Moderator: Redaktörer
Isidor skrev:Varför? Helt enkelt eftersom hela audioområdet med få undantag är en riktig hokus-pokus-bransch utan riktiga kunskapsramar och standarder. När produkten är utlämnad till totalt godtycke är vägen till katastrof spikrak. Guldöron och charlataner vid både fonogramproduktion och i konsumentproduktled är en dödlig kombination.
Enligt min mening är audioområdet helt unikt här, det finns inga liknande teknikorienterade branscher som uppträder på det här sättet och tur är väl det. Systerområdet video är genomseriöst med massor av väl underbyggda standarder och försvinnande lite tyckande och struntprat. Behöver jag tillägga att det fungerar?
Morello skrev:De riktiga bovarna är masteringstudios och sunkiga inspelningsstudios, utrustade med dussintalet kompressorer och en hel garderob med dynamiska leksaksmikrofoner(Shure Sm57/58 tex.). I sverige har vi bland annat Atlantis, Cutting Room, Rommarö, Studio Nord och Decibel som sänker kvaliten till soptippsnivå, trots att dessa studios rimligtvis borde ha pengar till god utrustning och kunnig personal. Atlantis stoltserar med att ha enn gammalt taffligt Neve-bord från 1970-talet och Decibel har tre olika monitorer, vars klang inte påminner om varandra. Hur ska det kunna bli bra med sådana arbetsredskap?
Flint skrev: Kanske ett deppigt sätt att se branschen men jag tror att vi aktivt HiFi-intresserade är för få för att styra vare sig pris eller kvalitetstrender. Kom gärna med förslag på hur det ska gå till. Köpbojkott, mailbombning, telefonhot, brandbomber, butiksvältning, kidnapping av butikschefer osv...
Varför anlitar skivbolag och/eller artister dessa studios? Skiter man i hur det låter?
Det är nog inte helt omöjligt att det är just producenterna som vill ha tafflig kvalitet.
Du menar att tid inte är nån faktor för skivbolagen? Du menar att det inte är tidspressat?Style skrev:EA, det där tror jag inte alls på. De flesta stora artister har en mycket väl tilltagen inspelningbudget. Det handlar snarare om ett ljudideal som maximerar "genonomträgning" i bilradion och MTV-bruset.
Den genomsnittlige reklamkonsumenten zappar bort allt som inte hörs = har maxvolym hela tiden. Musik är för radio och tv-stationerna (och därmed för skivbolagen i förlängningen) bara ett sätt att dra lyssnare till det prioriterade programinnehållet = reklamen
EngelholmAudio skrev:
Musiken som säljs idag säljs med extremt låga marginaler. Alla företag försöker maximera vinster och inkomster. Detta betyder i min värld att man minimerar tiden och kvaliten överallt. Det är medvetna val man gör när man väljer att använda billigare mickar, ge mindre tid för inspelning, ge mingre tid till vad-det-nu-är. Musiken skall UT i butikerna. Först då kan det bli en inkomst för företaget.
vilket är inte säkert? Hela mitt påstående eller bara delar? jag skulle nog ha varit försiktigare med ord som "alla". Det är jag med på.Max_Headroom skrev:EngelholmAudio skrev:
Musiken som säljs idag säljs med extremt låga marginaler. Alla företag försöker maximera vinster och inkomster. Detta betyder i min värld att man minimerar tiden och kvaliten överallt. Det är medvetna val man gör när man väljer att använda billigare mickar, ge mindre tid för inspelning, ge mingre tid till vad-det-nu-är. Musiken skall UT i butikerna. Först då kan det bli en inkomst för företaget.
Inte säkert. När kvaliteten har sjunkit tillräckligt så blir det ingen intäkt eftersom kunderna vägrar att köpa. Enligt mig är vi vid den punkten nu. Inte bara ljudtekniskt. Bolagen vill med hjälp av reklamkampanjer sälja många exemplar av få artister. Den musiken som proffesionella låtskrivare gör åt dessa är gjord för att falla så många i smaken som möjligt. Mem miktt intryck är att folk börjar tröttna. Man är inte beredd att betala för det som erbjuds, utan man laddar hem som mp3or istälet.
:
:
vilket är inte säkert? Hela mitt påstående eller bara delar? [/quote]EngelholmAudio skrev:
Naqref skrev:The White Room av KLF från tidigt nittiotal och kan dra på rätt mycket mer.
När det gäller billighetspespektivet så kan jag nämna något annat. Var en kille (vi kan kalla honom Petter:) ) som har varit nere i Costa Rica och studerat spanska. Han tyckte att Sophie selmani var bland det mest välljudande han hade i sin samling. Var hemma oc lyssnade. Lät ok men inte speciellt levande. Så lirade han lite Costa Ricansk Reggae och då satt det som en smäck! Instrumenten lät trovärdiga och levande trots att de hade lekt en del med de där mixarna. Skulle gissa att bugeten de hade för utrustning var inte en tiondel av det Sophies platta hade. En billigt populär producerad platta från costa Rica vann hands down mot en mer hifimässig Svensk platta...
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 11 gäster