You are the Quarry
(Attack records)

"Synd att man är pank, gubbjävlen verkar ju
faktiskt vara intressant fortfarande". Detta
inlägg kan man läsa på Dagensskivas forum och
träffar mitt i prick: Sju år efter "Maladjusted"
och 20 år efter Smiths-debuten släpper nu Moz
ett nytt album, en platta han för en gångs skull
skrivit- och spelat in tillsammans med sitt
halvtaskiga kompband (som här ofta låter mer
Kent än The Smiths). Nåväl, förstasingeln var en
braksensation: "Irish Blood, English Heart" ger
mig fortfarande gåshud och låten är utan tvekan
plattans klart bästa, men det finns fler starka spår.
Exempelvis den följande "I Have Forgiven
Jesus", eller avslutande "You Know I Couldn't
Last". Som vanligt är texterna betydligt mer
fascinerande (och stundtals lätt förvirrande) än
musiken och som vanligt sjunger Moz rysligt bra.
Detta till trots känns inte plattan som något
mästerverk, långt därifrån. En fantastiskt bra
två-och-en-halvminuterssingel räcker liksom inte
för att frälsa fler än de redan frälsta - och plattan
känns totalt sätt ganska ointressant. Hoppas att
tonåringarna köper en Smiths-samling istället...
"I've been dreaming of a time when
to be English... is not to be baneful
to be standing by the flag not feeling
shameful, racist or partial"
Betyg: 2 spårvagnar.
Edit: Ni måste läsa denna arga och träffande krönika:
http://www.expressen.se/index.jsp?a=136119