
Om man läser en bit ner i Wikipedias artikel om gyllene snittet så hittar man gyllene snittets kedjebråksutveckling. M.h.a. detta går det att visa att gyllene snittet är det tal som i en viss mening är svårast att approximera med ett rationellt tal. ( ungefär: det krävs stora tal i täljare och nämnare för att komma nära)
Man kan sedan betänka vad som gör tonkurvan krokig, nämligen att reflexer kommer i fas/ur fas med direktljudet från membranet. Och hur kan det motverkas? Jo, man ser till att reflexer från baffelns olika kanter blir fördröjda olika tider och att frekvenserna där alla reflexer kommer i fas hamnar så högt upp i frekvens så möjligt. Detta inträffar just då förhållandet mellan avstånden är så svårapproximerat som möjligt med ett rationellt tal.
OBS: Ovanstående är nog rätt grovt förenklat.
Men annars funkar det väl ganska bra att integrera fasvinklarna på reflexen runt kanten på baffeln och optimera mot önskad tonkurva, eller?