http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 78&start=0
Jag kom att fundera vidare på det begreppet när jag körde lite simuleringar på Seas CA15 samt Vifa P17 häromsistens. Nedan simuleringar visar hur dessa två element, samt Vifa P21, beter sig ofiltrerat i låda med rektangulär baffel:
Vad ser vi? Seas CA15 samt Vifa P17 börjar rulla av vid ~ 200 Hz. Avrullningen hos Vifa P21 börjar senare, ~ 900 Hz. Mha av Naq's tidigare beskrivning borde vi då kunna påstå att strålningsimpedansens reaktiva komponent blir = 0 vid 200 Hz för de två förstnämnda elementen medan 900 Hz gäller för Vifa P21. Vid dessa frekvenser börjar avrullningen (som om jag fattat rätt) beror av att elementet inte klarar förflytta samma luftmängd eftersom höga frekvenser exciteras från ett kortare radiellt avstånd från centrum.
Till mina fundamentala frågor...
* Strålningsimpedans... Va e de för nå?
http://www.interdomain.net.au/~bodzio/Article5.pdf
Bidraget som visas i fig 4 är ju konstant upp till 200 Hz, och inte stigande med 6 dB/oktav.
* Kanske onödig fråga om ovan kan begripas, men - hur kan man förklara att ett litet element har en strålningsimpedans som övergår i ren resistiv last tidigare än ett stort?
* Och ffa, varför syns inte strålningsimpedansens och volympumpningens effekter på SPL-kurvan i mätdata? Ta t ex Vifa P17:
http://www.partsexpress.com/pdf/297-305.pdf
Vh
//Ekan
