Vem är du, och vad gör dig mera till den du är?

[IngOehman]

Rubriken kanske låter mera vidspännande än det är avsett i denna lilla
tråd. Här finns bara en fråga att svara på!

Men, den som vill utlägga sig utöver det får förstås gärna göra det.


Vh, iö

[JTarnstrom]

Intressant frågeställning. På ett sätt vill man ju inte medge att man indetifierar sig med musiken man lyssnar på, eller att en del av ens identitet utgörs av den, för på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv. Å andra sidan, vad tusan består ens identitet av? Och på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv ännu mer om man medger att själva anläggningen är det som man identifierar sig med.

Frågan är också vad man avser med att "identifiera sig med". Innebär det en avspegling av sin självbild i något yttre objekt, eller är det en del av ens identitet?

Röstade ändå på alternativ 3.

Tärnström

[Vee-Eight]

Jag identifierar mig med musiken, men min hifianläggning är en spegel av mig, inte tvärtom.

[Jocke]

Psykoakustik eller pseudomusik?

/Jocke

[paa]

Jag vill mena att det inte är musiken som jag lyssnar på som säger vem jag är, utan mera musiken som jag framför själv. Likaså är inte sakerna som jag köper någon större del av mig, utan sakerna som jag bygger och konstruerar själv, är det i långt högre utsträckning. Däremot kan ju musiken och sakerna inspirera.

[Svante]

Jag har blivit tillräckligt gammal för att inse att jag är den jag är. Om det står en hifianläggning i mitt vardagsrum eller om jag spelar musik så är inte det jag utan just burken och musiken. Möjligen skulle jag skämmas mer om någon kom på mig med att spela Christer Sjögren än om någon kom på mig med att lyssna i en mubiltelefon i högtalarläge.

Edit: Bara för att det nu inte ska bli några spekulationer så ska jag väl säga att jag inte gör någotdera.

[Bill50x]

Min musiksmak styr mycket mer vem jag är - eller vill vara. Hade jag varit ung och fräsch idag hade jag varit en Gothare och häcket på Söder(malm)...

/ B

[profbd]

själv spelar jag ogenarat vem som hälst på vad som hälst utan att bry mig det minsta om vad andra tycker
så jag spelar helt ogenat vikingarna över mina karlsson

[phloam]

Intressant frågeställning. På ett sätt vill man ju inte medge att man indetifierar sig med musiken man lyssnar på, eller att en del av ens identitet utgörs av den, för på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv. Å andra sidan, vad tusan består ens identitet av? Och på något underligt sätt känns det som om man reducerar sig själv ännu mer om man medger att själva anläggningen är det som man identifierar sig med.

Frågan är också vad man avser med att "identifiera sig med". Innebär det en avspegling av sin självbild i något yttre objekt, eller är det en del av ens identitet?

Röstade ändå på alternativ 3.

Tärnström

Tycker musiken man lyssnar på formar ens identitet, i ganska hög grad. Det är ju i grund och botten andra människor som förmedlar ett budskap, så det går att jämföra med hur släktingar och vänner påverkar och formar ens identitet. Dessa budskap kan vara ett stöd, en inspiration, en förebild.

Jag själv skulle gärna medge att jag formats av viss musik, att jag identifierar mig med den. Kan peka på den och säga; detta är som jag är!

[Nicke]

Vem är jag som människa,söka sig själv/finna sig själv,tung fråga som stötts o blötts i sekel samt säkerligen mer därtill.

Gillar ljud,tunga sådana...jag går på tunga ljud ; )


Mvh Nicke

[johanu]

Svarade att jag inte förstår frågan eftersom det som skulle passa bäst inte finns med.

Både prylarna och musiken blir en del av min identitet. Men om de går förlorade skulle jag ju inte helt plötsligt ändra identitet.

Snarare är mitt konsumtionsmönster en del av mig. Spelar inte så stor roll inom vilket område jag konsumerar, mönstret är det samma.

[phloam]

Både prylarna och musiken blir en del av min identitet. Men om de går förlorade skulle jag ju inte helt plötsligt ändra identitet.

Snarare är mitt konsumtionsmönster en del av mig. Spelar inte så stor roll inom vilket område jag konsumerar, mönstret är det samma.

Medhåll!

[meanmachine]

underlig tråd. Förstår inte syftet och eller målet med det så jag svarade sista alternativet

[Svante]

underlig tråd. Förstår inte syftet och eller målet med det så jag svarade sista alternativet

Hehe, det där blev nästan Freudianskt. Det betyder alltså att du inte kan svara på en fråga om du inte vet vad svaret ska användas till?

Så är det förstås inte, men det speglar en misstänksamhet, på nåt sätt.

Lite som stereotypmannens svar på stereotypkvinnans fråga "älskling tycker du jag ser tjock ut i den här klänningen?".

[jannemannen]

Varför finns inte alternativet : Jag tycker att det är en idiotiskt fråga ?

Mvh/Janne

[petersteindl]

Jag förstår inte frågan blev mitt svar.

Jag identifierar mig inte alls med varken mina apparater eller den musik jag lyssnar på. De är trots detta en del av vem jag är. På detta sätt andra kanske kan identifiera mig genom de yttre företeelser som jag har påverkat.

