Piotr skrev:IÖ
Å andra sidan... Man skall inte undervärdera felen hos slutsteg heller. De är ofta mycket hörbarare än deras distorsionssiffror i broschyrerna antyder. En förstärkares distorsion behöver vara väldigt mycket lägra än högtalares för att inte ställa till med hörbarheter.
Min uppfattning utan att förstå riktigt varför det är så. Lust att utveckla?
Jag tror jag har skrivit om det rätt många gånger redan, men jag kan ta det en gång till: Det beror på att förstärkare uppvisar mycket värre skillnadsdistorsionsbeteenden än högtalare, och i praktiken är det dessa disotrsionsformer som är de verkliga problemen vid msikåtergivning. Att högtalare beter sig bättre beror på flera olika fenomen, men de viktigaste är dessa:
1. Många av distorsionsfenomenen (olinjäriteterna) hos högtalare ligger i hastighets- och lägesdomän, vilket betyder att deras THD förstärks fasansfullt mycket (i synnerhet de högre deltonerna) när man mäter högtalarens distorsion i den akustiska domänen, som närmas motsvaras av membranaccelerationen, två deriveringar senare alltså. (Det är dock både frekvens-, placerings- och membranvåglängdskvot-beroende.)
Av detta skäl uppvisar en (dynamisk) högtalare typiskt en övertonsdistorsion som är mycket värre än de intrinsiska olinjäriteterna. Det visar sig när man slutar mäta HD och istället lyssnar på musik, och blir varse att IM-distorsionen är lika låg som de intrinsiska olinjäroteterna antyder, det vill säga den spelar mycket renare än THD antyder, och släpper därför igenom hörbar distorsion från en förstärkare som i THD världen verkar vara mångfaldigt bättre.
Det är inte sällsynt att man uppfattar en tvåvägshögtalare med distorsionen X % som lika ren som en förstärkare (eller en elektrostathögtalare) med en distorsion på X/10 %. Trevägssystem med för hörseln vettigt valda delningsfrekvenser låter typiskt ännu renare i förhållande till deras mätta THD. Och ännu bättre är fyrvägssystem*. Orsaken till det är:
2. Flervägssystem har en inbyggd immunitet mot blanddistorsion mellan register som hanteras av olika högtalarelement. Det hjälper dem rejält med att hålla blandtonsdistorsionen låg. Detta är ett synnerligen relevant argument för flervägssystem! Ju flera delningar man har desto renare spelar systemet, och frågan är om man inte i praktiken når en sorts "ekonomiskt optimum" vid fyr- eller femvägssystem, således att man kan åstadkomma maximalt rent totalljud per kostnad för alla högtalarelement + filter. Eller med andra ord: Man bedrar sig illa om man tror att man kan spara pengar på att göra fåvägigare system, om man inte är beredd att kompromissa med renheten. Tvåvägssystem blir lätt till och med dyrare om det skall kunna prestera samma renhet som flervägigare system.
3. När man kombinerar olinjära funktioner i kaskad (lägger dem efter varandra) uppstår värre distorsionstyper än för en enkel olinjär länk. Därför kan även en förhållandevis svag olinjäritet bli ett stort problem när den kombineras med en annan olinjäritet.
Man bör alltså
inte bortse ifrån förstärkardistorsionen på grund av att den skulle vara försumbar jämfrt med högtalarens. Snarare är distorsion på ett ställe i kedjan ett bra argument för att det är viktigt att undvika distorsion på alla andra ställen!
Exempel: Att kombinera två länkar med 4% respektive 1% distorsion kan alltså vara hörbart mycket värre än att kombinera två länkar med 5% och 0,0001% distorsion. En länks förvrängning är helt enkelt en dålig ursäkt för en annans.
Men å andra sidan - i dessa mastringens dagar (läs; fonogram mycket illa drabbade av intermdulation) är sorgligt mycket programmaterial blanddistorderat redan från början...
(Den usla kvaliteten på söndermastrade inspelningar ställer alltså absurt nog högra krav på utrustningen för att bli utståbar, samtidigt som det omöjliggör att den skall kunna bli ordentligt njutbar...) piotr skrev:iö skrev:Detta format kallas ofta DAD, och är ett excellent format. Tyvärr är det mycket ovanligt att det används som bärare av högklassiga tvåkanaliga musikinspelningar, men det finns där som en del av DVD-formatet, för den som vill använda det.
Det kan i sig vara bidragande till att CD-formatet (som har en amplitudupplösning som är 256 ggr sämre) är en barnlek att hantera för varje rimligt presterande DVD-spelare. Att sedan DAD-formatet är nästan okänt (även att det inkluderats i alla DVD-spelare som gjorts) hos hifi-människor är ett mysterium som borde redas upp vad det kan bero på.
Spelar de flesta (eller några) DVD spelare brända 24/96 skivor i två eller flera kanaler?
Ja, ALLA DVD-spelare gör det, om det är gjort på rätt sätt. Det ingår i DVD-standarden.
piotr skrev:iö skrev:Tror nästan nyckelorden är, att ju mindre sameness man har, desto lättare är det att ha kul med sin musikanläggning! Äventyret blir liksom större och mera obegränsat.
Medhåll!
Det gläder mig!
Samness suger.
(Och Phloam: Att en tillverkares olika apparater låter olika är faktiskt en indikation på sameness, inte motsatsen. Orsaken till att de låter olika måste ju vara att minst alla utom en är drabbade av fullt hörbara färgningar, som i sin tur troligen kan identifieras på många olika fonogram och gör att de låter mera lika varandra. 
Men jag påstår inte att de LINN-apparater jag hört har varit rättvist demonstrerade. Kanske har det legat i detta? Det är därför jag frågade om det är fler än jag som uppfattat att så är fallet, och som kanske kan förklara om det är meningen att det skall vara på det viset.)
Personligen vill jag hellre känna igenom mig när jag spelar en inspelning som jag själv gjort, än att den skall låta "så tilltalande som möjligt". Jag vill ju ha min anläggning som en väg till ett äventyr, och vill därför inte att den skall sminka några äventyr, eftersom det alltid gör dem tråkigare.
Detsamma gäller när jag är ute och reser, vill inte bli kringlotsad i något charter-sällskap och bara få se en massa tillrättalagda semestermiljöer.
Vh, iö
- - - - -
*Jag skulle vilja påstå att optimala delningsfrekvenser för X-vägssystem baserat på hur hörseln fungerar (men utan hänsyn till vad som är bäst med den ena eller andra kombinatinen högtalarelement, så det får man ta hänsyn till separat) är dessa:
Tvåvägssystem: 500 Hz eller 2,5-4,5 kHz.
Trevägssystem: 80 eller 300-800 Hz / 2,5 - 4,5 kHz.
Fyrvägssystem: 80 Hz / 500 Hz / 2,5 - 4,5 kHz.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
)
