Jag har några skivor av en mycket besynnerlig "grupp". Jag tror det är ett projekt mer än ett band, och jag har någonstans snappat upp att det inte skulle bli mer än dessa tre plattor.
Jag har kommit till:
This Mortal Coil -
I'll End In Tears. Någon efterlyste
Art Of Noise; det här är bättre.Jag kan å ena sidan bara konstatera att det här är så konstigt det bara kan bli, men samtidgt så otroligt läckert och vackert. Det finns inte en nerv i kroppen, ett sinnesorgan som inte blivit rejält genomarbetat efter att ha lyssnat på det här.
This Moral Coil är en annan konstellation som får fem
F. Lyssna på det här, gubbs!
Så, färdiglyssnat! På ...
This Mortal Coil -
Filigree & Shadow. Skiljer sig från tårarna i det att det finns en rad mycket läcra tolkningar (s.k. covers). De flesta av instrumenten är "programming", men det gör mig inte för allt är så skickligt och känslosamt gjort.
This Mortal Coil -
Blood. Den sista och starkaste i trion. Stundtals blir det nästan, men bara nästa, för mycket.
I come and stand at every door är riktigt smärtsam att lyssna till - rent emotionellt.
Mortal coil is a poetic term that means the troubles of daily life and the strife and suffering of the world. It is used in the sense of a burden to be carried or abandoned, most famously in the phrase “shuffle[d] off this mortal coil” from Shakespeare’s Hamlet.

Att bara prata med dem som tycker som en själv är grundreceptet för att bli riktigt dum i huvudet.
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap