Falkis skrev:Ett vittne kan vara;
1. en bra återgivare av ett händelseförlopp,
2. eller bra på att dramatisera,
3. eller bra på att ljuga ihop något som aldrig har hänt,
4. eller bra på att glömma vad som hände men ändå tycka sig minnas det,
5. eller på något annat sätt dålig på att återge, genom att vara bra på att förvränga...
Delar du min uppfattning av vad återgivning betyder tror du, eller är den ovanstånde punktuppdelade meningen svår att förstå vad den betyder, för dig?
Inser du att den första punkten står i motsatsförhållande till de kommande 2-5?
Tror du inte att jag förstår en sådan liten lista, va?
Jo, det trodde jag nog att du skulle göra. Det var i varje fall min avsikt med att skriva den. Jag trodde du skulle förstå.
Men... sedan skrev du:
Falkis skrev:Men du verkar tycka att om man dramatiserar när man återger något så förvränger man det hela, och ger en skev bild av skeendet.
Detta vittnar om ett svagt konstnärligt intresse och om man använder detta på konstarter som musik, litteratur och måleri så behöver man bara sinustoner, enbladsromaner och sträckgubbar att roa sig med.
Det påståendet trotsar all logik.
Menar du att du tror att jag menade att musik inte kan vara dramatisk utan att vara förvrängd???
Jag tror att du såfall lyckades glömma att jag talade om ÅTERGIVING. Alltså om att återgivningen förvränger om den dramatiserar (eller på annat sätt ändrar konstverket). Skrev jag inte återgivning tillräckligt många gånger för att det skulle framgå att det var återgivningen jag talade om?
Tolkningen att det jag skrev skulle betyda att sinustoner, enbladsromaner och streckgubbar är det enda som behövs för att roa (eftersom endast de är oförvrängda) är absurd. Det är din helt egna uppfinning.
Du förstod helt enkelt inte det jag skrev, trots att du tydligen uppfattade att du gjorde det. Men nu vet du att du inte förstod det i varje fall. Inte lika kul som om du hade förstått det, men ändå bättre än att du tror att du förstått när du missförstått.
Vh, iö
).