Martin skrev:Min definition av prestige är när det är viktigt för en att visa/demonstrera hur bra man är. Det gäller ju oavsett om man har rätt eller inte.
Man kan säga som så att den prestiglöse kanske lägger fram faktan så som denne ser på saken. Om man då blir i sitt eget tycke grundlöst ifrågasatt som person så låter man det bero för man är inte intresserad av att hävda sin egen trovärdighet. Har man prestige däremot så lägger man säkert ner mycket energi på att verka trovärdig/kompetent/auktoritär utåt sett (det kan också stämma att man är det men det har mindre betydelse).
Det kan ju också bero på välvilja - att man inte
vill ge upp alltför fort och betrakta "motståndaren" som ett hopplöst fall (bara för att det finns tecken på att så
kan vara fallet).
Man kanske tänker att "jag kan nog ändå hitta en infallsvinkel som får myntet att trilla ned".
Sen, när det bara kommer otrevligheter tillbaka och det till slut är uppenbart att man redan slängt bort en massa energi på en person som bara vill trolla (eller vars prestige (se min definition) gör diskussionsvägen oframkomlig) så kanske man önskat att man lagt ned för länge sedan (det är lättare att vara efterklok) men då tänker man kanske att han trots allt ändå inte har för avsikt att trolla... Att det bara är det att han inte förstår att han gör illa med sina kommentarer, och
om han förstod det så skulle ha sluta bete sig så...
Oavsett hur man ser på sådana här saker så är det ju lätt att konstatera att jag aldrig tycks lära mig

, men det är inte alldeles bara beroende på att jag är för trög för att KUNNA lära mig.
Det handlar också om att jag inte vill lära mig. Jag vill inte ta till mig av gamla erfarenheter, eftersom det faktiskt kan drabba någon*. Till viss del handlar det om livsåskåding. Jag vill ju inte döma någon på grund av
andras synder, och jag försöker till och med att inte döma någon för deras egna gamla försyndelser. Jag tycker ju att alla har rätt att lägga det gamla bakom sig, och då kan jag ju inte döma en person som "ickenåframtillbar", på gamla grunder, eller på grund av association eller utseende eller något annat.
(*Det är ju lätt att se att mycket av den ondska som finns i världen beror just på att människor vill döma varandra baserat på förutfattade meningar - att man tycker det är bekvämt med tumregler: "En person som ser ut så där är nog...", "En person som beter sig sådär vill nog...", "En person som tycker si om det där tycker nog så...", "En person som gjort det där kommer nog att göra...". Jag vill inte vara en så'n människa! Ibland är jag det ändå, i synnerhet när någon som haft möjlighet att adressera, ta avstånd ifrån och/eller reparera sina gamla försyndelser ändå medvetet valt att inte göra det.) Ibland gör jag det ändå dömer andra på deras historia och ger upp direkt, och då blir det ju aldrig bråk, men jag skäms alltid när jag inte givit en människa chansen att visa att de bättrat sig.
Martin skrev:Om man då som utomstående bedömer om det ligger mycket prestige i en diskussion så kanske man inte ens behöver ta ställning till de faktiskt påståenden som görs utan det är viljan/ambitionen/engagemanget mot att verka den som är mest trovärdig som avgör prestigegraden.
Givet din definition förstår jag vad du menar, jag förstår varför du gjorde inlägget och sist men inte minst är jag glad över att du inte hade samma definition som jag.

Däremot tycker jag att det är synd att du tycker att man intr behöver ta ställning. För det tycker jag. I varje fall om välrden skall blir bättre.
Martin skrev:Så ser jag på det iaf. Prestige behöver inte vara något negativt men det är det nästan alltid när det går till en sådan överdrift att det överskuggar och faktsikt hindrar sakfrågorna från att kommuniceras. Man kan säga att överdriven prestige är kontraproduktivt och det vet man också inom det professionella. Därför efterfrågar man ofta "prestigelösa" medarbetare. Alltså sådana som lägger ner mer energi på att göra så att det blir bra snarare än att verka bra/bättre än andra (fastän man kanske är det) just för att det blir ett hinder i kommunikationen, samarbetet och utvecklingen.
Jag förstår förnuftet i det du skriver, men kan tycka att det är ett värde att skilja mellan att försvara en sanning och att försvara något man vet är en lögn. Att försvara en sanning handlar ju inte ens alltid om att tala i egen sak. Det kan man faktiskt göra för dens skull som lyssnar.
Martin skrev:Det var lite allvarliga saker. Hoppas tråden snart kan gå tillbaka till sakfrågorna (och bort från det personliga ifrågasättandet).
Jag hade tyckt det varit bra om den aldrig gått in på den vägen.
Men jag är hur som helst glad över ditt inlägg. Tack.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).