Audio Note-artikeln bygger på den klassiska dogmen om att fördröjningen (i slutstegets framriktning) är av sådan magnitud att slutstegets utsignal hinner växa till för stark nivå innan återkopplingssignalen (från +ingång till -ingång) ger sig till känna. Det är mycket lätt att inse att så inte blir fallet genom att studera fördröjningen och sätta den i relation till insignalens tidskonstanter. Man kan helt enkelt excitera slutsteget med en extremt bredbandig fyrkant och titta på utsignalen medelst ett oscilloskop. Ett korrekt konstruerat slusteg kommer inte att uppvisa den översläng (pga fördröjning) som Audio Note gör gällande. En spekulation från min sida är att Audio Note inte ser distinktionen mellan å ena sidan översläng pga tafflig fasmarginal och å andra sidan översläng per fördröjning. Effekterna kan se snarlika ut på ett oscilloskop, men är konceptuellt måste man göra en distinktion.
I andra reglerade system kan fördröjning dock vara ett problem. Tex. kan detta problem ge sig till känna i ett pappersbruk där pappret från en maskin långsamt rör sig till nästa maskin och man reglerar pappersflödet vid maskin 2 och returnerar signalen till maskin 1. Vill man modellera denna effekt får man introducera en faktor av typen exp(-s*T), där T är fördröjning, i det öppna systemets överföringsfunktion.
I övrigt är artikeln av tillräckligt låg nivå för att den bör förpassas till soptunnan. Jag är säker på att exakt ingen seriös tidskrift (JAES tex.) skulle publicera den.
"Thus, an amplifier with twenty decibels of feedback and specified damping factor of one hundred, has a damping value of only ten under transient conditions."
Vad menas? Här utgår man alltså från att något slutsteg (vilket?) har en utgångsimpedans som sjuknker till 0.8 ohm vid höga frekvenser. Man kan ju roa sig med att mäta utgångsimpedans på Audio Notes slusteg. Eftersom deras slutsteg är svårt olinjära samt besitter utgångsimpedans som varierar med frekvens, kommer dämpfaktorn inte bara att bero på frekvens, utan också på amplitud. Bravo!