Identifikation av mig själv har som jag ser det inte med några saker som är utifrån att göra och således begynner utanför min kropp. Det som kommer utifrån uppfattas via mina sinnen och katalogiseras med min hjärna på ett eller annat sätt.

Min identifikation är snarast med de egenskaper som finns och kommer inifrån och som går ut genom mitt sätt att vara och att tala och de ord jag säger. Identifikation börjar således med min invärtes människa. Musiksmak är i o f en invärtes företeelse så som jag ser det, men jag kan knappast säga att jag identifierar mig med min musiksmak. Det beror på att jag inte ser musiksmak som en egenskap.

Musik jag lyssnar på och musiksmak är för mig således helt separata ting. Den ena är en inre smak och den andra är en yttre företeelse.

Om jag däremot själv musicerar som t ex Morello d v s spelar trummor så skulle nog andra kunna identifiera min musiksmak genom mitt spelande. Jag själv skulle dock inte identifiera mig själv genom mitt spelande annat än att jag skulle kunna säga att jag spelar dåligt i jämförelse med låt oss säga Morello.

Så ser jag på det hela i korta drag och det är ju i väldigt korta drag.

Väl mött
PS

[phloam]

Samtidigt som jag väljer musik efter vem jag är, så påverkas jag också av musiken jag valt (eller musik man bara utsätts för).

Musik är nog också en viktig bekräftelse. Av vem man är, vart man vill komma osv.

[Floyd]

Det finns så många andra viktiga saker än min anläggning eller musiksamling som talar om vem jag är. Men om jag ska välja det mest signifikativa av musiken eller anläggningen så är det definitivt musiken.

[C4rlsson]

Musik är fantastiskt då man kan förstå hur folk tänkte flera hundra år tillbaka och man ökar sin förståelse för andra människor väldigt mycket. Detta betyder att även jag kan identifiera mig själv med musiken. Apparaterna vill jag helst slippa tack.

[Haakan_W]

vad snackar ni om? det är ett gäng apparater...

[phloam]

Men även apparaterna är ett "statement" genom deras design osv. De talar sitt speciella språk.

Visa mig din anläggning och din skivsamling så skall jag säga dig vem du är

[Bill50x]

vad snackar ni om? det är ett gäng apparater...

Nu har du inte fattat någe´.....

Musik är inte ett gäng apparater. Musik förmedlas möjligen genom apparater, dvs om man inte lyssnar lajv...

/ B

[Kaffekoppen]

[s]Jag röstade för förut, skrev ingen, men kunde skrivit samma som herr Steindl[/s]

Jag röstade förut, skrev inget, men kunde skrivit samma som herr Steindl

Edit: Gjorde det skrivna läsbart

[screen]

Jag vägrar svara, jag tycker allt är bra om jag gillar det. Oavsett vad det handlar om. Däremot tycker jag att något kan vara så bra det kan bli, om det kan verifieras.

Mvh Björn//

[Britt-Gunnar]

J jag tycker allt är bra om jag gillar det.
Mvh Björn//

medhåll

[meanmachine]

Musik är fantastiskt då man kan förstå hur folk tänkte flera hundra år tillbaka och man ökar sin förståelse för andra människor väldigt mycket. Detta betyder att även jag kan identifiera mig själv med musiken. Apparaterna vill jag helst slippa tack.

Antar att du valde identifierar med musiken?

Jag finner frågeställningen fortfarande mycket underlig. Om man är tonåring och har sin identitet fattar jag eftersom det brukar vara så att de är tätt förknippde med sin musik. Men i Äldre år? Tja metallheads fortsätter ju iofs ofta med svarta kläder och stripigt hår.

Tja jag tror att många av de som passerat 30-sträcket vuxit ur detta och liksom är sin egen person helt oberoende av identitetsefterapande. Men jag har säkert helt fel. (som vanligt)

[johanrohm]

qwerty

[profbd]

jag tycker frågorna har sitt berärttigande
dert är många som köper status och självförrtroende

[johanu]

Det är komplicerat det här med vem man är.
Jag ser mig själv som en person, medan en annan kanske ser mig på ett helt annat sätt.

Vad är det då definierar oss?
Vårt interagerande med andra har nog en stor betydelse för hur vi definierar varandra.
Men visst har vår smak och intresse för både musik, konst, prylar mm också betydelse. Kanske lika mycket som det föregående.

Hur vi identifierar oss själva är nog mer komplicerat. Vår historia betyder ju en stor del. Smak, intressen och prylpark ändras med tiden men vi upplever oss som samma person. Kanske bara lite mer erfaren med tiden.

Att man uppskattar prylar vilket jag gör betyder inte att dessa är min identitet, men de bidrar ju till den. Man blir ju en som äger/ägt ditten o datten.

//Johan

[lennartj]

Alternativ 3 var mitt svar.
Dels har jag bred musiksmak från tidig barock till (viss) electronica.
Mina apparater är ett eklektiskt hopplock som spelar bra tillsammans, med bara en sak gemensamt - de är inte svarta.

Edit: missuppfattat frågan i efterföljande kommentar som visade sig vara helt irrelevant, men ingen hann väl läsa den?