När skämtet är så likt verkligheten, kan lätt skrattet fastna i halsgropen.
Oavsett detta så är problemet allvarligt och ingen kan väl påstå att debatten
startade med Falkis exempel?

Ej heller att någon skyllt någon annan för hur Falkis exempel lät. Inte jag i varje fall.
Mina synpunkter på söndermastrade utgivningar har med hur
dom låter att göra, och inget annat. Så har det varit i alla år jag har framlagt synpunkter på problemet (skrev den första artikeln om det för 15-20 år sedan).
Kan även nämna att jag har hört gott om exempel på i varje fall i samma dignitet oljud som Falkis exempel, på verklighetens köpbara fonogram. Jag tror nog de allra flesta har gjort det faktiskt, men det betyder ju inte att alla har reagerat. När man inte har den oförstörda versionen att jämföra med är det lätt att man missar hur förstört det är, i synnerhet om man är lite oerfaren.
Tycker därför vi låter diskussionen fortgå och handla om det verkliga problemet, och tackar Falkis för att han påminnde om det.
Morello får i hemläxa att övertyga bandmedlemmarna att de faktiskt klarar av att hantera volymkontrollen, och att de bör skaffa sig erfarenhet av vad det är man vinner på att behålla dymaniken och dra upp regeln - dynamisk liv och nerv i musiken!
Vill man till och med göra en sak av det hela kan man skriva på konolutet:
Detta fonogram bör avspelas med volymen 10 dB mer uppdragen än när man lyssnar på dynamikförstört programmaterial (=de flesta andra), och ni kommer att erfara en ny värld av medryckande nerv i musiken!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).