jockewe skrev:Kapar tråden lite för att prata om klassisk musik som spelas in.
I de flesta fall finns en producent i studion som är MYCKET kunnig på att bla annat läsa partitur (alla stämmor i orkestern noterade) och i många fall är denna person betydligt mer bekant med verket som skall spelas in än både dirigent och orkester.
I många fall är nog att ta i. Den
kanske händer, men den producenten har i varje fall inte jag upplevt. Däremot är det lättare att få ett "fågelperspektiv" som producent. Man behöver ju inte oroa sig för interpretations- och speltekniska detaljer. Då ger man ett intryck av at kunna verket bra.
På en konsert är det sällan man sitter och tänker på det man inte kan höra utan man kan förhoppningsvis fokusera på att lyssna och/eller slappna av och ta in det "musikaliska".
På en inspelning däremot vill man kunna få höra ALLA stämmor som står i partituret och det finns inte tid eller psykologisk möjlighet för producenten att konfrontera dirigent med att bygga om balansen OM den inte är ideal.
Man bör välja en lokal där man kan uppnå gott resultat med ett stereopar helt enkelt (gärna A-B eller ORTF) Lösningen är inte att tjomma in tjugufem mickar i orkestern. Det kommer bara att låta otight och knasigt.
Bara ibland spelar större ensembler så (hittar inte ordet) kollegialt medvetet att det går att göra en fjärrmikad inspelning som håller även för närstudie.
...och genom att multimicka så blir de mer samspelta? Näppeligen...
Vissa specialicerade ensembler är fenomenala naturligtvis men de flesta konserter (!) görs med för få repetitioner och med för slarvigt förarbete för att hålla som inspelning.
Varför?
Om kultur betraktades som viktigt så skulle det kanske se annorlunda ut.
Jepp. Man får nog skruva upp gagerna om man vill ha inspelningsmässiga konserter...
I en symfoniorkester i Sverige reperterar man typiskt mellan 10-14 mån-ons. Torsdagen är gen-prep (typ 10-13) och sen konsert på kvällen. Ibland dubblerar man konserten på fredagen.
I London däremot repar man ännu mindre. Där händer det att man repar in två program på en vecka. Det låter givetvis därefter också.
Lyssnade nyligen till Berliner Philharmoniker i konserthuset i Sthlm, en fenomenal konsert. Något av det bästa jag har hört i det huset.
(Lyssnade ofta på BPO när jag bodde i Berlin)
Men på en skiva hade man tyvärr störts av dålig balans t.om i Beethoven 7:an, att det gick lite isär (pga att alla inte kan höra varandra på scen på grund av dålig balans) och svajig intonation pga att de inte var vana vid temperatur växlingarna i huset...
Man förlåter en del live faktikst. Har själv spelat in konserter som jag tyckt varit grymma på plats, men lyssnar man sen på inspelningen så inser att framförandet kanske lämnade rätt mycket övrigt att önska.
Det är praktiskt med många mikar, tråkigt men praktiskt. Inte fel.
Njae, det är grymt praktiskt att bara behöva ta med sig två mickar och ett tvåkanalsljudkort... Tråkigt och opraktiskt med fler mickar alltså...
De finns av alla sorter och kvaliteter.
