man inte på så det kommer halvsmälta matrester ur trattarna.
Supertramp - ...famous last words .... Ännu mer bra musik. Vad ska jag skriva?
Supertramp - Crime Of The Century. Deras, i mitt tycke, bästa platta. Minns med behag en TV-konsert som avslutades med just Crime Of The Century. Jag får fortfarande ståpäls.
Supertramp - Some Things Never Change. Gruppens comeback - och vilken comeback. Roger Hodgson är borta men va fan, det här är så bra det kan bli. Supertramp har inte tappat stionget men utvecklats och låter mer jazzigt. KANON!